Filmen
Walentine Andersson har redan recenserat DVD-utgåvan av filmen här. Se hans recension för en beskrivning av filmens handling.

Jag var egentligen lite för gammal för Ronja Rövardotter när den kom på biograferna och jag har inget minne av boken heller. Självfallet har jag sett filmen några gånger bland annat på TV. Historien är en klassisk Lindgren-saga där barn hamnar i de vuxnas värld och på något sätt skapar egna lösningar på de vuxnas problem. Lite naivt, men för det mesta ruggigt effektivt eftersom vuxna ofta har naiva problem.

Rövarbarn!

Ronja Rövardotter har 25 år på nacken och det märks främst på att specialeffekterna är relativt dåliga. Speciellt vildvittrorna ser riktigt konstgjorda ut. Rumpnissarna är inga underverk i puppeteering heller, men de är så pass charmiga att jag låter dem passera med glädje ändå.

Tage Danielsson har stått för regin och det ligger en känsla av Tage över hela filmen. Tanken från början var att Olle Hellbom skulle regissera, men han gick bort under förproduktionen 1982. Skådespelarna är överlag mycket bra, möjligtvis med undantag för Birk som spelas av Dan Håfström. Han känns inte speciellt äkta eller levande i sin roll. Hanna Zetterberg känns bättre som Ronja. Denna film blev den enda filmen för det två barnskådespelarna (än så länge). I övrigt så befolkas filmen av ett gäng skitiga rövare ledda av Börje Ahlstedt och Per Oscarsson. Alla spelar sina roller bra, men det är ändå giganten Allan Edwall som gör den enskilt bästa rollen som Skalle-Per. Han är underdånig, men samtidigt den enda som kan säga sanningen och säga emot Mattis av alla rövarna. Han har också en värme och en charm som man fångas av – här precis som i andra filmer han varit med i. Jag gillar även Lena Nyman i rollen som Lovis.

Astrids magi finns även i denna film, men lite besviken är jag trots allt på att bild och ljud inte är bättre och att extramaterialet är så pass undermåligt. Filmen är däremot väldigt bra och väl värd ett inköp. Det följer med två versioner av filmen. Dels bioversionen på två timmar och dels en längre variant som är den version som sändes som tre avsnitt i TV. Jag föredrar den kortare biovarianten då denna håller uppe tempot någorlunda.

Efter att ha sett denna och Bröderna Lejonhjärta undrar jag när den första Hollywood-versionen av någon av sagorna ska komma. Båda filmerna innehåller fantasymoment som utan tvekan skulle behöva piffas upp lite granna med ny teknik, men samtidigt är jag orolig för vad en nyinspelning skulle göra med originalen och med Astrids fantasiska sagor.

Bild
Jag tycker att bilden inte alls håller måttet för en Blu-ray-utgåva. Bilden formligen kryllar av brus och det gör bilden orolig och skärpan dålig. Ljusa scener är dock bättre överlag. Färgerna är OK, men de sprakar inte och svärtan är lite åt det grådaskiga hållet. Tyvärr känner jag igen detta från andra Blu-ray-utgåvor av Astrid Lindgren filmer (exvis Bröderna Lejonhjärta). Jag tycker att det går att kräva mer av en Blu-ray-utgåva än vad vi får på denna utgåva.

Ljud
Det följer med två ljudspår ett DD5.1 och ett PCM-stereospår (eller rättar sagt två kanals-mono). Ljudet på denna utgåva kommer inte att göra någon tittare glad. Det är ett torftigt spår utan surroundeffekter. PCM-spåret låter dessutom bättre än DD5.1-spåret. 5.1 spåret är simulerat i efterhand. Det positiva är att dialogen är enkel att höra. All dialog är på svenska.

Extramaterial
Blu-ray-utgåvorna med Astrid Lindgren-filmer har varit en öken vad det gäller extramaterial. Denna utgåva har visserligen extramaterial, men det är knappt värt att nämna det. Det är nämligen två av sångerna i filmen som kan sjunga med i. Inte speciellt intressant och dessutom kan den flinke användaren redan ta fram detta via scenval.

Sammanfattning
Ronja Rövardotter är en utmärkt Lindgren-historia, som gör sig bra på film och detta kombinerat med till stor del utmärkta skådespelarinsatser gör denna film till ett måste att ha i filmsamlingen. Ett varningens finger för att bild- och ljudkvalitet inte alls lever upp till vad vi är vana med idag.