Historien om Louis liv begynner i sena 1700-talets Louisiana. Närmare bestämt utanför staden New Orleans på Louis eget plantage, Pointe du Lac, då han fortfarande var människa. Plantage-ägaren har precis mist sin fru, sitt barn och sin lust att leva. Vampyren Lestat de Lioncourt (Tom Cruise) finner Louis fascinerande och bestämmer sig för att göra honom till sin like och den uppgivne Louis accepterar erbjudandet. Lestat tömmer Louis på hans blod och ger sedan den döende sitt blod att dricka. Detta mörkrets elixir innebär för Louis att han aldrig kommer att åldras och att han kan leva för evigt med undantaget om solens strålar får skina på honom eller elden tillåts bränna hans odöda kropp. Med denna mörkrets gåva följer även en ohämmad törst, större än något begär man kan uppleva som människa: begäret att dricka människoblod.
Louis avskyr dock vad han blivit på grund av det faktum att han måste döda människor för att stilla den omätliga hungern. Han börjar därför dricka djurblod för att överleva tills han ger vika inför sin natur och sänker sina tänder i hemlösa flickebarnet Claudia (Kirsten Dunst). Lestat ser detta som ett ypperligt tillfälle att bota Louis sinnestillstånd och gör Claudia till vampyr som en present till Louis. Claudia blir Louis dotter och på samma gång hans älskare. Men Claudia blir olycklig som vampyr på grund av att hon inte kommer att få uppleva vad det är att växa upp till kvinna.
Detta leder till att Louis och Claudia till slut dödar Lestat och flyr New Orleans för Europa. Väl i Europa letar de efter andra av deras slag och finner efter omfattande sökande vampyren Armand (Antonio Banderas) och många andra vampyrer på ”Théâtre des Vampires” i Paris.
Interview With The Vampire är en filmatisering av Anne Rice roman med samma namn som utkom 1976. Boken är även första delen i Anne Rice vampyrkrönika som fick ett enormt genomslag och en stor skara läsare då böckerna gavs ut. Pådrivande faktor till varför filmen verkligen blev av var David Geffen vars produktionsbolag, Geffen Pictures, ligger bakom denna film.
Stämningen i filmen är mörk. Mycket av stämningen är tack vare Elliot Goldenthals musik som rör sig inom en mängd olika klassiska stilar, men som alltid går i linje med stämningen i filmen. Ett exempel på den stämningsskapande musiken är inledande ”Libera Me” som skapar en enslig stämning med dess spröda gossång, dess svårmodiga stråkpartier, dess klangfulla horn och ett orgelspel som för tankarna till en dödsmässa. ”Lestat’s Tarantella”, som för övrigt är ett återkommande tema, är ett lysande exempel på den lekfullhet som Goldenthal besitter med ett mustigare uttryck som utmärkt ger exempel på Lestats komplexa kynne. Filmen är även mycket vackert filmad. Specialeffekterna är subtila och mycket välgjorda.
Men det som verkligen förvånade mig första gången jag såg denna film var hur väl skådespelarna gestaltade sina karaktärer. Denna film släpptes 1994, en tid då Brad Pitt och Tom Cruise mer förknippades med deras utseende än deras skådespelartalanger. Idag vet vi vad dessa två skådespelare är kapabla till. Brad Pitts gestaltande av Louis som en plågad och desperat vampyr är förträfflig. Louis är varken en självömkande gnällspik eller en stel docka som bara rabblar repliker.
Den karaktär som får mest utrymme i böckerna är vampyren Lestat som i filmen gestaltas av nämnda Tom Cruise. Faktum är att Anne Rice blev chockad över valet av Tom Cruise och försökte stoppa det. Efter att hon sett slutresultatet blev hon mer än nöjd och skrev ett brev till Tom Cruise där hon bad om ursäkt för sina fördomar. Hursomhelst så är Lestat en vampyr som, till skillnad från Louis, accepterat vad han är. Han njuter av det. Cruise lyckas balansera detta väl och Lestats sinne för humor lyser även igenom med all sin styrka.
Den allra bästa rollprestationen i denna film levereras dock av barnskådespelaren Kirsten Dunst, som fick den svåra uppgiften att porträttera Claudia: en kvinna i ett barns kropp. Allra bäst är hon i den passage av filmen då Claudia konfronteras med uppgiften att hon aldrig kan växa upp till kvinna. Man kan inget annat än älska den vrede detta föder hos henne.
Stephen Rea gestaltar även Santiago (en av vampyrerna vid ”Théâtre des Vampires”) mycket väl. Han fångar Santiago som jag minns honom från boken, nämligen som en illvillig och dekadent vampyr med få skrupler.
Filmen faller dock på en punkt och det är Armand. Armand gestaltas av Antonio Banderas vilket jag tycker är ett mindre bra val. När jag läste boken föreföll mig Armand vara intellektuell och extremt erfaren. I boken så växer det fram en relation mellan Armand och Louis som i filmen enbart visas med några få scener. I boken hänger sig paret åt filosofiska diskussioner om livet som vampyr. Antonio Banderas lyckas med att skapa en bild av Armand som en vampyr med auktoritet och styrka, men knappast den intellektuelle vampyr som beskrivs i boken.
Dessutom tycker jag inte om slutet som avviker från slutet i boken. Beslutet att använda Guns’N’Roses cover på Rolling Stones-låten ”Sympathy For The Devil” tycker jag inte heller om då det finns långt mer intressanta band som skulle kunna åstadkommit mycket mer med samma låt samt att låten inte i sig särskilt passande.
Detta är den andra version Warner ge ut i region 1 och den kallas ”Enhanced Edition”. Som vanligt när det gäller Warner är filmen förpackad i pappkartong vilket jag tycker är illa. Pappkartongerna slits lättare med tiden, de är otympliga att förvara och har en känsla av lågbudget. Däremot kan jag inte klaga på resten av denna DVD då Warner lyckats förträffligt med den. Bilden är anamorfisk och presenteras i 1.85 Widescreen vilket, enligt fodralet, är samma format filmen hade då den visades på bio. Bilden är färgrik och skarp, endast en gång märker jag ett fel och det är färgskiftningar under en sekvens då en byggnad brinner.
Ljudet är underbart! Nytt från första utgåvan av filmen är nämligen att ljudet även finns i DTS. Detta gör att framförallt musiken är en fröjd för örat. Surround-kanalerna används bra. Mest för musik, men även under de mer actionladdade scenerna förgyller de filmupplevelsen. Dolby Digital-spåret låter även det mycket bra.
Extramaterialet är omfattande. Det främsta är ett kommentarsspår från regissören Neil Jordan som lugnt och ödmjukt pratar om filmen. Nästa finess av intresse är en halvtimmes dokumentär med titeln ”In The Shadow of The Vampire” med intervjuer, bakom kulisserna-reportage samt diskussion om vampyrfilm i allmänhet. Det finns även en introduktion till filmen med Anne Rice, Neil Jordan och Antonio Banderas som är värd att se. Dessutom finner vi produktionsfakta, trailer samt scenåtkomst. Bra med extramaterial med andra ord. Jag är dock inte helt nöjd för jag saknar två saker. För det första saknar jag bortklippta scener eftersom Neil Jordan pratar om dem på kommentarsspåret. Sedan skulle det vara kul att ha ett isolerat musikspår. Förvisso har jag köpt filmmusiken på CD, men det skulle även var intressant att höra musiken på hög volym på rätt plats i filmen.
Själva berättelsen sätter fokus på vampyrer som individer som tänker, känner och agerar. Inte som monster som mänskliga hjältar kan hugga ihjäl. Att gå in i en värld av mörker som vampyrernas utgör med alla dess fasor, dess njutningar och dess desperation ger perspektiv. Den inre kampen mellan gott och ont som Louis upplever – ”det bestialiska”, som njuter av att döda människor kontra ”det mänskliga”, som inte vill döda människor utan dricka människoblod istället – kan jämföras med de flesta tankesystem som gör en distinktion mellan gott och ont. Det är därför denna film blir långt mer intressant än de flesta andra filmer som berört ämnet.
Mitt intryck av denna film är positivt. Regissören Neil Jordan, som tidigare regisserat kritikerhyllade independentfilmen ”The Crying Game”, har lyckats överföra boken på vita duken väl. Även om boken rymmer mycket mer, speciellt saknar jag de filosofiska diskussionerna, så hjälper musiken och dekoren till att göra denna film värd att se. Jordan har med denna film bevisat att det går att skapa en film som visar kärlek och respekt för ursprungsmaterialet. Detta mycket tack vare att regissören hade fria händer och inte tillrättavisades av klåfingriga investerare, samt att filmen hade en stor budget och att Anne Rice själv skrivit manus och varit delaktig i projektet. Warner har även lyckats bra med DVD:n.
