Mannen från öst är redan recenserad på Filmforum av Jochen Klug. Läs hans recension här så har ni en bra översikt över handlingen.

Om man ändå ska hålla på att göra en uramerikansk film med italienska drag inspelad i östeuropa kan man ju lika gärna kasta in en engelsk huvudkaraktär och en cykel. Eller kan man? Lite av problemet i denna film är att det blir oerhört segt och transportsträckan till den obligatoriska revolverduellen blir oändligt lång. Till skillnad från Sam Peckinpahs finlir där varje detalj betyder något gäspar jag mig genom Mannen från öst. Det händer i stort sett inget och det som händer går nästan alltid att förutse. Terence Hill springer omkring i töntiga engelska kläder med sitt tvålfagra anlete och extremt blåa ögon. Känslan som lämnas kvar är en undran om de drivit med mig hela filmen eller om det hela varit seriöst menat på något sätt. Är det humor man vill förmedla misslyckas det totalt och är det en historia man vill berättta misslyckas det också ganska kapitalt. Nej, istället längtar jag till westerns som Silverado, The Wild Bunch, eller True Grit.

Bilden på en gammal western från denna tidsperiod är ungefär som man kan vänta sig. Varken bättre eller sämre och ljudet är på samma sätt. Fast å andra sidan gör inte bra ljudeffekter och tjusig bild att en halvdan film blir bra (inom genren kan man ta Jonah Hex som exempel).

Sammanfattning
OK Terence Hill är alltid Terence Hill, men detta är ingen av hans bättre eller roligare (läs kultigare) alster.