Filmen
Laura (Bélen Rueda) återvänder efter trettio år, tillsammans med sin make Carlos och sin sjuåriga son Simón, till huset hon växte upp i som barnhemsbarn. Lauras plan är att restaurera byggnaden, som stått öde sedan länge, för att öppna ett boende för handikappade barn. Simón (Roger Princep) trivs sådär i det nya huset eftersom han saknar kompisar att leka med. Hans föräldrar blir oroliga när han börjar fantisera om låtsaskompisar som han ständigt pratar om och leker med. En dag beger sig Simón och Laura ner till stranden i närheten. I en bergsformation vid stranden finns en grotta som Simon undersöker med en ficklampa. Laura blir orolig då han är borta en längre tid. Hon går in i mörkret och ropar efter honom, men får inget svar. Hon går djupare in och ser Simon stående vid en mindre sidogång. Han pratar med någon, men hon ser ingen. Hon gissar att det är en av hans fantasikompisar. Laura kallar på honom ”det är dags att gå hem”. ”Vi måste gå nu”. Simon frågar om hans kompis får komma och hälsa på och Laura svarar ja. Simón lämnar grottan och Laura lyser med sin ficklampa in i sidogången men ser ingen. I den blöta sanden ser hon spår som leder iväg. På vägen hem lägger Simón ut snäckor på marken så hans vän skall hitta till deras hus ...
Simón spelas av talangen Roger Princep.
Föräldrarna börjar bli mer undrande kring fantasikompisarna och om de kanske till och med är verkliga. För Simóns lekar, bland annat en annorlunda ledtrådsskattjakt, är mer avancerade än vanligt om man har låtsaskompisar.
Banden mellan kompisarna och Simón blir riktigt starka och Laura gillar inte situationen. Sonens frågor kring döden gör inte direkt att den kusliga känsla Laura har blir bättre.
Barn med clownmasker är inte alltid trevliga.
Det är invigningsdag för barnhemmet och trädgården är full av barn, vuxna och bekanta. Kalas med ballonger, masker för ansiktet och sedvanligt gott att äta. Laura som haft ett kort gräl med sin son går omkring i huset och letar efter honom, men hittar inte honom någonstans. På ovanvåningen när hon är på väg att gå tillbaka ner möts hon av ett barn i gammal skoldräkt och en clownliknande mask gjord av en mindre tygsäck över huvudet. Skepnaden går mot henne och grymtar underligt. Helt plötsligt rusar den emot henne och knuffar in henne i badrummmet. Laura får tag på dörrkarmen när hon far baklänges, men dörren smälls igen av det maskerade barnet och hon skadar handen illa samtidigt som hon faller baklänges och slår huvudet mot badkaret. Dörren låses utifrån.
Trots idogt letande kan varken polisen eller Laura och Carlos hitta Simón. Nio månader senare har polisen och Carlos gett upp hoppet. Laura dock har förnimmelsen att Simóns kompisar fortfarande finns kvar i huset och att Simón kanske är vid liv.
Laura och Carlos på jakt efter sin son.
Barnhemmet är en bra skräckhistoria med gedigna skådespelarinsatser. Samtidigt är filmen ett känslosamt drama med paralleller till historien om Peter Pan. Det finns alltså en hel del att upleva. Stämningen som byggs upp är riktigt läskig men samtidigt spännande och det klassiska greppet att utnyttja ljudet används mycket skickligt. Tyvärr har manuset en del brister, berättelsen hoppar bitvis ryckigt framåt samtidigt som den blir oklar och ologisk, vilket drar ner betyget något. De bortklippta scenerna som finns i extramaterialet (se nedan) ger mer kött på benen och rätar ut en hel del frågetecken i historien. Bayonas har visserligen gjort helt rätt i att klippa bort alla dessa scener, men missat att ersätta vissa av dem med något annat. För övergångerna här och var är bristfälliga vilket gör att man inte köper alla förklaringar när väl upplösningen kommer. Det finns en del detaljer och ledtrådar i filmen så det gäller vara vaken. En andra visning gör en del tydligare.
Bild & Ljud
Bilden är riktigt bra och ljussättningen har varierats för platser och personer på ett smart sätt för förstärka filmen. Tyvärr tycker jag att vissa delar är för mörka, speciellt vissa sekvenser i huset, vilket gör detaljer svårutskilda.
Ljudet är mycket bra med rikt omfång och ordentlig bas. Vid något tillfälle tycker jag dock att musiken är något för dominant och övriga detaljer i ljudbilden går förlorad, men överlag riktigt riktigt bra och effektfullt. Surroundljudet utnyttjas mycket bra och filmen bör upplevas med surround för att man skall få ut mest av den.
Kompisarna
Extramaterial
Det finns ca 75 minuter extramaterial att tillgå. Audition och repetitioner med Roger Princep är charmiga och roliga. De bortklippta scenerna är bra att se för att få mer information om filmen. Tyvärr kan man inte se dem utan Bayonas kommentarer, men hans kommentarer ger en hel del bra information också. Även en featurette om hur ljudet mixats i en av filmens viktigare scener förklaras och beskrivs ingående. Mycket intressant. Intervjun med Bayonas och Del Toro känns tämligen bortkastad då det är främst Del Toro som snackar och ständigt återkommer till sin film Pans Labyrinth. En film som jag i och för sig tycker mycket om, men det är inte den filmen det här extramaterialet handlar om. Trailer och teaser samt The Lost Film är mest utfyllnad och ger inget mervärde. Som helhet inte helt gjutet. En blandad kompott som ger något till alla i vart fall.
Sammanfattning
Vill du ha ett välspelat drama kombinerat med skräckis är det här en film för dig. Skådespelarprestationerna är bra och tillsammans med mycket bra ljud och bild är den här en bra filmupplevelse. Se den och bli skrämd, trots de smärre bristerna i manuset.
