Filmen
Thonggrrrl14 (Ellen Page) och Lensman319 (Patrick Wilson) har chattat med varandra under några veckors tid, och helt plötsligt bestämmer de sig för att träffa varandra på ett café. Väl där hälsar de på varandra som Hayley och Jeff. Det tar inte lång stund innan de åker hem till Jeffs hus för att fota Hayley. Efter ett par drinkar blir det dags för fotografering, men det hinner inte pågå länge förrän Jeff tuppar av. Han vaknar till efter ett tag, och märker att han är fastbunden. I början ser det ut att vara en liten oskyldig lek, men Hayley berättar för honom att hon har helt andra planer. Hon är övertygad om att han är en pedofil, och hon gör allt för att avslöja honom.

Vad döljer sig bakom hans personlighet?

Det jag hatar allra mest i filmer är när regissören och manusförfattaren idiotförklarar publiken. Istället för att låta mig fundera på saker själv, så kastar man in övertydliga förklaringar och bakgrundshistorier till precis allt. Så är inte fallet med Hard Candy. Jag får själv ta moraliska beslut utan att veta vare sig flickans eller mannens motiv till saker och ting. Allt kastas rakt i mitt ansikte i hög hastighet, och jag gillar det oerhört mycket. Karaktärerna har både starka och svaga sidor hos sig själva, och jag kommer på mig själv svaja till ordentligt gällande vem som har min sympati. Ena stunden är jag fullständigt övertygad om att han är en pedofil, men det behöver inte dröja särskilt länge innan jag tror att hon bara är en sadist som behöver få utlopp för sina känslor. Men till skillnad från många andra filmer sympatiserar jag aldrig fullt ut med någon av dem. Det handlar snarare om vem som jag hatar allra minst.

Hayley pressar Jeff på information.

Skådespelarna gör sitt yttersta med sina komplexa karaktärer, vilket borde vara drömroller för nästan vilken skådespelare som helst. Dels har du en tonåring som för en gångs skull har lite substans i sig, till skillnad från de hundratals andra rollerna som finns för yngre skådespelare, och sedan har du en man vars hela känsloregister får ett stort utrymme under filmens gång. Det är förståeligt att båda huvudrollsinnehavarna har fått sitt genombrott med Hard Candy (även om många vill hävda att Page fick det i X-Men: The Last Stand), och deras framtid verkar se ljus ut med tanke på alla kommande projekt. En sak som är viktig att poängtera är att det här inte är en film som passar alla. Du kommer att känna ett konstant obehag under hela filmens färd, och flera gånger kommer du vilja blunda, men var inte rädd! Det är precis så här det ska kännas. Film ska framkalla känslor, vilket Hard Candy gör på ett utomordentligt sätt. Är du redo för en av filmhistoriens bästa konfrontationer?

Bild
Bilden är i anamorfisk 2.35:1, och dess medelbitrate ligger på 6.66 Mbit/s. Wow, vilken skärpa! Jag sitter och blir alldeles tagen av den utsökta detaljnivån som presenteras, och det är utan tvekan en av de bättre dvd-utgåvorna jag har sett. Även färgerna och svärtan gör ett solitt jobb, men de kommer inte upp på samma nivå som skärpan. Tyvärr kan jag utröna lite smutspartiklar under filmens gång, vilket är trist med tanke på hur pass ny filmen är, men det blir aldrig såpass störande att jag irriterar mig på det. I sedvanlig ordning finns det också edge enhancement och komprimeringsartefakter, men dessa element flimrar bara förbi när jag fokuserar på alla detaljer.

Ljud
Ljudet är i Dolby Digital 5.1 (448 Kbps) och 2.0 (224 Kbps). Det är inte direkt oväntat att centerhögtalarens kvalitet är föremål för de flesta prövningarna i detta ljudspår med tanke på att det hela handlar om en dialogdriven thriller. Där låter det alldeles utmärkt, men jag saknar ändå lite mer fantasi och ljudproducenten borde ha kunnat leka lite mer med det som faktiskt finns att tillgå även om det är en kreativ utmaning. Andra har lyckats med det, men då krävs det också lite vilja. Därför är det här inget ljud som lämpar sig för en demonstration av ditt hemmabioljud, men det fyller ändå en funktion i filmen.

Extramaterial
Extramaterialet, som inte är textat över huvud taget, inleder med två kommentarspår. Det första befolkas av regissören och manusförfattaren, och jag får det aldrig tråkigt när jag lyssnar på dessa herrar. Jag känner att jag får mer ut av det här än vad jag skulle kunna få i någon bakomfilm. Inte blir det sämre när det är huvudrollinnehavarnas tur att lätta sina hjärtan. Ibland kan det bli lite flamsigt, men oftast erbjuds det en god insikt i hur det gick till under inspelningen. Bägge spåren är mycket bra, och gillar du att lyssna på sådant tycker jag att du ska ge tid åt dem båda. Glädjen fortsätter i Creating Hard Candy (51:48), och även om det innebär lite upprepning från kommentarspåren är det här en trevlig inblick i hur det gick till att skapa Hard Candy.

Diskussion om filmen.

Något som förekom i den förra dokumentären och i Controversial Confection (9:22) är att det föregås av en varning för spoilers ifall man inte har sett filmen. Fler sådana initiativ behövs eftersom det tyvärr finns de som gärna kollar på en bakomfilm innan det är dags för själva huvudattraktionen. Nåväl, denna featurette handlar om kontroverserna med denna film, och även det är repetition för den som har lyssnat på kommentarspåren. Slutligen har vi ett gäng Trailers, Manuskript via dvd-rom och Deleted and Extended Scenes (10:52) som summerar ett mycket bra segment i denna utgåva. Visst, det hade suttit fint med en dokumentär om pedofili eller något annat relaterat till filmen, men man kan tyvärr inte få allt.

Sammanfattning
Hard Candy är ingen film som vill vare sig förklara eller ta ställning för något. Istället är det en nervpirrande och dramatisk konfrontation med mycket bra skådespel som visas upp. Bilden och extramaterialet är nästa lika bra som huvudattraktionen, medan ljudet är en liten besvikelse. Svenska utgåvan är likvärdig med dem som redan finns ute, så det finns ingen anledning att importera såvida man inte stör sig på hastigheten i pal-ljudet.