Min första kontakt med David Simon, en av skaparna till Treme, var genom en counterstrikepolare från Israel. Han tjatade på mig i månader att jag skulle se The Wire som var "den bästa serien någonsin". Det blev inte av och några år senare rekommenderades The Wire ännu en gång. Nu av en kollega på jobb som lovsjöng den på samma sätt. Han förklarade att The Wire inte var en TV-serie som utspelade sig i Baltimore utan en TV-serie som var Baltimore. Givetvis hade båda rätt och väl jag och frun hade satt tänderna i första säsongen av The Wire fanns ingen återvändo. Redan efter halva första säsongen hade jag lagt en beställning på de återstående fyra. Det här var TV-serie i en helt annan liga än jag tidigare upplevt.

Precis som The Wire personifierar Baltimore, gör Treme med New Orleans. Serien utspelar sig år 2005, tre månader efter orkanen Katrina förstört större delar av kusten vid New Orleans. USA har svårt att mobilisera för det behov som uppstår och TV-serien Treme tar oss med rakt in i den misär vi fått se via TV av förödelsen. Tro inte att Treme handlar om misär och olycka, även om den finns där, utan det är en berättelse om tro på sig själv, sammanhållning, stoltet och medmänsklighet. En drivkraft att aldrig ge upp. Undertiteln "Won't bow, don't know how" med sin dubbla innebörd summerar fantastiskt väl drivkraften hos invånarna i Treme, en stadsdel i New Orleans.

Den som sett The Wire eller för den delen Generation Kill vet att David Simon gärna har ett brett persongalleri. Det gäller även för Treme som följer minst 10 olika personer med olika yrken och samhällsklass. Karaktärerna har kontaktpunkter med varandra, även om vissa är mer frikopplade ön andra. Precis som i The Wire fylls Treme ut med äkta invånare från Treme och lokala kändisar som Kermit Ruffins och Elvis Costello spelar sig själv i serien. Det finns en del kända ansikten i serien som Wendell Pierce (The Wire), Khandi Alexander (CSI: Miami), John Goodman (Big Lebowski), Melissa Leo (The Fighter), David Morse och Clarke Peters (The Wire).

Styrkan i att blanda skådespelare med riktiga människor från Treme gör att TV-serien är Treme och New Orleans. Det finns en äkthet som inte går att beskriva utan måste upplevas. Vad handlar då Treme om kan du som läsare undra? Allt, inget och hela livet! Om att resa sig när allt är för djävligt och inte bryta mot sina principer och ideal. Det finns ingen plot men en tydlig riktning: att invånarna vill att New Orleans skall fortsätta att förbli New Orleans oberoende av att Katrina blåste bort mer än halva staden. Det går inte att bygga upp New Orleans genom att köra in med bulldozers och bygga nytt.

Karaktärerna vi följer är så äkta att det inte går att värja sig. Tempot är långsamt i Treme och det kommer säkert störa en del åskådare. Avsnitten, tio till antalet, bryter mot alla mallar och konventioner och inte förrän du sett alla tio förstår du helheten av säsongen och att det är ett mästerverk i dramaturgi. Karaktärerna får tid att utvecklas när vi får följa deras med och motgångar. Livet är sådant och Treme skildrar det oerhört träffsäkert med både själ och hjärta.

Det som är ett genomgående tema i Treme är musiken. Inte bara jazz och blues utan även allt däremellan och mycket mer. Musiken är en viktig ingrediens i själen, pulsen och näringen som är New Orleans. Ibland är det karaktärerna som utför långa musikstycken och vid andra tillfällen är det mer som ackompanjemang av en scen, men musiken är ständigt närvarande och är utan tvekan en karaktär i David Simon och medskaparen Eric Overmyers Treme. I andra TV-serier skulle musiken tonas ut för att handlingen skulle gå vidare. Inte i Treme, här får musken spela för att den har betydelse. Den är en individ som måste få utrymme att säga sitt. Utan musiken skulle inte Treme vara Treme. Som en karaktär utrycker det "Knulla är knulla, men spela musik med någon annan det är personligt".

På samma sätt som jag inte kände till The Wire visste jag ingenting om Treme. Den är hyllad och lovordad med all rätt. Det är inte en TV-serie som andra och i min mening ytterligare ett steg i utvecklingen från The Wire, något som ingen borde missa. Det är en vacker studie i mänsklighet utan att blunda för det svåra som det medför. För en sak är säker, Simon och Overmyer viker aldrig undan blicken för det hemska eller vackra utan skildrar det utan melodram. När du är klar med första säsongen har du ett band till Treme som du inte kan skaka av dig. Tårar av glädje och sorg kommer forma dig, precis som invånarna i Treme.

Bild
HBO har verkligen inte sparat på krutet när det gäller bild, för den är väldigt bra, ja näst intill perfekt med detaljrikedom och färgåtergivning som är enastående för en TV-serie. Bourbon Street med sina starka färger kontrasterar mot förödelsens bruna och jordiga färgskala som är mustiga och aldrig matta. Färgerna sprakar vid musikmarscherna genom staden och det är där de lila, röda och starka gröna skalorna som dominerar. Det finns några få små detaljer som stör i ett par avsnitt, men det är inget som kan motivera ett mycket lägre betyg.

Ljud
Ett ord: referenskvalitet. Egentligen behöver jag inte skriva mer än så eftersom HBOs DTS HDMA 5.1 är otroligt bra och detaljerat. Musiken som fyller rummet har en dynamik som inte går av för hackor. Treme omfamnar en bokstavligen och det enda som man skulle kunna gnälla över är att det inte är 7.1 och då letar jag jag med ljus och lykta efter något att klanka ner på. Treme är numera min referens när jag skall visa upp ljud på Blu-ray.

Extramaterial
Det här är utan tvekan utgåvans svagaste punkt. Det finns kommentatorspår till fem av tio avsnitt i serien och de är minst sagt bleka och ofta med sekvenser av tystnad. Hoppa över om du inte är tokintresserad. Se hellre "Music Commentaries" där Josh Jackson kommenterar musiken som spelas i varje avsnitt. Informativt och intressant. Du kan hoppa mellan varje musiksekvens med pilarna på fjärren vilket gör att du slipper se hela avsnitten.
"Treme: Beyond Bourbon Street" är en featurette på ca 30 minuter som är tydligt riktad mot TV-promotion. Skådespelarna och manusförfattarna kommenterar innehållet. I "The making of Treme" är ytterligare en featurette på  nästan 15 minuter som är tämligen innehållslös. Det är samlade klipp från serien med kommentarer. Hoppa över.
Slutligen finns två interaktiva val som löper samtidigt som avsnitten. Den första är "Down in the Treme: A look at the music and culture of New Orleans" som är ett lexikon som täcker allt från musik till slang. Det fyller på med ytterligare information kring New Orleans och detaljer i serien. Det andra interaktiva valet är "The music of the Treme" som ger mer information kring musik till exempel titel, artist, vem som skrivit musiken och så vidare.

Summering
En av de absolut bästa TV-serierna på mycket länge. Bilden är kanon och ljudet är enastående! Det finns ingen anledning att tveka. Säsong två sänds i USA just nu.