Tre anledningar att inte se Lejonkungen igen
Bortsett från att man inte bör uppmuntra Disney att servera 3D-marinerad skåpmat, finns det åtminstone tre goda anledningar att inte se "Lejonkungen" på bio igen.
Större text
Mindre text
Skriv ut artikel
Tipsa en vän
Jag har aldrig gillat Lejonkungen. Aldrig någonsin. Jag har ärligt talat svårt att förstå hur någon som hunnit fylla tvåsiffrigt kan uppskatta den.
- Filmen är diktatur- respektive förtryckarpropaganda. Makten ärvs och är man av fel art är man för evigt förvisad till att leva under svåra förhållande i de karga utkanterna av riket, just eftersom du är av fel art. Antidemokratiskt och rasistiskt så det förslår.
-
Filmen är till stora delar en direkt stöld av 60-talsanimen Kimba the White Lion, som också kretsar kring ett ungt lejon vars fader, en stor ledare bland lejonen, dödas. Som om inte storyn och namnet vore nog, flera visuella idéer är dessutom plagierade rakt av.
-
Filmen är helt enkelt dåligt konstruerad och extremt slarvig skriven, något jag överlåter till Confused Matthew att demonstrera.
...dessutom är väl scenen där Simba träffar Timon och Pumbaa för första gången egentligen en ganska trött upprepning av scenen i Djungelboken som visas varje år på Julafton?
