Filmen
I The Woman får vi följa Familjen Cleek, en klassisk amerikansk medelklassfamilj, bosatt på den idylliska landsbygden. Det är en traditionell kärnfamilj som består av äkta makarna Chris (Sean Bridgers) och Belle (Angela Bettis), samt deras tre barn, Peggy, Brian och Darlin'. Inledningsvis verkar allt vara frid och fröjd, men snart blir det uppenbart att den prydliga fasaden i realiteten är krackelerad och att mörker sakta tränger sig fram genom sprickorna. Det är något som inte står riktigt rätt till med familjen Cleek.

En tidig morgon får Chris syn på en förvildad kvinna (Pollyanna McIntosh) som lever i den närbelägna skogen. På betryggande avstånd betraktar han den underliga gestalten och fascineras märkbart av hennes uppenbarelse. I en situation där de flesta kanske skulle kontakta myndigheterna eller kvällspressen, fattar familjefadern ett helt annat och ytterst radikalt beslut. Han bestämmer sig helt sonika för att fånga in kvinnan i hopp om att på så vis kunna “civilisera” henne. Men Chris har sin egen uppfattning om hur man bäst “civiliserar” kvinnan och istället för att räcka fram en vänlig hand fjättrar han henne i familjens jordkällare och engagerar hela familjen i det bisarra projektet. Ett projekt som kommer att skaka om deras tillvaro för alltid.

Som film är The Woman en tämligen våldsam och stundtals brutal upplevelse, men det är inte blodet och de groteska scenerna som väcker det största obehaget hos mig som åskådare. Istället är det filmens manliga karaktärer och deras kvinnosyn som bidrar till att det löper kalla kårar längs min ryggrad. Det finns en påtaglig ton av samhällskritik inbakad i filmen och det är endast den förvildade kvinnan som är fri från mannens makt och besitter styrkan att vägra låta sig skrämmas till lydnad. Huruvida filmens regissör, Lucky McKee, själv är feminist vill jag låta vara osagt, men The Woman är utan tvekan en film som är uppbyggd kring mannens makt över det täcka könet. Ser man bortom det explicita våldet och berättelsens mer extrema beståndsdelar, finner man en film vars kärna behandlar det institutionaliserade kvinnohatet och hur lätt det kan maskeras med ett leende.

Även om filmen belyser intressanta och ljusskygga ämnen så är det inte någon felfri produktion. Estetiskt sett så uppskattar jag inte inledningens frekventa dubbelexponeringar och ser man till manuset så finns det en del logiska luckor (förvildad och smutsig kvinna med rakade ben och vältrimmad bikinilinje?) och förutsägbara händelseförlopp. Skådespelarmässigt blandar man dessutom högt med lågt. En eloge bör gå ut till Pollyanna McIntosh för hennes mod att ta sig an den föga smickrande titelrollen och Angela Bettis levererar en av filmens bästa prestationer i rollen som kuvad och känslomässigt förtryckt hemmafru. Bettis lyckas med bravur förmedla känslan av en olycklig kvinna som försöker hålla fasaden uppe trots all smärta som rotat sig inom henne. En betydligt sämre insats hittas däremot i Carlee Bakers gestaltning av geometriläraren, Genevieve Raton. Hennes agerande saknar både trovärdighet och inlevelse och dessutom är hon helt felcastad då hon ser ut att vara i ålder med sina egna elever.

Bild
När det kommer till bildkvaliteten visar sig The Woman vara en föga imponerande upplevelse. Skärpan och färgerna råkar förvisso vara av gott snitt, men många gånger överskuggas detta av ett påträngande brus. Troligtvis är det källmaterialet som är boven i dramat, men jag önskar ändå att man gjort större ansträngningar för att leverera en bättre bildupplevelse, då filmen gör sig förtjänt av detta.

Ljud
Ljudspåret i The Woman presenteras i DTS-HD Master Audio 5.1 och det är en ganska trevlig mix som ofta utnyttjar ljudbilden på ett effektfullt sätt. Särskilt i de närgångna sekvenserna med den fastkedjade och vilda kvinnan, där hennes aggressiva grymtningar och klagorop levereras med intensitet. I övrigt erbjuder filmen ett brett dynamiskt omfång med lugna och lågmälda stunder, både i skogen och på familjens gård, utöver de mer ljudmässigt aktiva våldsamma sekvenserna.

Extramaterial
Inte mycket att skriva om då utgåvan inte har belönats med något. Hur mycket jag än letar så går det inte ens att hitta en trailer till filmen. Några ord från regissören om arbetet med filmen och dess feministiska aspekter hade varit ett uppskattat komplement.

Sammanfattning
The Woman är en produktion som begåvats med en nerv som till stor del saknats i genren sedan 70-talets samhällskritiska skräckfilmer. Låt inte allt prat om feminism och patriarkala maktstrukturer avskräcka dig, det är de aspekterna som gör att den sticker ut från mängden av Hostel-kloner som invaderat filmvärlden. Även om The Woman har sina brister och man vrider till berättelsen ett par varv för mycket mot slutet så är det utan tvekan en sevärd film. Skräck med ett budskap om man så vill.