Detroit översvämmas av kriminella och den lokala polisen har det svårt. Det gör det inte lättare för dem att tillgången på illegala vapen är högre än någonsin tack vare Rich (50 Cent) som blivit gatans största vapengrossist. Polisen får sällskap av två ”ATF-agenter” för att slå till mot Rich och göra slut på den höga kriminaliteten. Samtidigt friges Angel (Val Kilmer) från fängelset. Vad han har begått för brott får vi aldrig veta. Den enda han har att vända sig till utanför murarna är Rich.  

50 Cent spelar inte bara huvudrollen, utan är också manusförfattare. Han dyker också inte helt oväntat upp i musiken som är riktigt bra.

Det verkar ha funnits en idé bakom filmen. Att göra ett förvandlingsdrama där Angel, en iskall mördare, bygger en relation med Rich. Angel måste göra ett val mellan att fortsätta sitt liv med den enda vän han har på utsidan, eller rapportera vad han vet till polisen för att kunna återförenas med dottern han aldrig träffat. Men då riskeras både hans och dotterns liv. Det kanske är jag som överskattar tanken bakom filmen, för istället får vi en rörig sörja fokuserad på 50 Cents karaktär. Dialog som verkar vara inspirerad av hela arsenalen i ”Call of Duty” och scen efter scen som inte förmedlar något annat än att vapen är coolt.  

Vi vet att man kan göra en fantastisk film om ämnet vapenförsäljning genom Lord of War (2005) där Andrew Niccols skildrade hur Yuri (Nicholas Cage) börjar tvivla på etiken i sitt jobb som vapenförsäljare men i denna film får vi, istället för en intressant karaktärsutveckling, Rich som älskar sitt jobb och inte minst att döda folk. Genom hela filmen står karaktären stilla, det skulle fungera om inte protagonisten Angel också var rakt igenom platt genom hela filmen. Filmen är en enda röra, det är bara en rad av scener ihopklippta efter varandra som slutar i en klimaktisk actionscen som kommer från ingenstans.

Något som verkligen lyser upp upplevelsen av Gun är 50 Cents prestation. Han är ingen fantastisk skådespelare men det märks hur kul han har och han försöker verkligen. Likt Arnold i filmer som den underbara Commando. Ge Curtis Jackson rätt roll, ge honom en liknande roll som i Gun men i en over-the-top actionfilm med oneliners och gör lite satir på hans gangsterimage. Låt någon annan än han själv skriva manuset och ge regissörsrollen till någon som Justin Lin. Det är receptet för att 50 Cent ska lyckas i Hollywood, men tyvärr har rapparen sneglat på sin mentor Eminem, som lyckades med 8 mile genom att vara ärlig. 50 Cent har istället en platt gangsterimage, det är den han ska spela på.

50 Cent har skrivit ett manus där han får prata om vapen, regisseras av Jessy Terrero med en 50 Cent musikvideo och Soul Plane (2004) på resumén. Resultatet blev en tråkig film, som egentligen inte får till något utan liknar en uppskruvad reklamfilm för National Rifle Association.

Ljud och bild
Det är i överlag riktigt bra ljud. Med ren dialog som främst kommer från de främre kanalerna medan musiken, som balanseras riktigt bra med dialogen, kommer ur alla 5 kanalerna. Detaljrikedomen är bra. Om jag skulle kritisera något så är det att baskanalen är lite sparsamt använd. Men annars riktigt bra.

Bilden är mer än godkänd. Nästan hela filmen är filmad med kort skärpedjup, men skärpan är i överlag bra, men ibland tappar man skärpan helt. De urblekta färgerna passar genren bra. Bilden är till och från väldigt grynig, men det är inget som stör.  

Extramaterial
Efter att ha sett filmen och sett passionen Curtis Jackson gett filmen i skådespeleriet var jag ivrig att få se extramaterialet. Tråkigt nog fanns det inget, bara ett gäng trailers.