Filmen
Al Pacino och Robert De Niro, öga mot öga. Heat såldes in som giganternas kamp. Nästan som om det ansågs omöjligt att få dem på samma bit duk. Önskningar om att få Stallone mot Schwarzenegger bleknade i jämförelse med att få De Niro och Pacino att kasta repliker mot varandra, och ändå är Heat så mycket mer än bara mötet mellan två giganter. Vi har tidigare recenserat dvd-utgåvan här samt en special edition här.
Al Pacino spelar polisen Vincent Hanna som gör som flertalet poliser innan honom. Han lever för sitt jobb, för sin stil och även om hjärtat någonstans värker för familjen, för styvdottern som behandlas som en påse sopor av sin far, är jobbet det som prioriteras. Att komma hem är inte målet för Vincent Hanna, det är känslan att få göra sitt jobb på bästa sätt, att få sätta dit tjuven, skurken, banditen. Tryggheten sitter i brickan.
I en annan del av stan planerar Neil (De Niro) ett rån tillsammans med sina kumpaner. De har nyligen tagit sig an en värdetransport, men suget efter mer pengar, högre doser adrenalin får dem att jaga vidare, likt humlor efter nektar. För Vincent och Neil går saker och ting som de tänkt sig, men även tvärtom.
I´m the man
Michael Mann tar en verklighetsbaserad story och gör till sin egen. Han inspirerades av verklighetens brott när han skrev Heat, men filmen marknadsfördes inte som "based on a true story". Michael Mann behöver nämligen inte draghjälp för att få publiken att tro på Heat. Man är fast, jag är fast och du kommer också att fastna om du inte tidigare stiftat bekantskap med en film som i sin enkelhet är en film om ett rån, men som under den actionpolerade ytan döljer karaktärer som inte är ett dugg ytliga. Al Pacino spelar ömsom lent, ömsom galet, på det sätt som bara Pacino behärskar och som här, 1995 fortfarande var magiskt hela tiden. Robert De Niro lyckas vara skurken man känner för och Mann lyckas därmed skapa en god och en ond karaktär där man vill det bästa för båda. Inga billiga trick, utan gott hantverk. Nämnas bör också Ashley Judd, Val Kilmer och Tom Sizemore som alla gör strålande insatser. Även en ung välspelande Natalie Portman dyker upp.
Kanske tycks det tröttsamt att hylla Mann, men samtidigt är Heat en dussinhistoria som står ut, därför att den vågar visa olika sidor av människor och den vågar förlita sig på sin berättelse. Den vågar kasta oss från intensiva actionscener till kärlek vid första ögonkastet. Från en katt och råttlek till blodigt allvar och familjetragedi. Kanske på ett helt unikt sätt.
No I´m the man
Bild
Bilden från 1995 överförd till BD-formatet fungerar utan större problem. Framförallt imponeras jag av en svärta som känns bläcktung och fantastiskt koncentrerad. Det finns inte ett uns av grådaskig hinna över det svarta och genom filmen märks inga digitala störningar. Det finns ett mått av brus här och där, men knappast på ett störande sätt. Michael Mann har alltid varit noga med presentationen av sina filmer och har full kontroll på hur filmen färdas genom formaten, därmed är också eventuella brustäcken svåra att avgöra om de hör till filmen eller bara finns där för att utgåvan skapades så. Filmen är aningen mörk, men detaljerad och det mörka har en del förklaring i att färgerna knappast "goes regnbåge" utan hålls tillbaka, minimalistiskt, stilfullt och härligt.
Ljud
Lite knasig mix här och där, men effekter som får tv-rummet att skaka, kränga och tappa hyllor och tavlor i ren chock. Ja, det finns mycket att hämta i ljudet när det gäller just effekter och de massiva actionscener som innehåller vinande kulor, och som får automatvapnen att i stort sett spela i en helt egen klass när det kommer till ljudåtergivning. Dialogen är lite svag och därmed också den lite knasiga mixningen. Effekterna flyger mellan högtalarna och trots att ljudet måste upp en aning i volym, blir effekterna inte överröstande på ett negativt sätt.
Observera att filmen ej testats på utrustning med möjlighet till HD-ljud.
Extramaterial
Utgåvan bjuder på ett kommentarspår där Michael Mann inspirerat talar om produktionen. Talar gör även Al Pacino och Robert De Niro i en minidokumentär om deras möte. Vidare finns en del bakom kulisserna om skapandet av filmen. Det håller högre klass än liknande material brukar göra och extramaterialet känns på det hela mer än godkänt. Observera att extramaterialet är detsamma som för special edition-utgåvan.
En intressant del av dokumentärerna handlar om hur platserna där filmen spelades in ser ut idag. Ett intressant reportage som också visar hur levande och icke studioknuten inspelningen var.
Sammanfattning
Heat är svulstig med charm. Ett stycke filmhistoria och ett mystiskt skimmer om mötet mellan den store Al Pacino och den kanske ännu större Robert De Niro. Filmen är brutal, med överdådiga ljudeffekter och en bild som bjuder på ökennattssvärta. Se den, äg den, älska den.
