Den fjortonåriga Mattie Ross (Hailee Steinfield) pappa har blivit dödad, av en laglös man vid namn Chaney, han av misstag slagit följe med. Mattie har bestämt sig för att ta fast sin faders mördare och anlitar en sheriff som hon lovar en stor belöning. Sheriffen är Rooster Cogburn (Jeff Bridges). Han är enögd, lönnfet och nedsupen, men tar på sig uppdraget. Matties krav att få vara med går han dock inte med på. Istället tar han med sig Texas Rangern Le Boeuf (Matt Damon), som också har oavslutade affärer med den eftersökte. Detta hindrar inte den beskäftige Mattie från att följa efter.

True Grit har filmats en gång tidigare. Då var John Wayne den försupna sheriffen och filmens svenska namn var De sammanbitna och den brukar räknas som en av Waynes klassiker, som också fick en helt fristående uppföljare med den populära karaktären Rooster Cogburn. Jag har inte sett den första True Grit och kan följaktligen inte göra några jämförelser mellan filmerna.

Bröderna Coen har en lång radda av kritikerrosade filmer bakom sig. Fargo och No Country For Old Men för att nämna två filmer. I stort sett alla av brödernas filmer är mycket sevärda och True Grit är inget undantag. Bröderna har gjort en gedigen western-film som väl håller sig i paritet med de bästa i genren. Karaktärerna är visserligen inte många lager djupa, men det är inte det jag letar efter i en western-film som denna. Jag köper villigt den neddekade Cogburn och den irriterande lillgamla Mattie utan att ifrågasätta hur de har blivit det de är. Jag accepterar också skurken trots att han egentligen står helt oförklarad i filmen. Vad hans drivkrafter är eller har varit är oklart. Just detta är kanske det stora med filmen. Bröderna Coen behöver inte förklara allt.

Som vanligt har bröderna Coen sin eminenta vapendragare Roger Deakins med. Och som vanligt levererar Deakins ett foto som lyfter filmen. Sin vana trogen har han dessutom spelat in filmen på film och inte digitalt som nu är brukligt. Deakins hittar de rätta vinklarna och gör även på pappret tråkiga scener intressanta att se.

Filmen bygger på Charles Portis novell ”True grit” från 1968. På svenska fick boken titeln ”Mod i barm” vilket tursamt nog inte användes ens som titel på John Waynes film från 1969. Inne i filmen väljer översättaren att översätta ”True grit” till ”det rätta virket” vilket kanske är en korrekt tolkning även om ”gott gry” eller ”sant mod” kanske är mer ordagrant.

Vi har recenserat boken på Filmforum och även filmen.

Bröderna Coen tillsammans med Deakins foto räcker långt men för att det ska bli så pass bra som det faktiskt är här krävs att skådespelarna gör sitt. Jeff Bridges spelar verkligen en sluskig hjälte med glorian på sned. Josh Brolin spelar skurk och syns lite, men gör rollen bra trots det och Mattie som spelas av nykomlingen Hailee Steinfield är ett fynd för rollen. Hon är precis så lillgammal som hon ska vara och jag blir lovligt irriterad på henne stundom - precis som det ska vara.

Bild
Bilden är i det närmaste perfekt. Färgerna är välnyanserade och levande och alltid naturliga. Svärtan är blytung utan att för den delen dränka detaljer i mörka scener. Detaljrikedomen är hela tiden stor och exempelvis ansikten är nästan för tydliga i att visa de skavanker skådespelarnas hy är behäftade med. En riktigt välgjord presentation.

Ljud
Ljudet är liksom bilden mycket bra och välpassande till filmen. Rumsinformationen håller sig hela tiden i paritet med det som visas på skärmen och en fin rumskänsla skapas oavsett om vi befinner oss inomhus eller ute i landskapet.

Extramaterial
Extramaterialet är visserligen välgjort, men inget som direkt sticker ut. Några dokumentärer, en trailer och en DVD-skiva med filmen.

Sammanfattning
Bröderna Coen gör sin egen western. Det är bara att gratulera bröderna till ett mästerverk. Och det är bara att gratulera dig som tittare som inte sett denna western ännu att du faktiskt har en gedigen film i genren att se.