Filmen
Jon Lindblom har redan recenserat Bad Santa och ni kan läsa om handlingen där.

Willie måste ännu en gång låtsas att vara jultomten.

Vad ska man säga? Det här är ju alldeles underbart roligt. Billy Bob gör kanske sin bästa roll i karriären. Inte bara för hans prestation utan även för att hans privatliv har varit lite… kontroversiellt. Givetvis kan han också göra andra typer av karaktärer, men nu känns det som att han har kommit hem. De övriga är också riktigt bra, och det märks att regissören har lagt stor omsorg kring sina beslut gällande skådespelare. Styrkan i Bad Santa är manuset. Tyvärr finns det en liten moralhistoria, men jag kan svälja det eftersom klyschan har maskerats väl med hinkvis av alldeles underbara humorscener. Jag menar, i vilken annan film får man se en jultomte som är alkoholist, rökare och antagligen nymfoman? Ingenstans, vilket gör det mer förståeligt att Disneys ledning höll på att få hjärtinfarkt när de fick veta vad som skulle släppas via etiketten Miramax. Disney ville helst att de inte skulle släppa filmen över huvud taget, men de kom överens om att släppa filmen via Dimension, som inte har lika stor koppling till Disney som Miramax har. Som tradition försöker jag alltid se Life of Brain (som kanske är den absolut bästa komedin någonsin) på julafton, men nu kanske jag till och med måste hinna se Bad Santa också.

Willie kopplar av på en bar efter en hård arbetsdag fylld med bakfylla och vidriga snorungar.

Tyvärr har denna utgåva av filmen två stora brister. Det första är att det inte är den förlängda versionen som finns med, utan den som visades på bio. Bland det bortklippta är det mest förlängda scener med mer vulgära sätt att uttrycka sig, men även en liten sidohandling där Willie passar på att göra inbrott under sommaren. Det andra, och sista, är att den har tvångstextning. Tyvärr var det alltså inte en engångsföreteelse med Sky Captain and the World of Tomorrow, vilket känns enormt dumt. Som grädde på moset är det också rätt dåliga menyer, som inte bara är för långa, utan även alldeles för avslöjande gällande roliga scener i filmen i kombination med riktigt dålig upplösning.

Bild
Bilden är i anamorfisk 1.85:1 och dess medelbitrate är 7.17 Mbit/s. Jon resonerade i sin recension på följande sätt:

”En strålande 1:85:1-transfer som är näst intill perfekt. Färgerna är klara och fina, detaljrikedomen strålande, svärtan likaså och även skärpan. Egentligen finns det inga direkta fel, så orsaken till att bilden inte får toppbetyg är snarare för att den saknar det där lilla extra, samtidigt som jag har sett bättre.”

Jag håller med helt och hållet angående skärpan, men annars har jag lite annorlunda åsikter. I närbild ser färgerna ut att vara riktigt välpolerade, men när det blir lite distans till färgglada objekt så blir det nästan lite smått blödande, vilket blir smått irriterande. Kontrasten är riktigt svart, men den har lite svårt att få fram detaljer vid några få ögonblick. Givetvis är det inga repor eller något smuts, dock finns det en dos Edge Enhancement som vanligt.

Ljud
Ljudet finns i hela tre olika sorter, nämligen DTS (bitrate på 1536 Kbps), Dolby Digital (bitrate på 448 Kbps) och slutligen Dolby Surround. Först till den spännande stunden då jag ska berätta huruvida det fanns någon skillnad mellan DTS och DD, och oftast är det så att folk i allmänhet tycker att basen och/eller dynamiken är bättre, men jag kunde inte höra någon som helst skillnad mellan DTS och DD denna gång. Jag testade ett antal scener med olika ljudbilder, men det fanns ingen märkbar differens. Mixen är annars som väntat vid komiska filmer, nämligen kraftigt frontbaserad. Det är ytterst få gånger som de bakre kanalerna får något att säga till om, och det gör att hemmabioupplevelsen kanske inte är så stor som önskat. I övrigt finns det inget att klaga på. De få basljud som existerar sköts bra av subwoofern, och dialogen sitter som en smäck.

Extramaterial
Extramaterialet var tunt på R1-utgåvan, och det är det även på denna, av naturliga skäl. Allt startar med Behind the Scenes of ”Bad Santa” (9:04) som inte är något annat än reklam för filmen, antagligen gjord för alla tv-kanaler att visa. Bland de borttagna scenerna (c:a 8 minuter) är det klipp som fick vara med i den längre versionen, men långt ifrån allt som fanns med egentligen. Tycker du det är kul med skådespelare som missar sina repliker och börjar flabba? Då gillar du säkert Outtakes (3:51) som bjuder på en hel del av denna vara. Den absolut värsta teasern gällande förlängda klippningen är Bad vs. Badder, som visar i textform vad som saknas. Givetvis har man enbart bifogat en av scenerna, men dessvärre är det samma klipp som finns bland de borttagna scenerna. Avslutningsvis finns det Cast and Crew, Production Notes och några trailers.

Sammanfattning
Bad Santa är en mycket rolig film som borde ses av alla som gillar svart humor. Bild och ljud håller sig på en bra och jämn nivå medan extramaterialet känns som ett skämt. Även om jag vill att de mindre svenska bolagen ska gynnas så kan jag inte rekommendera denna utgåva eftersom det är tvångstext och den kortare versionen. Köp R1:an.