Abel Ferrara har en hel del intressanta och riktigt bra filmer bakom sig. The Driller Killer, Ms. 45 och Bad Lieutenant för att nämna några. Få regissörer skildrar den smutsiga och gatunära sidan av New York, eller valfri annan amerikansk storstad, på samma sätt som han. Tänk er Martin Scorsese utan storfilms-dilerium. I Dangerous Game tar han sig an en metafilm kring inspelningen av ett intensivt relationsdrama, där huvudpersonen tillika regissören spelas av Harvey Keitel och den fiktiva filmens huvudrollsinnehavare spelas av Madonna ochJames Russo. Som sig bör återspeglas verkligheten i fiktionen och tvärtom.

Dangerous Game är uteslutande en film som handlar om skådespelande och samtliga huvudroller, Keitel, Russo och (kors i taket!), Madonna är riktigt bra. Destruktiva och mörka sidor av relationer, blandat med drogmissbruk, bjuder in till en hel del intensiva scener. Agerandet och personregin är hela tiden oklanderlig. Visserligen är det inte speciellt mycket som utvecklas och många scener saknar nog egentligen syfte, men det fungerar ändå bra tillsammans i ett ganska misantropiskt drama där det är svårt att sympatisera med någon. Mixen mellan den fiktiva filmen, verkligenheten och något som förefaller vara bakom kulisserna-material fotat på brusig video, är kanske inte genial, men fungerar. Dangerous Game hade nog inte fallit mig på läppen om den haft en annan regissör bakom kameran, så risken finns att detta är en fanboy-recension. Även om luckorna är många har jag nämligen fortfarande inte sett en Ferrarafilm jag inte tyckt om.