När jag under kvällen satt och skrev lite stödord medan jag såg Petra Mede åter glida in som programledare och dra de första skämten och se de första reaktionerna, ja då skrev jag "Bra inledning". För Guldbaggegalan 2012 som delar ut pris för 2011 års bästa insatser inom film och till sist också priset för bästa film, ja den hade en bra inledning, en bra mitt och ett bra avslut. För första gången någonsin kände jag helhjärtat att galan var värd att ses. För första gången kändes det som att film uppmärksammades för att det är just film och inte för att ligga rätt i det svenska samhället. Det kanske det gör ändå, men duktiga människor fick pris för duktigt goda insatser och det var fler än de i det gamla gardet. Det var folk vi hört talas om men inte lika uttjatade som Börje Ahlstedt, Mikael Persbrant, Lena Endre och alla de andra superstjärnorna inom den svenska filmen. De var där, kanske inte Börje, men Persbrant och Endre och de ska vara där, men de ska också vara uppblandade med de nya människorna. De som bär svensk films framtid i sina talangfulla händer.

Jag skrattade högt åt bröderna Skarsgårds sköna dialog inför utdelningen av bästa kvinnliga huvudroll. Jag log åt Medes Billy Crystal-inhopp i svensk film och jag tyckte att det var skoj när hon skämtade med Lasse Åberg och gav honom en juice för att hon menade att han suttit och tryckt på knappen likt en förvirrad charterresenär trettio år tidigare. Sedan hyllades Åbergs filmer på ett annorlunda vis. De döda fick liv på stor skärm medan Lisa Nilsson sjöng och tacktalen hölls någorlunda sansade.

Det blev oavgjort mellan Kronjuvelerna och Apflickorna som båda tog tre baggar, följda av Simon och Ekarna (nominerade till tretton stycken) och The Black Power Mixtape 1967-1975 som vardera fick två. Sju nya kategorier tog plats däribland självklara som scenografi och klipp, kategorier som visar upp det grundläggande inom filmskapande.

Petra Mede och Guldbaggegalan 2012 gick i mål med beröm godkänt och äntligen känns det som att Guldbaggegalan är på väg att bli en filmgala på riktigt.

Vinnarna äro:

Bästa musik: Ahmir Questlove Thompson och Om'Mas Keith för musiken i The Black Power Mixtape 1967-1975

Bästa kostym: Moa Li Lemhagen Schalin för kostymerna i Kronjuvelerna

Bästa scenografi: Roger Rosenberg för Kronjuvelerna

Bästa klipp: Göran Hugo Olsson och Hanna Lejonqvist för The Black Power Mixtape 1967-1975

Bästa foto: Marius Dybwad Brandrud för fotot i Play

Bästa manliga biroll: Jan Joses Liefers för rollen som Ruben Lenton i Simon och Ekarna

Bästa kvinnliga biroll: Cecilia Nilsson för rollen som Inga i Simon och Ekarna

Bästa dokumentärfilm: At Night I Fly av Michel Wenzer

Bästa manuskript: Josefin Adolfsson och Lisa Aschan för Apflickorna

Bästa manliga huvudroll: Sven-Bertil Taube för rollen som George i En enkel till Antibes

Bästa kvinnliga huvudroll: Ann Petrén för rollen som Jonna i Happy End

Bästa Ljud: Andreas Franck för Apflickorna

Bästa kortfilm: Las Palmas av Johannes Nyholm

Gullspira: Yvla-Li och Lennart Gustafsson

Bästa visuella effekter: Håkan Blomdahl och Torbjörn Olsson för Kronjuvelerna

Bästa mask/smink: Anna-Lena Melin för Gränsen

Bästa utlänska film: Nader och Simin - En separation av Asghar Farhadi

Hedersguldbaggen: Inga Landgré

Bästa regi: Ruben Östlund för Play

Bästa film: Apflickorna

Fördelning mellan filmerna

Kronjuvelerna: 3

The Black Power Mixtape 1967-1975: 2

Play: 2

Simon och Ekarna: 2

Apflickorna: 3

En enkel till Antibes: 1

Happy End: 1

Gränsen: 1