Filmen
Både originalversionen (theatrical cut) och den förlängda (Extended Special Edition) versionen är inkluderad i denna utgåva. Dessa finns sedan tidigare recenserade på dvdforum. Du kan läsa Christan Magdus hyllning av originalversionen, eller Peter Anderssons dito av den förlängda versionen.

Marcus Aurelius(Richard Harris) och General Maximus (Russel Crowe) på slagfältet i Germania.
Fram till att Gladiator hade premiär hade ”Swords and Sandal-filmen” varit död i nästan 40 år. I boken The Rough Guide to Film beskrivs början till fenomenets förfall med skenande kostnader för rekorddyra Cleopatra (44 miljoner dollar 1963), och slutet med den fullständiga ekonomiska katastrofen The Fall of the Roman Empire, som efter tidigare framgångar med Ben-Hur och Spartacus nu fick de skadeskjutna och i vissa fall konkursmässiga hollywoodstudiorna att dra öronen åt sig. Produktionsdörren med texten romarriket och episk berättelse var inte bara låst nu, man hade även kastat bort nyckeln.
Med en budget på i runda slängar 100 miljoner dollar och ett manus av tre olika författare och som ständigt omarbetades under inspelningens gång, kan man lugnt säga att Gladiator var ett riskfyllt projekt, en chansning. Men utvecklingen inom bland annat visuella effekter var något som gjorde att filmbolaget DreamWorks med Steven Spielberg i spetsen kände att tiden var inne för att återuppliva, eller rättare sagt återuppfinna genren.
Producenterna behövde nu hitta en regissör som kunde hantera de tekniska utmaningarna med implementeringen av CGI tillsammans med storskaliga kulisser, avancerade specialeffekter, storslagna välkoordinerade actionscener, samt vara en hygglig personregissör. Valet föll på Ridley Scott, en regissör känd för visuellt slående filmer som Alien och Blade Runner, men även med erfarenhet från drama som till exempel Thelma & Louise. Med sin relativt breda repertoar stämde Scott väl in på producenternas kravspecifikation.

Ridley Scott och Russel Crowe under inspelningen.
Russel Crowe fick huvudrollen som Maximus. Crowe slog igenom i L.A. Confidential (1997) och kom till inspelningen efter en stark prestation i The Insider (1999). Gladiator kom att etablera Crowe bland de allra bästa skådespelarna i Hollywood. Crowe kompletterades med en fantastisk ensemble bestående av bland andra Richard Harris, Oliver Reed, Djimon Hounsou, Joaquin Phoenix och Connie Nielsen. Enligt Scott är halva regiarbetet gjort med valet av rätt skådespelare på rätt plats. Extramaterialet visar bland annat när Richard Harris ändrar en scen på plats under inspelningens gång och Ridley Scott bara håller med, ett bevis på hur involverade skådespelarna var i sina scener.
En annan viktig del i filmens framgång var den storslagna filmmusiken som till stor del är komponerad av Hans Zimmer och Lisa Gerrard, och bidrar till den mäktiga känslan som gör sig påmind i många av scenerna. Idag anses filmmusiken till Gladiator av många vara en modern klassiker.

Kompositör Hans Zimmer.
Hur kommer det sig då att en sådan ekonomisk succé inte har fått några uppföljare, något som mer är en regel än ett undantag i Hollywoods ekonomiska system, där varje cent skall kramas ut ur en bra idé. Idag omgärdas varje ny storfilm av rykten om trilogier och skapandet av en framgångsrik franchise med tillhörande leksaker, tv-spel, McDonalds-meal och flera spinnoffs. Det lär dock inte vara någon konstnärsetik som satt stopp för en uppföljare. För dig som ännu inte sett Gladiator så bör du sluta läsa här och fortsätta till avdelningen för bild och ljud för att slippa spoilers.

"My name is Gladiator".
Självklart så har det funnits idéer på ytterligare en Gladiator-film, det stora problemet är som vi alla vet att Maxiumus, Russel Crowes karaktär, dör i slutet på filmen. Ett sätt att komma runt det problemet är att göra en prequel, det vill säga en film som utspelar sig före händelserna i den första filmen. Personligen tror jag det kan vara svårt att göra en sådan film intressant och engagerande, då man hela tiden kommer att reflektera över det öde vi redan vet kommer att falla över Maxiums. Det finns ett annat sätt att komma runt problemet med Maximus död. Sångaren och låtskrivaren Nick Cave skrev ett första utkast till Gladiator 2. Caves lösning på problemet är inget mindre än häpnadsväckande. Efter att i dödsriket förargat några av de romerska gudarna förvisas Maximus tillbaka till jorden. Väl där försvarar han de kristna som är under utrotning i Rom under ledning av Lucius (Lucillas son i Gladiator).
Maximus återuppståndelse är inte en ren välsignelse utan också en förbannelse då han kommer att få uppleva korståg, världskrig, Vietnamkriget och även framtida krig, som en sorts evig odödlig fältherre. För alla med elementära Internetkunskaper finns manuset att läsa, bara några klick bort. Tydliga referenser till dödsriket och ett liv efter döden fanns med i Gladiator, men det var absolut inte lika konkreta som direkta möten med gudar och återuppståndelse från de döda. Korsbefruktningen av originalhistorien med Highlander var nog lite för vågad för att någon studio skulle hoppa på och manuset kommer med all sannolikhet aldrig produceras. I jämförelse med Nick Caves manus, var nog inte satsningen på Gladiator och ”Swords and Sandals” en så djärv satsning ändå.
Bild
Ja, hur är det nu med den omdiskuterade bilden? Kritik har framförts om konturförstärkning och kraftigt användande av DNR (Digital Noise Reduction) som enkelt beskrivet är till för att ”städa” bort oönskade artefakter från bilden. På olika forum kan man se screenshots där städningen råkat ta bort lite för mycket och raderat delar av bland annat ett spjut och några pilar. Jag kan direkt säga att detta är omöjligt att uppfatta vid normal uppspelning, så har du inget intresse av att se filmen stillbild för stillbild är detta inget problem. Men det finns helt klart något som är störande med bilden. Den bästa beskrivning jag kan ge är att bilden inte ser naturlig ut, den ser artificiell ut, tillgjord på något sätt. Där DVD-utgåvans bild kan ses som referensmaterial ser Blu-ray-utgåvan ut som ett överambitiöst försök att leverera den bästa bild någonsin på Blu-ray. Problemet är att detta inte verkar vara gjort via en ny modern överföring till HD, utan ett klåfingrigt pillande med konturförstärkning och kontrast på gammalt och föråldrat (med dagens mått mätt) material. Det här är såklart endast amatörmässiga spekulationer som baseras på min egen analys och uppfattning av bilden, men som även bekräftas i flertalet andra recensioner av utgåvan.

Bilden på Gladiators DVD-utgåva anses av många vara av referensmaterial.
Vad som talar för att dessa spekulationer är riktiga, är det faktum att scenerna som lagts till i den förlängda versionen inte lider av samma problem, utan ser mjukare ut och är mer välbalanserade än den ordinarie bilden, något som kan vara resultatet av att de tillagda scenerna överfördes till HD långt senare och således med en nyare teknik. Men det som verkligen talar för att det finns problem med bilden är de rykten som säger att Paramount, som står bakom Sapphire Series, tillsammans med Universal ska ge ut en helt ny transfer. Dessa uppgifter är ännu inte bekräftade, men kanske är det faktiskt så att den kraftiga kritiken från några av de stora filmsidorna samt livliga diskussionerna på olika forum har gett resultat. Men, och det här är ett stort men; faktum är att bilden inte på något sätt är usel, det är bara det att den långt ifrån lyckas med att leva upp till den kvalitet och standard som så många förväntat sig. Är du ett stort Gladiator-fan har du säkert redan införskaffat denna utgåva, om inte så bör du ha is i magen och se om det kommer ytterligare en release.
Ljud
Observera att filmen inte är testad på utrustning med möjlighet till HD-ljud.
Det engelska ljudspåret är ett DTS 5.1 HD MA och det låter fantastiskt bra. Svenske Per Hallberg var ”supervising sound editor” på filmen och är en av Hollywoods främsta inom sitt gebit. Det märks också på resultatet, med en ljudbild som är perfekt balanserad, en tydlig bas som inte tar över, kristallklar dialog, pampig musik och maximalt användande av surroundljudets effektfulla kvaliteter. Ljudspåret till Gladiator är mest troligt ett av de bästa äventyrsspåren någonsin och är en ren njutning att lyssna till.

Den detaljerade ljudbilden ger en häftig känsla i de många actionscenerna.
Extramaterial
Man kan lugnt säga att det är gott om extramaterial på denna utgåva och vad jag kan se är det samma material som finns med på extended special edition som finns utgiven på DVD. Värt att nämna är Strength and Honor: Creating the World of Gladiator, en uttömmande dokumentär på 197 min om arbetet med filmen, intervjuer med manusförfattare, producenter, skådespelare och regissör. Vi får även följa arbetet med att kostymsätta tusentals statister, vilket innebar avancerade logistiska lösningar och minutiös planering. Sen får vi träffa allt från den make-up-ansvarige, vapenexperten, tekniska rådgivare, produktionsdesigner, klippare och djurskötare. Alla får möjlighet att säga sitt om arbetet med filmen, och det framgår klart och tydligt att engagemanget från de olika grupperna var stort under arbetet med filmen. Många hade på känn att Gladiator hade möjligheten att bli något alldeles extra.
Den största skillnaden mellan Blu-ray och DVD vad gäller extramaterialet är funktionaliteten med U-Control, som gör det möjligt att ta fram extramaterial under filmens gång. The Scrolls of Knowledge består av tre separata rutor med olika innehåll och funktioner; historia, produktion och trivia. I rutan för historia kan du välja att se korta klipp om Romarrikets historia som följer filmens handling. Rutan för trivia ligger i nederkant och innehåller blandad information om allt möjligt som har med inspelningen att göra, allt från små anekdoter till teknisk information. Den tredje rutan, den som berör produktionen, är sammankopplat med något som kallas för Visions from Elysium. Det finurliga med denna ruta är att du kan markera de av ämnena som du är intresserad av, spara dessa på ditt USB-minne, och när du sedan stoppar i disk 2, kan du spela upp klippen som en sorts egenhändigt sammanställd dokumentär. I Visions from Elysium: Topic Portal kan du i efterhand gå in och redigera dina val. Materialet är taget från det extramaterial som redan finns tillgängligt, här ligger det dock sorterat mer i detalj, ämne för ämne.
Trots idoga försök samt uppdatering av firmware på min Blu-ray-spelare, lyckas jag inte välja att visa endast en av rutorna åt gången, utan får se alla tre samtidigt. Det kanske inte är meningen att man ska kunna göra dessa val och i så fall tycker jag att U-Control funktionen i Gladiator är snudd på ett fiasko, då det knappt finns plats kvar för själva filmen. Var för sig innehåller faktarutorna intressant information, men jag har svårt att se att någon ska orka se hela filmen med alla rutor framme. Det är antingen helt av eller helt på som gäller.
Det blir inte mycket kvar av bilden när alla rutor är framme.
Filmen har två kommentarspår. På den förlängda versionen hör vi Ridley Scott och Russel Crowe samtala om inspelningen och på originalversionen får vi lyssna till Scott, klipparen Pietro Scalia och fotografen John Mathieson. Samtalet mellan Scott och Crowe är lite mer personligt, som ett samtal mellan två kompisar medan spåret med regissör, klippare och fotograf är mer inne på de tekniska aspekterna av själva filmskapandet. För ett Gladiator-fan ger verkligen båda spåren ett mervärde och är fyllda av intressant information.
Om man räknar bort den klumpiga delen med Visions from Elysium, så har utgåvan allt extramaterial man kan begära och mer där till. Allt du möjligtvis kan vilja veta om filmen finns med.
Sammanfattning
Jag har på senare år märkt en tendens till ökande kritik mot Gladiator bland diverse cineaster och förståsigpåare. Det rynkas på näsan om man nämner Gladiator som en av sina favoritfilmer. Liksom med Nyckeln till frihet, tror jag det är något som är provocerande med filmer som likt Gladiator i sin enkelhet blir så framgångsrik och hyllad. Med enkelhet syftar jag på handlingen, som tidigt skapar ett sympatiband mellan oss och huvudrollsinnehavaren och på så sätt hjälper oss att bli väldigt engagerade i berättelsen. Enligt David Franzoni, en av manusförfattarna och mannen bakom historien, är inte Gladiator en historia om hämnd, utan en historia om en man som längtar hem, hem till sin familj. Men det påståendet det stämmer bara till viss del, då Franzoni glömt bort oss som tittar på filmen och vårt engagemang i historien. Det vi längtar efter är hämnd och återupprättelse, och det är också det som ger filmen dess starka drivkraft. Tio år efter premiären så funkar konceptet fortfarande lika bra, och jag tror det kommer fungera lång tid framöver. Gladiatorär redan en klassiker!

