Vad definerar dig som person och din själ? Never Let Me Go ställer svåra frågor men ger inga lätta svar.
Ord som starkt, gripande, sorlig används relativt ofta i recensioner. Jag vet att jag flera gånger har skrivit att filmer levt kvar i mig långt efter jag sett dem och att de har skakat om mig. Men Never Let Me Go är nog den första filmen som fick mig att gå in mina barns rum, kyssa dem på pannan och viska: "jag är så glad att jag har er". Det kanske inte är den bästa film jag har sett men den grep tag i mig på ett sätt som jag aldrig trodde den skulle göra.
Hailsham är en internatskola och under början av sjuttiotalet går tre unga barn där. Kathy som är kär i Tommy och Ruth som är Kathys bästa vän. Hailsham är hela deras liv och de får inte lov att gå utanför skolans område. Snart står det klart för oss tittare att Hailsham inte är en elitskola utan något annat, den bär på en fruktansvärd hemlighet som barnen nästan är medvetna om. De barn som går på Hailsham är nämligen kloner och organdonatorer. Deras enda uppgift i livet är att nå vuxen ålder och donera sina organ så att andra människor kan leva längre. Men det finns ett rykte, blir två av dem kära i varandra så kan de få uppskov ett par år.
Never Let Me Go är en fruktansvärt sorlig film, redan från början står det klart för oss tittare att de barn vi ser leka och skratta alla kommer att gå samma öde till mötes. Det ställer moraliska frågor om hur långt forskning och vetenskap är beredda att gå för att bota cancer och andra livshotande sjukdomar. Men den ställer också frågor om människans själ och vår egen dödlighet. Den vill påminna oss vad som är viktigt här i livet, vänskap, kärlek, relationer till andra. Mitt i allt det sorliga finns där en ljusglimt, ett hopp som lyser starkt, att påminna folk att leva sitt liv full ut. Att inte hålla tillbaka.
En annan aspekt i filmen är barnen, senare ungdomarna. Eftersom de är organdonatorer är deras uppväxt minst sagt bristfällig. När de kommer ut från Hailsham och placeras på ett boende i väntan på att deras organ skall växa klart är de unga, naiva människor som inte förstår hur man interagerar med resten av världen. Men samtidigt är de människor av kött och blod med känslor som de inte vet hur de skall hantera. Krocken med deras korta vuxenliv blir brutal. Mycket tack vare riktigt bra skådespel är detta kanske det starkaste i filmen, hur dessa osäkra ungdomar försöker navigera i livet utan fotfäste eller förståelse. De gör inte heller motstånd, trots insikten att deras liv kommer att ta slut snart och inte ens en stark kärlek till varandra kan rädda dem finner de sig i sin situation och fortsätter.
Mijön är intressant, tanken med reservdelsmänniskor är helt klar science fiction, men miljöerna är 70- och 80-tal vilket ger en stark kontrast till det hela. En alternativ värld där forskning och etik inom medicin har tagit en otäck bana. Stämningen blir än mer hemsk just därför man känner igen sig i miljön, något som man inte hade gjort på samma sätt om den utspelar sig i framtiden. Never Let Me Go är en långsam film som ändrar riktning under filmens gång, frågorna kommer smygandes och när slutexterna rullar kommer också tankarna. Jag kan tänka mig att det helt klart inte är en film för alla men för er som orkar är det en stark filmupplevelse.
Bild
Väljer du Never Let Me Go på blu-ray kommer du få en behaglig upplevelse. Färgerna är varma och lysande. Även om nyanserna går i brunt och grönt så känns färgerna levande och starka, svärta är djup och fin. Skärpan är likadan, skarp rakt igenom hela filmen, detaljer i ansikten och på kläder står ut och grynigheten finns där. Vad jag kunde se var bilden orörd när det gäller DNR eller andra förändringar.
Ljud
DTS-HD MA 5.1 men ett mycket lungt och tyst spår som följer filmer. Det sticker inte ut på något sätt, de bakre högtalarna och basen används mycket sparsamt och dialogen kommer klart och tydligt . Ett bra spår för filmen.
Extramaterial
Utgörs till huvuddelen av en 30 minuter lång dokumentär om filmen och skapandet av den. Den samt en titt bakom kulisserna med intervjuer ger oss en del kött på benen om filmen. Sedan har vi även några fotogallerier och filmens trailer.
Sammanfattning
Never Let Me Go är en överraskning för mig. Jag hade inte förväntat mig en såpass känslomässigt stark film, men det var en trevlig upplevelse. Den drar inte i några stora växlar eller har ett yvigt språk utan är en lung stillsam film som påverkade mig mer än vad jag trodde.
