Filmen
DVD-utgåvan av Måndag hela veckan har tidigare recenserats av David Voxlin och jag rekommenderar er att läsa om handlingen där.

Måndag hela veckan, eller Groundhog Day, är en intressant film för den går hem i så många läger. Du kan relatera till budskapet om att sträva efter att bli en bättre människa oberoende av om du är troende eller inte. Temat är tidlöst (no pun intended) och filmen har ett budskap som är djupare än vad vi vanligtvis stöter på i en romantisk komedi. Från början var huvudrollen tänkt till Tom Hanks och det var verkligen tur att Bill Murray fick rollen istället. Tom Hanks förväntas vara snäll och god, medan Bill Murray enkelt kan ikläda sig roller på båda sidor och göra dem trovärdiga. Murray är härligt arrogant, sarkastisk och ond i Måndag hela veckan. Det är svårt att veta var man har honom, vilket gör att filmen fungerar så bra som den gör. Andie MacDowells karaktär symboliserar det perfekta och ouppnåeliga. Jag har aldrig varit något stort fan av henne, men hon fungerar bra i Måndag hela veckan (och även i Fyra bröllop och en begravning för övrigt). Det som är intressant är att Murray och MacDowell fungerar mycket bra tillsammans trots att de kontrasterar mot varandra både visuellt och med sina karaktärer.

Samma tid. Samma dag. Om och om igen.

Bild
Det är ingen tvekan om att Måndag hela veckan aldrig sett bättre ut än vad den gör på Blu-ray. Utgåvan är gjord från en ny master och bilden är bra trots begränsningarna i källmaterialet (grynighet). Bilden känns lite platt om man jämför med nyare produktioner, men färgerna är fina och svärtan mycket bra. Bilden är dock något mjuk. Kontrasten är inget att klaga på och inte heller detaljrikedomen. Denna utgåva är bildmässigt utan tvekan mycket bättre än DVD:n, men saknar det lilla extra som man hoppas på för att få ut maximalt av formatet. Jag satt och jämförde min DVD-utgåva med denna och det är fenomenal skillnad mellan de två. Gillar du filmen ser jag ingen anledning till att inte uppgradera.

Ljud
Måndag hela veckan drivs främst av dialogen och inte av häftiga ljudeffekter. De bakre kanalerna har inte mycket att arbeta med och det mesta av ljudbilden behandlas i det främre kanalerna. Dialogerna är kristallklara och musiken balanserad och välmixad. Nat King Coles ”Almost like being in love” har inte låtit bättre. En njutning.

Jag uppfattar att TrueHD-spåret är bättre än det gamla 5.1-spåret på min DVD, men jag har svårt att sätta fingret på exakt vad skillnaden är.

Don't drive angry!

Extramaterial
Jag måste saga att jag blev lite besviken på extramaterialet på skivan. Regissören Harold Ramis berättar om filmen i kommentarspåret och ger sin syn på produktionen och det mesta du skulle vara intresserad av att höra om filmen. Tyvärr är han för opersonlig i större delen av spåret för att jag skall vara nöjd. I intervjun A Different Day: An Interview with Harold Ramis summeras kommentarspåret på tio minuter. Ramis är betydligt bättre här och det känns som en riktigt bra intervju som samlar mycket intressanta kommentarer på kort tid. En bra ursäkt kanske för att undvika kommentarspåret om man vill. En 24 minuters making of Groundhog Day: The Weight of Time är densamma som man kan finna på DVD-utgåvan. Den är direktöverförd och det ger en möjlighet att jämföra bildkvalitén mellan de två formaten. Den dokumentär som är roligast och med mest hjärta är The Story of Groundhogs: A Real Life Look at Marmots, som är en naturdokumentär om murmeldjur. Ett kul och annorlunda tillägg minst sagt. Stjäl med lätthet hela showen från resten av extramaterialet. Det mest irriterande är Needle Nose Ned’s PiP Popup Trivia Track som är en frågesport som dyker upp då och då under filmen med Ned som frågeledare. Till sist finns sex borttagna scener som inte känns så intressanta.

Sammanfattning
Bilden och ljudet är mycket bättre än på min gamla DVD-utgåva. Filmen är en klassiker i facket för romantisk komedi och en riktig pärla. Jag tycker filmen är värd att uppgradera till Blu-ray.