När Aaron (Kyle Gallner - Veronica Mars, A Nightmare on Elm Street) börjar på college som underårigt underbarn har han inte bara stor press från sin familj som i princip kräver en ingejörsexamen för att välkomna honom hem över loven, han är även ganska sugen på att bli av med oskulden. Hans planer på att få till den med den betydligt äldre Linda (Laura Allen - The 4400, Dirt) kommer snart på skam, då hon dels visar sig ha en minst lika attraktiv dotter vid namn Beth (Britt Robertson - Scream 4) och dels då Aaron inser att han nog har en viktigare roll att fylla i familjen än som ett tillfälligt ligg.

Tänk att man tar två ganska typiska amerikanska filmer, en sorglös collegekomedi och ett independentdrama. Slår man sedan ihop dessa med full kraft, så blir resultatet Cherry. Kraften vid sammanslagningen ställer dock till med en hel del oreda, vilket ger ett ganska slarvigt och förvirrat intryck. Men det kan även bero på att regissören Jeffrey Fine mestadels regisserat tv-serier tidigare och inte riktigt har de rätta färdigheterna för film. Att inledningsvis lura tittaren att man ser något i stil med Van Wilder eller American Pie, för att sedan vandra in på mörkare vatten med alkoholism och självdestruktiva tonåringar, hade kunnat vara ett spännande grepp men skulle samtidigt kräva en stadigare hand vid rodret. Nu blir det splittrat, oengagerat och med en hel del horribelt regisserade nyckelscener som tappar all kraft de kunde ha haft.

Största styrkan med Cherry är tveklöst unga Britt Robertson i rollen som hetlevrad, men samtidigt skör, tonåring. Hon har lyskraft, energi och klarar sig genom de flesta scenerna betydligt bättre än sina mer rutinerade kollegor. Kyle Gallner är lätt att tycka om som den alldagliga killen, men lider av att vara den ointressantaste karaktären i filmen och samtidigt vara med i varje scen. Det här är inget man minns eller behöver ägna någon tid åt, även om det aldrig blir katastrofalt dåligt heller.