Hunter S Thompson

Ska jag nämnda den författare som påverkat mig djupast, faller nog valet efter inte särskilt lång betänketid på Hunter S Thompson, den amerikanska journalistikens motsvarighet till Michael Moore (eller hur det nu var). Hans elaka, roliga, penetrerande och våldsamt överdrivna texter om USA genom decennierna har påverkat både min syn på världen och det sätt jag skriver på. Filmen "Breakfast with Hunter" fick vi först ett smakprov på bland extramaterialet på Criterions utgåva av Fear & Loathing in Las Vegas.. När filmen väl släpptes på DVD dröjde det dock ett tag innan den privata ekonomin mäktade med ett köp, men då jag väl åkte över till USA så blev det till slut av (samtidigt införskaffade jag en annan Gonzo-raritet, boken "The Curse of Lono"). Recensioner av första utgåvan av FLLV och Where The Buffalo Roam kan du läsa genom att klicka på länkarna.

Filmen
Filmen följer HST under flertalet år, främst med fokus på åren 1996-1998, men också med inslag från bl.a. sheriffvalet i Aspen 1970, då HST kom farligt nära att bli sheriff, och även lite bilder från 80-talet och senare perioder. Inledningen är mycket typiskt för den käre Gonzo-prinsen. Det är en sen kväll då HST skall hålla hov på ett utsålt The Viper Room. Han anländer i flott bil med cabben nere, samt skådespelaren John Cusack och oidentifierad goding som sällskap. Han börjar med att vräka ut en uppblåsbar Barbara framför en bil som just ska köra därifrån. "It's my daughter" grymtar han glatt. "She's fucked up". Där tar 90 minuters Hunter-himmel avstamp, och sen blir det bara bättre.

Visst är det en del liknande pranks med i filmen, bl.a. när Hunter kommer in på Rolling Stones redaktör, Jann Wenners, kontor med en skumsläckare i högsta hugg (till råga på allt så finns det inga fönster i Wenners rum), och Hunter tar även hand om blodapelsiner på ett brutalt sätt under ett boksäljarjippo, men i mångt och mycket är den här dokumentären istället fokuserad på Hunters värv som journalist och författare, låt vara med en ständigt närvarande och mycket stor portion humor. Vi får följa honom genom klammeri med rättvisan, under firandet av FLLV:s 25-årsdag, kampen att få en film gjord av FLLV, i möte med gamla vänner, och även under den kvällen då han fick sig en speciell hyllning i Louisville, Kentucky. Och naturligtvis får vi även uppleva ett par frukostar med Hunter.

I en scen håller Thompsons son Juan ett kärleksfullt tal till sin far, och Warren Zevon uppvaktar med en sång. På FLLV-festen håller ett tämligen osannolikt fan, P.J. O´Rourke, ett tal till sin store idol, Hunter möter gamla vänner från politiksvängen, och försöker med hjälp av sin gamle comrade-in-arms, tecknaren Ralph Steadman, klara sig ur ett juridiskt problem, då han åkt fast för fortkörning i berusat tillstånd. Skojigt är också att se Hunter försöka lära Johnny Depp hur man blir en bra Hunter, alltifrån cigarrökning till skjutning med ett par synnerligen exklusiva Magnum-revolvrar. När problem med produktionen uppstår får Thompson be Depp att vänta ett tag, vilket han går med på, i utbyte mot att Hunter lär hans fågel prata, vilket Hunter så gärna gör. Fågeln Eddie visar sig dock vara lite svårlärd men Hunter låter sig inte besegras så lätt. "You will probably never like me Eddie, but you WILL LEARN TO SPEAK AND SAY "HI, I'M EDWARD!". Då fågeln inte ger med sig hotar Hunter tystlåtet "I was in jail for rape when I was 15!". En skojig alternativ tagning från Hunters cameo i FLLV finns också med. Vi får se honom bli intervjuad av engelsk press, och han är filmen igenom betydligt mer öppen om sig själv än vad han är känd för. Filmmakaren, Wayne Ewing, är gammal god vän och granne med Hunter, och han lyckats få till en välstrukturerad blandning av både vansinniga Thompson-anekdoter och händelser och seriösa yttrande och ageranden. Mixen funkar synnerligen väl, och tempot är precis lagom. Att Ewing sen nästan hela tiden lyckas hålla sig själv i bakgrunden och inte påverka vad som händer så mycket är också det beundransvärt, då en självgående HST i vanliga fall kan bli helt livsfarlig, men då förtroendet mellan skaparen och huvudpersonen måste varit stort så får man fram så mycket mer. Hunter vågar bjuda på sig själv på ett fullständigt ärligt sätt, och Wayne dokumenterar stillsamt det hela.

Trots att nästan hela filmen bara består av höjdpunkter, så finns det en scen som lyser starkast, och som jag nu hoppas kommer att bli obligatorisk på alla dokumentärfilmsskolor. Det är när Alex Cox och Tod Davies besöker Hunters stora Owl Farm i Aspen, vintern 1997, för att diskutera den kommande filmatiseringen av FLLV. Vid det här laget var det tänkt att Cox skulle regissera hela projektet, men det blev inte av, av förståeliga skäl. Att säga att det här samtalet går dåligt är ett understatement om något. Mer korrekt, det går åt helvete. Cox och hans fru Davies har en sällsynt dum idé om att förvandla bokens bästa del, den där Hunter filosoferar om San Fransisco i mitten av 60-talet (och som i Gilliams slutgiltiga version också blev filmens bästa scen), till en animerad bit där Hunter ska försöka lämna Las Vegas men blir tillbakaspolad av den stora vågen som det talas om i texten. Man kan direkt se på Hunters min att han inte tycker om det hela, och han försöker först lugnt men med tydlighet påpeka detta("I will sue you"). Cox och Davies vägrar dock inse detta, utan framhärdar i sin idé, med stegrande ilska hos Hunter som resultat. Inte ens efter mycket irriterade kommentarer från Hunter ("I would be opposed to this cartoon shit until my death under any circumstances, it eats shit and I hate it!") begriper de, och Alex Cox går till och med fram till Hunter (bad idea!) med boken och försöker förklara att i "the popular mind" så är hans mest berömda verk associerat med tecknat. Reaktionen blir ännu värre "Fuck the popular mind! I didn´t write this for the popular mind!". Fortfarande vägrar Cox ge sig utan tycker att han bör läsa manuset, och t.o.m. Davies försöker hjälpa men Hunter fräser tillbaka "Write your own fucking story! Make your own fucking movie! You're a smart girl, you can make it!". Nu är fysiskt våld inte långt borta och efter att Hunter slängt ur sig alla dvdforum-moderatorers drömhot: "That's one, and now you're on two, and at three, you're outta here!" inser Cox och Davies faran och flyr fältet. Man kan inte begripa att de tre kombatanterna helt glömmer bort kamerans närvaro, och scenen skulle inte kunna vara bättre ens om den vore arrangerad. Det här är nog det skönaste dokumentärfilmsgräl som skådats sen Bob Dylan gav sig på Donovan i "Dont look back". Värt priset i sig.

Något skall också nämnas om filmens ypperliga musikval. Det är mycket av den musik som figurerat i Hunters liv och litteratur, "White Rabbit", "Mr Tambourine Man", "American Pie", Zevons hyllningssång "Roland the Headless Thompson Gunner" och den bizarra "She's gone away with the Hula Hula Boys" och, inte minst, Robert Mitchums gravt sköna "The Ballad of Thunder Road".

Bild
Filmen är gjord på främst DV, med enstaka inslag av gamla arkivfilmer från brittisk TV och från den 16mm-film Ewing gjorde om Hunter 1986. Det hela ser så bra ut som en sådan bild kan göra. I de flesta fall har man filmat utan konstgjort ljus, men det är aldrig svårt att se vad som sker, och bilden är i stort sett helt artefakt- och smuts-fri.

Ljud
Ett enkelt stereospår, mer är inte att vänta från en sån här lågbudget-film, och visst, ibland är det lite svårt att höra vissa saker, men det har helt enkelt med source-materialet att göra, flertalet av filmens scener hade nog inte varit möjliga om inte Ewing varit ensam med sin kamera, och det är sällan särskilt farligt, man förstår nästan hela tiden vad som sägs.

Extramaterial
Extramaterialet består först och främst av en massa borttagna scener, som i praktiken var helt färdiga för att vara med i filmen men som stannade upp tempot lite väl mycket. Dock är de allihop väldigt bra och hade lätt passat in i filmen. De är som följer:

Gonzo journalism, drugs and writing with PJ O'Rourke
PJ O'Rourke och Hunter diskuterar här förutsättningarna för Gonzo-journalistiken och drogernas påverkan på den.

Screwjack" read by PJ O'Rourke and Don Johnson
Som svar på kommentaren om att HST sällan skriver om sex så får PJ läsa den här novellen ur den suveräna, och ett tag väldigt svårtillgängliga, samlingen "Screwjack". Den är en stark och vacker historia om Raoul Dukes sexuella förhållande till sin huskatt, Mr Screwjack. Även Don Johnson, en annan glad granne och skådespelare, läser texten vid ett helt annat tillfälle. Det hela är en otroligt välskriven text, och att få höra den tolkad med inlevelse är kul.

Oscar Acosta, and what really happened to him, remembered by Hunter
Här pratar Hunter om sin advokat, erkänner att han hittat de band som de spelade in de där legendariska helgerna i Las Vegas 1971. Han spekulerar också i vad som hände i samband med Acostas försvinnande 1974. Huruvida det han säger är sant kan ju ingen verifiera, men det är fascinerande lik förbannat.

The editing of 'Fear and Loating in America"
Hunter och hans redigerare diskuterar här hur man ska lägga upp hans andra brevsamling, från vilken vi också får höra utdrag och Hunter filosoferar lite om våldets anknytning till hippie-generationen.

Warren Zevon and Hunter write lyrics together
Här arbetar pojkarna på texten till det som slutligen blev "You're a whole different person when you're scared". Texten är tämligen explicit, och Zevon har en del tveksamheter angående den, men resultatet blir sådär brutalt romantiskt som något Hunterskt kan bli.

The Editing of "The Rum Diary"
Här berättar Hunter lite om sin första roman, som dock låg i en låda i flera år innan den gavs ut. Han går även igenom vissa bitar med sin redigerare.

Sedan bjuds vi också på ett kommentarspår med Ewing och Hunter. Den sistnämnde försvinner dock redan efter en halvtimme, och Ewing lämnas ensam att berätta om vad han ville med filmen och hur han strukturerade den. Informativt, men inte något man lyssnar så många gånger på.

En ingående biografi över Hunters samtliga böcker finns också med. Varmt uppskattat en samlare som jag!

Textning finns också, dock bara till Hunters prat, hans mumlande Gonzo-dialekt, vilket lär uppskattas av de flesta. Detta, ihop med kommentarspåret, ska dock bara vara med på den första utgåvan, och ingen vet hur länge den kommer vara tillgänglig.

Sammanfattning
Gillar du HST finns det ingen ursäkt för att inte ha den här filmen i samlingen. Den kan dessvärre bara köpas direkt från hemsidan, www.breakfastwithhunter.com, men är du ett fan är det här ett måste. Även de som blivit förtjusta i Hunter via filmerna kan nog finna en titt intressant. Har du hört lite om HST och är intresserad av att veta mer, läs "Fear & Loathing in Las Vegas" och "The Great Shark Hunt", se filmversionen av "FLLV" och faller det dig i smaken, köp filmen!