Tom Hanks har regisserat och spelar själv huvudrollen som snällheten personifierad i Larry Crowne. Han jobbar som säljare på varuhuset U-Mart och får en vacker dag sparken på grund av att han saknar utbildning. Larry deppar i fem sekunder och börjar sedan plugga muntlig framställan och ekonomi på college, där han blir en av de äldre studenterna samtidigt som han blir förtjust i en lärare. Stora skulder och faktumet att han är skild har kört hans ekonomi i botten och något måste göras för att komma på fötter igen. Larry köper en begagnad vespa av grannen, dels för att spara lite stålar men även för att filmen ska ha en bra anledning till att spela gamla Tom Petty-låtar när han puttrar omkring. Väl på college träffar han Talia (Gugu Mbatha-Raw, Spooks) som sedan i stort sett förföljer honom resten av filmen. Hon ser Larry som ett gör-om-mig-objekt där hon kan justera de element i hans personlighet som hon inte gillar – allt för att han ska passa in i hennes mesiga vespagäng. Stackars Larry får se sitt hus omöblerat till att bli feng-shui-anpassat, han får ny flashig frisyr och fräsigare kläder och blir därmed både accepterad och idiotförklarad på samma gång.
Det är aldrig för sent Larry Crowne är inte en helt värdelös feelgoodfilm, på det där värsta viset. Snarare är det ett nästan overkligt intetsägande verk. Det är menlöst, harmlöst och framförallt - humorlöst. I en intervju med Hanks som även varit med och skrivit manus, hävdar han att han ville göra en film om hur finanskrisen drabbar vanliga människor, men att han själv inte alls varit drabbad av den. Jag väntade mig väl ingen diskbänksrealism, men det är alldeles för ytligt för att man ska känna att dramat bottnar i någon kris överhuvudtaget. Kanske hade det blivit en bättre film om Hanks hade haft en självupplevd pengakris, för i den här filmen tycker jag mig inte se Larry direkt lida av att vara fattig. Han ler hela tiden och verkar må oförskämt bra trots att han tvingas att anordna loppmarknad för att kränga sina gamla saker. Dessutom säljer han aldrig sin enorma bensinslukande bil, men det är väl amerikanens sista utväg antar jag. Den enerverande grannen Lamar som också säljer prylar och aldrig slutar pruta spelas av Cedric The Entertainer som absolut inte fungerar som någon skrattpåse. Karaktären Larry Crowne har lite elakt jämförts med att vara Forrest Gumps bror. Tyvärr ligger det en del sanning i en sådan iakttagelse. Han är visserligen naiv och snäll, men oändligt mycket tråkigare som filmkaraktär.
Den enda som håller måttet är den vackra retoriklärarinnan Mercedes Tainot, spelad av Julia Roberts. Oftast ska hon bara se sur och uttråkad ut och det klarar hon galant, men lyckligtvis står det även inskrivet i manuset att hon ska fyra av sitt patenterade och spektakulära hästgarv med jämna mellanrum. Hon dricker på tok för mycket av en grön drink som ser väldigt god ut och detta för att dämpa ångesten över att hon lever ett urtråkigt liv med Dean (Bryan Cranston, Breaking Bad, Drive)- en otrevlig, bloggande och väldigt porrsurfande man. Vilken tur då att gullplutten Larry som säkert inte ens vet vad porr är för något sitter flinandes på sin vespa redo att ta över. Även Pam Grier dyker upp i en mindre roll som inte heller kommer att rendera i några vunna filmpriser. Kom ihåg var du läste det först.
Med tanke på hur stor kapacitet dessa två superstjärnor har, och kanske främst har haft, är det förvånande hur lite substans man lyckats få fram. Regissören skjuter mot hjärtat men missar totalt – i alla fall mitt som ändå är enormt stort. Hantverket är okej, men det räcker ju aldrig med bara det. Manuset är för tråkigt helt enkelt. När eftertexterna rullar inser jag att jag knappt minns en enda scen som jag just sett och vad var budskapet? Att det aldrig är för sent? Det är det visst det, det är alldeles för sent för allting Mr Tom Hanks. Om någon frågar mig vad jag tyckte om Larry Crowne om en vecka är jag rädd att svaret kan bli -Larry vem? And that´s all I have to say about that.
Extramaterial existerar inte på denna utgåva.
