Morgan Freeman och Stellan Skarsgård spelar abolitionisterna som är lätt tveksamma till att anställa Matthew McConaughey som advokat för de slavar som ställs inför rätta för upproret. Emot sig har McConaugheys rollperson blandannat det amerikanska etablissemanget och fördomar om färgade människor, deras påstådda oförmåga att kommunicera och uttrycka sig.

Han har även spanjorer och männen som fångade in La Amistad emot sig när det gäller äganderätten om slavarna. För att inte göra det mindre krångligt försöker USAs president, Martin van Buren (Nigel Hawthorne) utnyttja rättegången för politisk räkning.

Amistad är regisserad av Steven Spielberg och filmen präglas av hans förmåga att berätta en historia även om han inte alls lyckas så bra som han gjort i sina tidigare filmer (bl.a. Schindlers List). Jag vet inte, men när jag ser Amistad så känns det som om det är något som saknas. Filmen lyfter inte på samma sätt som Spielbergs tidigare filmer gjorde, och det märks inte minst på det ganska svaga mottagandet av biopubliken. Amistad slog inte, som man hade väntat sig att en Spielberg-film skulle ha gjort.

Det som jag uppskattade mest i filmen var blandannat skådespelarinsatserna av bland annat Cinque (Djimon Hounsou) som jag själv inte kan påminna mig ha sett tidigare. Utöver det så var det musiken som slog mig mest. John Williams har lyckats göra ett väldigt passande och underbart musikstycke där han friskt blandar afrikanska tongångar med klassiska filmpasséer. Köpte faktiskt själv filmmusiken innan filmen.

Så, Dreamworks har återigen lyckats göra en DVD-film med absolut toppkvalitet (att inte alla andra studios lär sig). Bilden är nästan i toppklass. Det är inte många andra filmer som kommer upp i den här kvaliteten. Filmen är dessutom förbättrad för 16:9 återgivning vilket gör att man kan få ut extra mycket kvalitet utan några större ingrepp. Färgerna och skärpan är ypperliga, även i de lite mer dunkla scenerna inne i domstolen där enbart utomhusljuset lyser upp salen. Upperligt Dreamworks.

Ljudet är också väldigt bra, speciellt i början av filmen när man hör två personer gå genom ett klocktorn samtidigt som man hör klockan ringa. John Williams musik skäms som sagt inte för sig och ger verkligen filmen ett djup som bara är härligt. Dialogen är bra och känns perfekt i mitten där den skall vara.

Så, även om filmen inte är den allra bästa så är den klart godkänd, och som alltid med DreamWorks titlar vet man att man får kvalitet för sina pengar.