Det börjar väldigt dramatiskt på en båt mitt i natten, vågorna går höga, agenter är på jakt efter en mystisk professor på en oljeplattform, mystik, dramatik och häftig action. Därefter infinner sig lugnet och vi är tillbaka i Kylarköping. Bärgarn väntar på sin bästa kompis, racingesset Blixten Mc Queen som är på väg hem på välbehövlig semester efter att ha plockat hem sin fjärde Piston Cup. Men någon semester blir det inte. Bärgarn lyckas få med Blixten i en tävlingsserie för att testa ett nytt ekologiskt bränsle och eftersom Blixtens stallcrew har fått ledigt så följer Bärgarn och några andra Kylarköpingsbor med som medhjälpare. Redan vid första tävlingstillfället lyckas Bärgarn trassla in sig med de förutnämnda agenterna i ett gigantiskt missförstånd och bli måltavla för ondsinta skrotbilarna. Cirkusen är i full gång.
Det här är alltså uppföljaren till Pixars Bilar från 2006,filmen som utspelade sig i en värld utan människor och där bilarna hade ansikten. Den har inte blivit mästerverksförklarad av riktigt alla på samma sätt som deras andra filmer och jag kan tycka att den, trots att den var riktigt snygg, hade två svagheter. För det första så var intrigen lite tunn och det hände egentligen inte så mycket, det var lite racing i början och i slutet men annars var det en ganska händelsefattig film. För det andra så saknades en riktigt intressant mänsklig (bilig?) vinkling. Huvudkaraktären Blixten genomgick sin sedvanliga utvecklingskurva men det var inget som kändes riktigt speciellt eller innehöll den värme som man annars är van vid hos Pixar.
Vad har man då ändrat på vid detta andra försök? Ja, för att sammanfatta det hela kan man säga att det första problemet har man löst med råge och det andra är större än någonsin. Bilar 2 är verkligen gjord för dem som framförallt gillade de snygga racingsekvenserna i den första filmen, för här körs det för fullt på häftiga banor i häftiga miljöer över hela världen. Lägg därtill en ordentlig skopa med snygg och välanimerad action, inte så lite Bondinspirerat och som utspelar sig i full rulle, i luften likväl som på land. Man behöver inte ha tråkigt om det är äventyr man är ute efter. En del skratt får man också sig till livs emellanåt. Det är dessutom en rejält utvidgad värld vi möter. Dels åker vi jorden runt, och dels är det inte bara bilar som talar och har ansikten. Även båtar, flygplan och tåg är personligheter, men som vanligt saknas både människor och djur. Det är ändå märkligt hur fort man trots allt accepterar detta, efter en kvart är det helt naturligt att bilar går på toaletten och tittar på japansk dumTV under nattflygningar.
Och jag imponeras av hur snyggt det är animerat, men det finns några små tekniska problem, åtminstone i 3D-versionen. Själva 3D-effekterna är hyfsade, kanske inte de bästa jag sett men de animerade städerna gör sig väldigt bra på det här viset. Däremot har de väldiga problem med skärpan i åkningarna, det är i och för sig ganska vanligt att åkningar kan ställa till smärre problem med fokus men här är det verkligen påfallande och även när det går ganska långsamt. Jag kan inte avgöra om det beror på 3D-behandlingen och det i så fall skulle funka bättre i 2D eller om problemet ligger djupare än så men det är något som återkommer hela tiden och stör en smula.
Det andra frågetecknet då? Hur är själva historien vad det gäller karaktärerna, deras utveckling och relationer? Tja, där är väl nivån får man säga, till och med lägre än i första filmen. Förts och främst så är det här Bärgarns film, Blixten McQueens historia är vi i stort sett klara med så nu får den stortandade rosthögen sin stund i solen. Men det är inte någon inre resa av något slag som drabbar honom. Bärgarn är, och förblir komisk avlastning så någon egentlig utveckling är det inte fråga om. Så därför finns här egentligen inget hjärta, ingen mänskligare historia alls, utan filmen består i princip bara av äventyrsintrigen. I slutänden levereras i och för sig en liten käck moralslogan om att det är OK att vara sig själv, så där lite på lyckokakenivå, men det är allt.
Med Bilar 2 satsar Pixar på den målgrupp som gillade de häftiga racingscenerna i den första filmen. Här är det full rulle redan från början och action och racing staplas på varandra i ett obönhörligt tempo. Filmen är egentligen bara en snyggt gjord äventyrsintrig, kryddad med lite humor, och det är egentligen inget fel med det, även om man som vuxen kan tycka att det blir lite andefattigt. Det här är klassiskt matinéstoff och jag tror att målgruppen kommer att uppskatta det. Mossiga recensenter likt undertecknad kan kanske komma att gnälla lite över att man saknar värme och drama i berättelsen, kanske ännu mer än förra gången men vad är det gnället egentligen värt? OK, vi vet att Pixar kan skapa bra, familjevänligt drama med stort hjärta mitt i sina äventyr men nu har de valt att bara göra en gammal hederlig matinérökare och jag tycker inte det är något fel i det. Det är trots allt inte mitt vuxenjag som är målgruppen. Men om jag tar på mig barnaögonen när jag ser den här filmen så har jag faktiskt kul ett par timmar.
