FILMEN
Woody Allen må älska sitt New York men ibland gör han utflykter till andra vykortsvackra städer. Midnatt i Paris utspelar sig, som namnet avslöjar, i den vackra franska huvudstaden dit manus- och romanförfattaren Gil (Owen Wilson) återvänder tillsammans med sin blivande fru Inez (Rachel McAdams). Dom två är ganska olika själar med lite olika syn på vad som gör livet värt att leva. Och Gil - som sliter som romanförfattare - vill helst lämna livet i Kalifornien och sitt manusförfattande för att flytta till staden han en gång var nära att stanna i. Men Inez tycker han romantiserar alldeles för mycket, och hon tycker att att Gils dröm om hur glittrande Paris måste ha varit 1920-talet är överdrivet. Men han kan inte riktigt släppa taget och när han en natt tar en promenad genom stadens gator för att finna lite inspiration så slår klockan midnatt och Paris visar upp sig från sin allra mest förtrollade sida.

Som för att presentera Paris öppnas den med ett treminuters kollage av bilder: Effieltornet, triumfbågen, smågator, cafeér och torg. Det börjar regna - för att understryka Gils åsikt om att städer alltid blir vackrare i regn. Karaktärer och storyn är ganska enkla och även fast Gil och Inez är kära och glada ser man tyngden på hans axlar. Owen Wilson må ha en förmåga att spela samma roll - en liten tafatt barnunge i en vuxens kropp. Men här passar det väldigt bra. Han har en trovärdighet och en charm som lyser genom och rollen är som skräddarsydd för honom.

Direkt i filmens inledningen träffar Gil och Inez på ett annat par med den självgoda Paul (Michael Sheen) i spetsen, en man som tror sig vara expert på precis allt. Precis som med övriga karaktärer är han nästan en karikatyr - förenklad och med nästan en övertydlig tydlighet. Jag tycker Woody Allen har en bra balansgång och hans förmåga att skriva repliker och regissera samtal är enastående - det känns verkligen som Allen, och då ska det understrykas att undertecknad verkligen inte är någon expert på regissören.

Jag blev positivt överaskad av vad som på förhand verkade vara ett ganska förutsägbar romantiskt drama - filmen tar en annorlunda vändning och fångar både känslan av en stad, karaktärer och atmosfär. Utan att avslöja för mycket skulle jag avslutningsvis vilja säga att filmen inte riktigt utvecklar sig som man tror och jag tror nog det är den lilla vändningen i historien som fick mig lite extra fascinerad. Så om du vägrat se filmen på grund av att du tror du vet vad den handlar om - så rekomenderar jag dig att tänka om och ge dig en chans. Det är en blandning av romantik, lättsamt drama och lite komik - men filmens story får en oväntad tvist och jag fick bra mycket mer utbyte och underhållning av filmen än jag trodde. Låt er alltså inte luras av vad ni tror att detta är - för filmen har något mycker mer att erbjuda än den kanske ger sken utav.

BILD
Det är givetvis ingen effektfilm vi har att förvänta oss - men med en stad som Paris som plats för skådespelet kan man givetvis presentera vackra bilder. Filmen utspelar sig mycket i mörker och kontraster och svärta är mycket bra. Fotot är fint, ljussättningen i sina stunder riktigt bra och lek med skuggor och ljus presenteras snyggt. Det är egentligen bara på detaljerna och skärpan som filmen inte riktigt når upp till referensklass och får betyget att skjuta lite högre. I övrigt är det en mjuk, fin och bra bild vi får.

LJUD
Dialogens tydlighet är perfekt, men i övrigt är det ganska stillsamt i soroundmixen. Liksom med bild kan vi kanske inte förvänta oss så mycket av en rätt stillsam film men lite mer krispighet och atmosfär hade vi kunnat få. Det finns ett par scener där ljudet får komma lite till tals men annars är det en ganska försiktig film på det planet.

EXTRAMATERIAL
Ett par trailers

SAMMANFATTNING
Det är kul med filmer som är annorlunda än vad man först förväntade sig. Jag gillar Midnatt i Paris och tycker den känns charmig, ärlig, atmosfärisk och fin. Ett stillsamt karaktärsdrivet drama med bra manus som presenteras snyggt. Det är en lätt film, en avkopplande berättelse och lite småmysigt på alla sätt och vis - ett fint porträtt av Paris och med en oväntad knorr. Bilden är mjuk och fin, ljudet fångar upp dialogen tydligt men på fronten med extramaterial får vi nöja oss med ett gäng trailers vilket känns torrt och trist. Men filmen lämnar ett väldigt bra intryck och är i allra högsta grad sevärd.