Filmen
Läs Stefan Pedersens recension för en övergripande blick över serien. Här kommer några kommentarer om filmerna samt fokus på de tekniska bitarna. Först en viktigt sak: jag hade ej den gamla boxen och kan därför inte avgöra om man gjort några transfer inför detta släpp men jag misstänker att så icke är fallet.

Raiders of the Lost Ark
När den första filmen kom stod det inte ens Indiana Jones and the… Spielberg och Lucas har senare hävdat att de alltid tänkt serien som en trilogi men den känslan får man inte när man ser filmen. Filmen slår an tonen direkt med den utmärkta scenen i Amazonas djungler där Dr. Jones tvingas undvika en rad fällor innan han får tag på artefakten, för att sedan bli jagad av en stor stenbumling. En perfekt öppning på en film som denna. Filmen har rakt igenom en bra blandning av äventyr, humor och mystik. En annan sak som jag gillar är Karen Allen i den kvinnliga huvudrollen, hon är en stark person som helt klart håller jämna steg med Harrison Ford. Skurkarna är också riktigt bra. Belloq är sofistikerad och en slags ond tvilling till Indiana medan Gobler är så ondskefull som bara nazister på film kan vara. Slår man ihop allt får man en gott och blandat-påse av äventyr och spänning. Detta är mallen för hur en äventyrsfilm skall vara.

Indiana Jones and the Temple of Doom
Lucas ville ha en mörk andra film medan Spielberg trodde att det skulle förstöra mycket av det som byggts upp under den första filmen. Men till slut fick han ge gick och slutresultatet blev trots meningsskiljaktigheterna mycket lyckat. Man har byggt på de bästa bitarna från den första filmen, men samtidigt gjort en betydligt mörkare film. Humorn finns kvar, främst representerad av Willie Scott, men den är betydligt mer nedtonad och filmen innehåller flera allvarliga element som barnslaveri och dödskulter. Men jag tycker att det fungerar mycket bra, det känns lite mer i maggropen och Mola Ram är en riktigt hemsk skurk som jag drömde mardrömmar om när jag var liten. Nackdelen är Willie Scott som inte alls kompletterar Indiana på samma sätt som Karen Allen gjorde i Raiders of the Lost Ark. Willie är lite för mycket comic relief för min smak. Men detta är helt klart min favorit av de tre filmerna och tunnelscenen i gruvan är bara den värd priset på boxen.

Indiana Jones and the Last Crusade
Mitt minne av den här filmen var diffust (jag hade inte sett om den sedan jag såg den på bio), men när jag väl såg den igen förstod jag varför. Detta fungerar inte alls, alldeles för mycket humor och trams istället för äventyr och spänning. Nazisterna i den första filmen var ondskefulla och hemska, här är de bara överspelande. Nej, det är inte mycket som fungerar och jag vet att en del säkert blir sura nu, men för mig var detta en besvikelse. Styrkan i de två första filmerna är balansen mellan spänning och humor, men här blir det överslag av humor. Grundidéen är kul med den heliga graalen, men sedan känns det som man tagit i för mycket. Sean Connery fungerar inte alls. Den kvinnliga huvudrollen känns också tråkig och det blir aldrig den där spänningen mellan Alison Doody och Harrison Ford som man skulle ha velat ha. Visst finns det scener i filmen som är både spännande och roliga men som helhet tycker jag inte alls det är bra.

Bild
Oj, här var det en blandad påse. Den första filmen har mest problem, här lider filmen av mycket digitala artefakter och restaureringen är inte alls lika bra som på de andra två filmerna. Färgerna har också sina problem och det har skärpan också. Den andra filmen ser betydligt bättre ut, framförallt känns bilden lugnare att se på och skärpan är betydligt bättre. Färgerna känns mer naturtrogna och svärtan är riktigt fin. Den tredje filmen har en riktigt bra bild med fylliga, härliga färger och bra skärpa. Här kunde jag inte heller se lika mycket digitala artefakter vilket är skönt. Ingen av bilderna är dåliga men den första filmen kunde det ha lagts ner betydligt mer jobb på känns det som.

Ljud
Ljudet är Dolby Digital 5.1 på alla tre filmerna och det märks att man har haft källmaterial som inte varit i surround att jobba med. Alla tre filmerna har samma problem: de bakre högtalarna utnyttjas sparsamt och den där känslan av att befinna sig mitt i handlingen infinner sig aldrig. Och det är synd för det är något som jag gärna hade velat på filmer som dessa. Visst, det kommer ljud ifrån dem, men de känns inte alls som de används på rätt sätt. Nu blir det väldigt sparsamt med surroundljud och basen får jobba ganska lite den också. 2003 kanske detta var en bra mix men idag känns den ärligt talat tam.

Extramaterial
På Raiders hittar vi följande: en featurette kallad Raiders of the Lost Ark: An introduction, i vilken Spielberg, Lucas och andra i filmteamet pratar om den första filmen och hur den kom till. Ganska kul och intressant. Indiana Jones: An appreciation handlar om fenomenet Indiana Jones och hur populär serien har blivit. The Melting Face! tittar på hur specialeffekterna för slutscenen med nazisterna skapades, riktigt intressant. Sist ut är några fotogallerier.

Om Temple of Doom hittar vi An introduction, där vi får reda på en del om filmen och tankegångarna under inspelningen. The Creepy Crawlies fokuserar på alla läskiga krälande djur som finns med i filmerna. Denna går även att se med en faktaruta. Travel with Indy: Locations handlar om alla exotiska platser som är lite av kärnan i serien. Handlar även om hur inspelningen av dessa gick till, riktigt kul och intressant. Även denna går att se med en faktaruta. Vi får även lite storyboards för gruvscenen samt ett par fotogallerier.

Även The Last Crusade öppnar med An introduction. Sedan har vi Indy’s Women: The American Film Institute Tribute, som handlar om de tre kvinnliga huvudrollerna och är en intervju med dessa tre, helt klar värd att se. Indy’s friends and enemies handlar om de karaktärer som omger huvudpersonen och spelar minst lika viktiga roller, återigen en kul och intressant featurette. Vi får även storyboards för öppningsscenen samt fotogallerier.

Sammanfattning
Indiana Jones-serien är definitionen av äventyr, spänning och romantik för mig och många andra. Filmerna har en plats i mitt hjärta och jag kan se dem om och om igen utan att tröttna. Egentligen finns det inte så mycket att säga som inte redan har sagt. För alla äventyrsfans är mannen med hatten och piskan ett givet måste.