Filmen
Tre Styles hamnar redan i unga år i bråk, trots sin intelligens och att han lovat att inte slåss. Mot sin vilja skickas han iväg till farsan Furious Styles (Laurence Fishburne), där det är meningen att han ska lära sig ansvar och i sinom tid bli en mogen man. Efter en introduktion av ghettot och de unga huvudpersonerna förflyttas vi sju år fram i tiden, lagom till slutet av high school och planerna inför vad som ska hända därefter. Huvudpersonerna är Tre (Gooding), Doughboy (Ice Cube) och Ricky (Chestnut), vars äventyr vi får följa.

Jag vet inte hur pass bra skildring av slummen den här filmen är eftersom jag inte upplevt den själv, men för att vara baserad på manusförfattaren/regissören John Singletons egen uppväxt känns det hela märkligt ickeoriginellt. Pojke möter flicka, only the good die young och den auktoritäre men omtänksamme fadern känns mer som sammansatta byggstenar än något genuint och verklighetsbaserat. Dessa klichéer, tillsammans med stereotypa karaktärer som är antingen goda eller onda och saknar djup borde egentligen sänka Boyz N The Hood. Men…

Jag hade nog inte helt fel för mig när jag var yngre, det här är en bra film trots sina brister. Det är kul att se talangfulla skådisar som senare jobbat upp sig, och det raka berättandet ökar inlevelsen i vad som egentligen är en ytlig melodram. Jag bryr mig om karaktärerna, vilket är något av det viktigaste i en film som spelar på hjärtesträngen, och väljer Boyz N The Hood framför Titanic när som helst. Om man vill ha något mer brutalt kan man även kolla in Hughes-brödernas Menace II Society.

Bild
Här tycker jag faktiskt att man gjort ett fint jobb. Komprimeringen och överföringen är snudd på riktigt bra, med bara några persienneffekter och frysningar i stora, enfärgade ytor om man tittar noga. Färgåtergivningen är vad jag kunde se korrekt, och den anamorfiska överföringen i originalformat har god skärpa och fin detaljåtergivning. Svärtan är inte alltid avgrundsdjup i mörka scener, men sett till helheten är kontrasten fullt godkänd. Tyvärr är Edge Enhancement riktigt påtaglig emellanåt, vilket främst kan vara störande för de med projektor. Om man känner för att slakta bildkompositionerna medföljer filmen även i Pan & Scan-format.

Ljud
Här får man inte 5.1, utan bara Dolby Pro Logic 2.0. Fast om sanningen ska fram märks det inte så mycket. Det mesta som händer kommer nämligen från centern, med klart och tydligt tal som det vanligaste i ljudväg. Visst bullrar basen till ibland, och det förekommer lite spridda effekter i ljudbilden som till exempel en helikopterflygning, atmosfärljud och hundskall, men i stort är det här som sagt en dialogfilm.

Extramaterial
Kommentarspåret av John Singleton har jag lite blandade känslor inför. Med tanke på att det var hans första långfilm blir det mycket snack och anekdoter med lite av ett romantiskt skimmer över sig. Samtidigt hade det inte skadat med lite djupare iakttagelser, men man får ta det för vad det är: ett mysigt kommentarspår med mycket information för fansen, fast kanske inte så givande som man skulle önska rent objektivt. På den andra skivan hittar vi resten av extramaterialet. Först ut är den bra dokumentären ”Making of an urban legend” (43:14), som är uppdelad i snack kring förberedelserna, inspelningen och sedan själva mottagandet. Som tur är slipper man till stor del ryggdunkningarna som är kännetecknande för featurettes, detta känns mer som en riktig dokumentär där producenten, regissören, skådespelarna med flera får komma till tals och berätta underhållande samt intressanta anekdoter.

De borttagna scenerna är två till antalet, återges i icke-anamorfisk widescreen och varar i 0:47 respektive 3:38 minuter. Den ena hade platsat, medan den andra sticker ut lite för mycket. Musikvideorna ”Growin’ Up in the Hood” (4:47) och ”Just Ask Me To” (4:12) känns mer som roande tidsstudier än helgjutna verk, men det är hur som helst roligt att man lyckats få med dem. Sist ut är filmografier i urval och ett helt gäng trailers (Boyz N The Hood, Poetic Justice, Higher Learning, Baby Boy, Bad Boys II, Blue Streak, Money Train och National Security). Även ett litet häfte på ett par sidor medföljer för de som tycker om att ha sådana.

Sammanfattning
Boyz N The Hood är ett lättillgängligt och sorgligt lightdrama, som fås i en snygg fold out-förpackning innehållande fin bild, helt godkänd ljudkvalité och stabilt extramaterial. Jag rekommenderar utan tvekan ett köp till de som tycker om filmen.