Det är ingen lätt film att följa upp. Den sågs och älskades av miljoner, så ribban för de två efterföljande filmerna är högt ställd. Det är också första gången i filmhistorien som tre filmer spelats in samtidigt - det är först på klippbordet som de separeras till tre olika delar. The Fellowship of the Ring blev nominerad till 13 Oscar och vann fyra (tråkigt nog ingen av de tyngre kategorierna - möjligen spar Akademin på dessa tills den tredje och sista filmen kommer). Den blev också nominerad till 12 BAFTA (brittiska motsvarigheten till Oscar) där den välförtjänt tog hem priser för Bästa film och Peter Jackson fick The David Lean Award för regi. Undertecknad fanns på plats vid sidan av röda mattan vid BAFTA-galan, och såg bland annat Peter Jackson och Billy Boyd gladeligen skriva autografer till fansen.

Billy Boyd skriver autografer till blöta fans inlindade i plastpåsar under en regnig BAFTA-gala

Jag tillhör inte dem som tycker att det är livsviktigt att filmerna följer böckerna in i minsta detalj. Vill man ha Tolkiens exakta version, läs böckerna istället. En film är något annat än en bok, och bör behandlas olika. Jag tycker att Jackson gör ett lysande jobb med sin tolkning och han visar stor respekt för grundmaterialet. Extra kul tycker jag att det är att han valt Elijah Wood i rollen som Frodo; när jag först hörde talas om att det skulle bli film av Sagan om ringen sa jag nämligen att han borde spela hobbit eftersom jag tyckte han var så lik min bild av en sådan.

Min bild av en hobbit baserades till viss del på hur de såg ut i den tecknade filmen av Ralph Bakshi som kom 1978. Jag "såg" denna film innan jag läste böckerna, vilket gjorde att jag bar med mig bilden av en hobbits utseende när jag läste böckerna. Jag skriver såg inom citationstecken, jag tittade nämligen bara i 15 minuter innan jag stängde av, eftersom jag tyckte att det var så fruktansvärt fult tecknat. Det var med bävan jag bänkade mig i salongen när The Fellowship of the Ring kom, men jag drog en lättnadens suck när jag såg hur fantastiskt bra Jackson lyckats.

Peter Jackson
Hur kom det sig att regissören till splatter-filmer som Bad Taste och Braindead fick anta utmaningen att göra film av Sagan om ringen? Både tur och hårt arbete verkar det som, enligt en intervju med Jackson i DVD Review.

Peter Jackson och hans fru Fran Walsh på väg in till BAFTA-galan

Peter Jackson bestämde sig för att han skulle jobba med film när han i nioårsåldern såg King Kong (originalet) på tv. Även om hans genombrott i filmbranschen kom genom lågbudgetskräckfilmer (den första, Bad Taste, tog fyra år att slutföra och finansierades av Jackson själv), säger han att han alltid velat göra fantasyfilm av det slag han älskade när han var barn. Jackson och hans medarbetare, varav en är hans sambo som han skriver alla manus tillsammans med, började prata om att göra en fantasyfilm efter att ha startat ett specialeffektsbolag (Weta Ltd), och eftersom alla idéer de hade hela tiden refererade till Sagan om ringen beslöt de att ge den ett försök.

Det hade varit notoriskt svårt att få tag på rättigheterna till Sagan om ringen. Ägaren till dem, Saul Zaentz, hade flera gånger nekat till olika förslag att göra film av det hela. Lyckligtvis hade Miramax, studion som Jackson då var knuten till, ett nära förhållande med Zaentz, och Jackson fick reda på att han hade fått rättigheterna strax innan filmen han då höll på med inte blev av (en remake av King Kong). Vägen låg alltså öppen för Sagan om ringen. Några hinder fanns kvar, Miramax hade inte råd, ett antal olika versioner var skrivna, och de hade möten med en mängd filmbolag innan de slutligen fick grönt ljus hos det sista bolag de besökte, New Line Cinema.

Jackson beslöt att spela in filmerna i sitt hemland, Nya Zeeland, som han menar passar perfekt som Midgård. Nya Zeeland är fortfarande väldigt oförstört och kan därför föreställa det förhistoriska Europa som Tolkien skrev om.

JRR Tolkien
John Ronald Reuel Tolkien föddes i Sydafrika 1892, men flyttade som fyraåring till England tillsammans med sin mor. Redan i denna ålder kunde han läsa och när han som 18-åring studerade i Oxford skapade han alvspråket som senare dök upp i Sagan om ringen. Han var mycket intresserad av nordisk mytologi och hittade bland annat flera av namnen han använde i sina böcker här. Gandalf, till exempel, var ett namn på en dvärg i Eddan.

Endast 32 år gammal blev Tolkien professor i engelska och litteratur. Sin fritid tillbringade han bland annat på en rad olika herrklubbar, varav den intellektuella gruppen "Inklingarna" är den mest kända. Det var här Tolkien för första gången berättade sina historier för några andra än sina barn, och det sägs att han inspirerade C.S. Lewis till att skriva böckerna om Narnia.

Orcher. Ett av de fulare folkslagen som Tolkien hittade på.

Tolkien skrev egentligen något som mer liknar en historia än en fantasi, han ville skapa en engelsk mytologi. Naturen, som betydde mycket för Tolkien, är den vi känner till och lever i, men hans värld är befolkad av olika släkten såsom människor, dvärgar, alver, orcher, hobbitar och så vidare. Hobbitar kallas även hober eller halvlängdsmän - skälet till att jag säger hobbit är att det var i den formen jag först stötte på ordet.

När hans mäktiga sagoepos var färdigskrivet hamnade det på drygt 1 200 sidor. Där Peter Jackson till en början stötte på problem med att hitta ett filmbolag som gick med på att göra tre filmer istället för en, var det precis motsatt för Tolkien. Han ville att hans sagoverk skulle komma ut i ett enda band, men förlaget övertalade honom att dela upp det i tre volymer på grund av att boken annars hade blivit för dyr.

Trilogin om Härskarringen mottogs med blandad kritik, en del såg den som ett mästerverk medan andra tyckte att den var seg och formlös. Boken sålde bra till en början, men blev ingen jättesuccé förrän på 60-talet. Nu har den sålts i över 100 miljoner exemplar, och har utsetts till 1900-talets populäraste bok.

Den svenska översättningen
Sverige blev det andra landet i världen som översatte Sagan om ringen. Det var den språkkunnige Åke Ohlmarks som anlitades för att göra översättningen, något som inte gick hem hos alla. Han översatte ganska fritt, och en del menar att han gjorde fel som la till så mycket. Ohlmarks stil är ganska pratig, han broderade gärna ut Tolkiens språk, som var lakoniskt och fåordigt. Han har också blivit anklagad för att skriva rena felaktigheter och blanda ihop namn på folkslag och språk. Andra tycker att Ohlmarks livfulla språk gett en vacker och läsvärd översättning.

Det ryktas att Tolkien själv avskydde Ohlmarks översättning, och förordet i synnerhet. Att han inte gillade förordet ska ha berott på att Ohlmarks där liknar Sauron vid Hitler, Saruman vid Stalin och så vidare, Tolkien var inte särskilt förtjust i att folk letade efter sådana här liknelser i hans verk.

Storyn
Konceptet är som sagt inte nytt. Tolkien lånade mycket från den nordiska mytologin, och många lånar i sin tur av honom, Star Wars är ett strålande exempel på en historia där George Lucas fått många grundläggande idéer från Sagan om ringen och skapat något nytt och eget.

Flera har sagt att de aldrig har sett någon så inne i sin roll som Viggo Mortensen var i Aragorn, det ryktas till och med att han bodde ensam i skogen för att bli ett med karaktären

Så vad handlar den om då? För att göra en snabbsammanfattning handlar den om Frodo, en hobbit som fått i uppdrag att förstöra den ring som i fel händer gör att det onda tar makten. Vi får följa honom och de andra i ringsällskapet - hobbitarna Sam, Merry och Pippin, trollkarlen Gandalf, människorna Aragorn och Boromir, alven Legolas och dvärgen Gimli - på deras äventyrsfulla resa genom Midgård till Domedagsberget där Frodo måste förgöra ringen. Den handlar om kampen mellan det onda och goda, men också om kamratskap och hjältar som inte ens visste om att de var hjältar innan de tvingades ta ansvar.

Som jag skrev tidigare tycker jag att de har lyckats oerhört bra med filmatiseringen av Sagan om ringen, och den imponerande rollbesättningen gör sitt till. Ian McKellen, Viggo Mortensen, Liv Tyler, Elijah Wood, Sean Astin, Billy Boyd, Christopher Lee, Cate Blanchett - ja, listan kan i stort sett fortsätta tills jag fått med alla i filmen. Det Oscarsurrar redan kring en del av dem, och jag hoppas att de inte blir förbisedda i år. Men egentligen spelar det inte så stor roll, huvudsaken är att filmerna blir bra.

Precis såsom Tolkiens böcker om Härskarringen blev ett av 1900-talets mest älskade litterära verk ser det ut som om Peter Jacksons filmer kommer att gå direkt till filmhistorien som en av 2000-talets mest fantastiska filmupplevelser.