Filmen
Johan ”Stakka Bo” Rencks regidebut Downloading Nancy är ett långsamt berättat drama med sexuella och psykologiska toner. I centrum finner vi Nancy (Maria Bello) som är en minst sagt trasig själ, bara några dagar från självförgörelse. Hon är gift med försäljaren Albert (Rufus Sewell) i ett helt dött äktenskap. De har inga barn eftersom Nancy blev våldtagen regelbundet som barn av sin morbror. Hon och Albert har inget vettigt sexliv och Nancy söker sig ut på nätet och chattsidor för att tillfredställa sina behov. Albert är likgiltig inför det mesta utom möjligtvis golf. Att Nancy är självdestruktiv och skär sig med rakblad noterar han men ifrågasätter inte. Han erbjuder henne inte hjälp heller.

Varje vecka går Nancy iväg till psykologen Carol (Amy Brenneman) som försöker få henne att älska sig själv och bryta mönstret. Att Carol inte riktigt är duktig nog att hantera Nancys problem är de båda medvetna om men ingen säger något om det och sessionerna fortsätter.
En dag kommer Albert hem från jobbet och finner en lapp från Nancy som meddelar att hon åkt till Baltimore för att träffa några vänner. En av Alberts vänner Stan (Michael Nykvist) kommenterar ”vem har vänner i Baltimore”, något som Albert inte kan eller vill svara på. Han vet inte vart hon tagit vägen och förmodligen har hon inga vänner som han känner till. Eller kanske överhuvudtaget?
Nancy har åkt iväg för att träffa Louis (Jason Patric) som hon träffat via nätet och ingått ett avtal med. Hon vill att han skall plåga henne, ha sex med henne och slutligen, när hon minst anar det, vill hon att han skall döda henne.
Johan Rencks regidebut är en otroligt stark upplevelse. Filmen går långsamt framåt för att pussla ihop de komplexa karaktärerna för en uppladdning mot en emotionell bergochdalbana som inte kommer lämna en oberörd. Maria Bello är helt fan-jävla-tastisk i sin roll som Nancy och om hon inte nomineras till Oscar för den här rollen så vet jag inte vad som krävs för att vara en bra skådespelare. Hon spelar en kvinna på gränsen till totalt haveri med briljans och varenda bildruta hon är med i visar komplexiteten i hennes karaktär. Det är självutlämnande, otäckt och fascinerande. Jason Patric som hennes frigörare ger också ett intressant och komplext porträtt och det är svårt att avgöra om han är god eller ond och vad hans avsikter är.

Rencks regi är aldrig exploaterande och trots Sundancefestivalåskådarnas reaktioner visas inte särskilt mycket explicit material. Den finns en scen där Bello är naken, men det är inte det som upprört. Nej det som skakar om är att smärta kan vara njutning och slutligen frigörelse. Död genom orgasm eller orgasm genom att dö? Alla karaktärerna går igenom någon form av självrannsakelse och svaren är inte alltid enkla eller uttömmande.
Bild och ljud
Färgerna går i kalla grönblå toner som avspeglar karaktärernas inre. Skärpan är fruktansvärt bra och detaljrikedomen likaså. Det finns massor med extrema närbilder på ansikten där varenda por och hårstrå kan urskiljas. Jag hoppas den släpps på Blu-ray, för det skulle vara mycket intressant att se hur bra det blir.
Ljudet är minst sagt sparsmakat. Ofta är filmen helt tyst och endast dialogerna får ljuda från de främre högtalarna. Musik och ibland omgivningsljud använder hela surroundet för att skapa en ljudmatta, men ”less is more” har tillämpats här och det fungerar mycket bra. Jag kan tänka mig att vissa ogillar tystnaden, men den, precis som de kalla tonerna i bilden, används effektivt för att spegla känslorna i karaktärerna.
Extramaterial
Nej.
Sammanfattning
Ett starkt drama om en kvinna som är borderline och om hennes relationer till olika personer. Välspelat, gripande och provocerande. Fortsätt så här Renck!

