Filmen
Om du ännu inte sett den första filmen ska du istället läsa Darya Mokres mycket läsvärda recension av den.

Iron Man 2 tar vid sex månader efter att Tony Stark (Robert Downey Jr.) plockade ut järndräkten ur garderoben och trädde fram som Iron Man. Det är dags för jättemässan Stark Expo, och Tony trivs som fisken i vattnet med mer uppmärksamhet än han någonsin fått. Men uppmärksamheten kommer givetvis med baksidor. För Tonys del är det den amerikanska kongressen som är på honom med att dräkten egentligen tillhör USA, då de anser den vara ett vapen. Tony kör givetvis över senatorerna totalt och de får fortsatt förlita sig på vapentillverkaren Justin Hammers (Sam Rockwell) farliga imitationer. När Stark ställer upp i ett jubileumslopp på Formel 1-banan i Monaco öppnar sig en ny möjlighet för Hammer. Under loppet blir Tony Stark attackerad av Ivan Vanko (Mickey Rourke), son till Stark den äldres forskarpartner, utrustad med egentillverkade elektriska piskor. Han anser att Tonys far ensam tog äran för gemensamma uppfinningar och är givetvis med när Hammer ger honom obegränsade resurser till att skapa ett vapen för att stoppa Iron Man. Iron Man själv har medan detta utspelar sig utan hans vetskap en hel del annat att tänka på. Han tvivlar på sin vän Rhodes (Don Cheadle), om dennes lojalitet finns hos honom eller hos hans arbetsgivare, militären. Vad ännu värre är kommer Iron Man-dräkten snart att ta livet av honom genom blodförgiftning, om han inte genom sin bortgångne fars forskning kan hitta en räddning.

Om det i någon genre är uppfriskande med uppföljare så är det just superhjältefilmer. Jag uppskattar verkligen att för en gångs skull inte behöva sitta igenom en hel film där hjälten upptäcker och precis lär sig hantera sina krafter innan eftertexterna rullar. Här får man verkligen se Iron Man när han är på toppen av sin förmåga (och även när han är på botten). Tyvärr förlorar filmen med det originalets roliga slapstick-scener med dräkten, men det är möjligt att mer av det hade blivit för mycket av det goda. Det som däremot inte är acceptabelt är att de även tappat mycket av ettans vassa och roliga dialog, framförallt från Downey Jr:s vassa tunga. Manusförfattaren Justin Theroux har tidigare bara gjort Tropic Thunder, även den med RDJ, en komedi där jag hann få en hel del träsmak i biosätet mellan skratten. Det värsta är när han fördummar mig som tittare. Han skriver mig på näsan när han genom Paul Bettanys röst till Starks datasystem, förklarar att ”det verkar som att dräkten påskyndar processen” angående metallpyjamasens negativa påverkan. Dessutom hade han kunnat stryka repliker som ”jag har en idé, vi skjuter honom samtidigt” om det verkligen inte fanns något mer kreativt sätt att besegra fienden. I mitten av filmen blir jag plötsligt ganska rejält uttråkad och det måste vara ett tecken på alla punkter ovan, samt att jag här förstår att handlingen inte kommer ta några oväntade spår överhuvudtaget. När Samuel L. Jackson dyker upp som Nick Fury i samma veva, kan jag tyvärr inte tänka något annat än reklamfilm för den kommande samlingsfilmen The Avengers.

Robotdräkten var överhettad till 37,9 grader.

Om jag kritiserar manuset så får jag istället hylla regin. Jag trodde aldrig att Jon Favreau skulle bli en sådan kompetent actionregissör. Monaco-scenen är nyskapande, cool, fartfylld, snygg och bland det bästa jag sett i genren under de senaste åren. Den har en nästintill perfekt sömlös blandning av tunga praktiska effekter och datagenerade diton. Favreau kan självklart inte ens ta på sig halva äran för det, men det kan han däremot för personregin. Visst har han en fördel gentemot samtliga andra serietidningsfilmer med en Robert Downey Jr. högst upp i rollistan, men även han måste säkert hållas inom ramar, och han är fortfarande enastående som Tony Stark. Han får bra mothugg av Mickey Rourke och Sam Rockwell, en mycket värdigare skurkduo än Jeff Bridges typiske inkörsfiende i första filmen. Rourke är mest en uppseendeväckande gestalt med sina tatueringar och ryska brytning medan Rockwell stjäl varenda scen han medverkar i. Vilken kameleont han är, kanske inte till utseendet, men hur han totalt omformar sin personlighet från roll till roll. Don Cheadle som här ersätter Terrence Howard på grund av oskiljaktigheter kring kontraktet, tycker jag verkar vara en mer sympatisk person än sin föregångare, men det är av liten betydelse i en roll som redan i ettan förtjänade betydligt mer speltid. Jag har förstått att Rhodes och hans alter ego War Machine är av stor betydelse i serietidningen, men här känns det som att man helst skulle velat skriva ut honom ur manuset. En kul nykomling i serien är Scarlett Johansson som tränade i sex månader samt under hela filminspelningen för sin roll som Natasha Romanoff / Black Widow, och hon gör några riktigt häftiga attacker med sin kropp. Sen skulle man kanske kunna tycka att Favreau gör sin roll som kompisen Happy Hogan större här bara för att han kan, men jag förstår faktiskt om han inte kunde hitta en skådis som är bättre än han själv på att spela kompisrollen.

Bild
Det är en ganska färgglad film, något som återges riktigt snyggt med skärpa och gnistrande nyanser. Nattscenerna har en riktigt bra svärta och fina kontraster till alla ljuskällor. Detaljerna i exempelvis Tony Starks laboratorium är även de riktigt imponerande, samtidigt som man utan problem kan räkna hårstrån på alla karaktärer (förutom Nick Fury då). En utgåva som tar fram det alla flashigaste ur Blu-ray och fungerar alldeles utmärkt att skryta upp sin HDTV med.

Ljud
Ett riktigt muskelspår för den som vill höra subben mullra under actionsekvenserna och flygande plåtgubbar susa genom surroundhögtalarna. Den inledande sekvensen där Iron Man först trixar på i luften till tonerna av AC/DC för att sedan motta publikens jubel är snudd på perfektion vad gäller omsorgsfullt mixad ljuddesign. Det är även gott om detaljer, med små bakgrundsljud som fyller rummet under så gott som varenda scen. Jag hade delat ut full pott om det inte varit för att en del dialogscener låter lite ojämna, speciellt scenerna när det pratas på olika dataskärmar.

Extramaterial
Tillsammans med filmen ligger även ett kommentarspår med regissören (samt skådespelaren) Jon Favreau. Han sitter ensam och pratar på om idéer, förklarar effekter och öser beröm över de medverkande. Tillräckligt intressant för att vara värt en titt, men inget måste. Man kan även aktivera en funktion som under filmens gång serverar information om olika vapen eller karaktärer ur Marvels universum som dyker upp. Nördigt, men faktiskt ganska kul. Ytterligare en sådan funktion är att man kan få upp bild-i-bild-sekvenser av animerade storyboards, något som jag tycker är synnerligen trist och intetsägande.

På den andra skivan utgörs huvuddelen av en fyrdelad dokumentär kring tillkomsten av filmen på sammanlagt ungefär 85 minuter. Den första, Rebuilding the Suit, om kostymeringen och den sista, Building a Legacy, om efterarbetet, är de bästa. Mittensegmenten är lite för röriga och konturlösa. Som helhet är det dock fullt duglig underhållning med en del intressant information.

Motståndaren respekterade inte reglerna i arga leken.

En rad kortare featurettes har sammanfogats till ett halvtimmeslångt segment, där man i viss mån tar upp en del aspekter som inte rymdes i ovan nämnda dokumentär. Det är glättigare och ytligare, men jag tyckte att Illustrated Origin: Nick Fury var intressant, samtidigt som hyllningen till den tragiskt bortgågne Adam Goldstein i Working with DJ AM inte var utan meriter, även om Favreau blir lite löjlig i sina försök att verka ha varit hans kompis. Övriga delar kan man hoppa över och slippa lyssna på ljudet av ryggar som dunkas.

En rad borttagna scener, med möjlighet att se dem med Favreaus kommentarer, utgör ett segment på ungefär 13 minuter. Det handlar uteslutande om sådant som trimmats bort för att höja tempot i filmen och innehåller en del effekter som aldrig färdigställdes. Ska man se dem, rekommenderar jag att man gör det med kommentarspåret påslaget, då det gör det hela betydligt mer givande.

Naturligtvis får vi tillgång till en hel del konceptkonst. Skisser och annat ligger sorterat under vilken scen av eller del av filmen de tillhör, vilket var lite irriterande då vissa av dem enbart innehåll några få bilder och kändes onödigt segt att navigera sig runt i. Tre stycken trailers för filmen, två trailers för ett dataspel knutet till filmen och en animerad Avengers-trailer finns även där att förkovra sig i. Framför dessa föredrog jag faktiskt hellre musikvideon till ”Shoot to Thrill” med AC/DC som kan sägas avrunda extramaterialet.

Teknisk del recenserad av Erik Nyström

Till sist
Liksom efter eftertexterna i den första filmen får vi även här en scen som expanderar Marvel-universumet med ännu en superhjälte. Denna gång ska scenen vara tagen direkt ur hjältens egen film som har premiär 2011.