Filmen
Läkaren Richard Walker (Harrison Ford) anländer till Paris tillsammans med sin hustru Sondra (Betty Buckley) för en konferens. Knappt har de hunnit packa upp på hotellrummet förrän Sondra försvinner spårlöst. Frustrerad över polisens ovilja att ta honom på allvar och amerikanska konsulatets trögflytande byråkrati, beslutar sig Richard för att leta efter henne på egen hand. Via en förväxlad resväska hamnar han snart i Paris undre värld, fylld av droger och våld. Tillsammans med den unga Michelle (Emmanuelle Seigner) som också är inblandad i härvan är han snart en organisation på spåren, som är ute efter något som förmodligen finns i Richards ägo.
Harrison Ford i ännu en träig hjälteroll.
Polanski berättar Frantic på det där kliniskt och omsorgsfull redovisande sättet man kanske mest känner igen från hans Rosemary's Baby. Intresset hålls hela tiden uppe, trots att det tempot inte är speciellt högt och alla händelseförlopp känns väldigt nedtonade. Filmen har en behaglig rytm som sakta stegrar sig mot slutet och tyvärr är det där som de största problemen ligger. Man får helt enkelt inte riktigt den final man hade kunnat vänta sig med tanke på uppbyggnaden, och man sitter där med en ganska otillfredsställd känsla. Jag läser om påtvingade nedklippningar och ett hastigt nyinspelat slut, vilket kanske kan förklara en del. Dessutom har jag lite svårt för Harrison Ford i huvudrollen, han är väldigt platt och känns faktiskt som ett direkt dåligt val. Känslan är att han letar efter sin fru eftersom det står i manus, snarare än att han faktiskt älskar henne.
På äventyr i Paris tillsammans med en ung dam.
En hårt hållen Hitchcockdoftande thriller som stått emot tidens tand väl och förmodligen kommer att vara lika bra om ytterligare tjugo år. Den når aldrig riktigt de höjder den bitvis ger löfte om, men är ändå tillräckligt fängslande för att hålla intresset uppe i nära nog två timmar.
Bild och ljud
Det är en väldigt rå och opolerad look på denna film, med nedtonade färger, ganska höga kontraster och rejält med kornighet. Allt detta är återgivet mycket förtjänstfullt på Blu-ray, utan att några försök gjorts att polera upp den, förutom att man plockat bort skräp och repor.
Ett tvåkanaligt spår, där det uteslutande handlar om att leverera dialogen och det fungerar fint. Det känns fylligt och levande, samtidigt som musiken smälter in bra. Vid några tillfällen upplever jag några små störljud och vid exempelvis dansscenen mot slutet låter det lite platt, men i övrigt stabilt.
Extramaterial
Inget.
Sammanfattning
Som utgåva betraktat är det inga fel på de tekniska aspekterna, men att man inte lyckats åstadkomma något extramaterial alls känns trist. Filmen i sig bjuder på lite nedtonad spänning som tyvärr inte riktigt levererar ända fram till slutet.
