Filmen
Egentligen är det inte så bra att veta mycket om handlingen då för stora avslöjanden kan förstöra upplevelsen något. Låt mig bara säga att filmen är skickligt berättad, dock med ett bitvis aningen tunt manus. Mer om det nedan. Tittar vi på själva handlingen i sig så kan jag kort berätta att Vincent Cassel och Monica Bellucci spelar Marcus och Alex, ett par som en kväll bestämmer sig för att gå på fest med en gammal vän. Tyvärr slutar kvällen inte direkt i harmoni. Mer än så vill jag inte avslöja, då det är mycket bättre att själv upptäcka svängarna i Irreversible. Nu är det dags att ta sig in titt på utgåvan.
Bild
Tartan levererar filmen i OAR (original aspect ratio = korrekt bildformat för filmen), vilket i det här fallet är widescreen 2:35:1. Överföringen är anamorfisk och bjuder både på ris och ros. Det positiva är ljusare scener som ser mycket bra ut, samt en bra svärta. Till den negativa sidan kan nämnas att skärpan inte är på topp och att grynigheten ibland blir alldeles för tydlig. Detta märks väldigt tydligt under den mer röriga delen av filmen, dvs början. Överföringen hanterar dock den snygga ljussättningen bra, vilket är skönt, så betyget blir tillslut en sjua. Bildkvalitén är dock aningen efter de flesta nya filmerna från Hollywood.
Ljud
Ljudet finns tillgängligt i både Dolby Digital 5.1 och Dolby Surround 2.0. 5.1 är ju trevligt, men tyvärr är det mesta ljudet begränsat till centern. Visserligen är det här ingen ren effektfilm, men jag tycket ändå att separationen i ljudet var lite snål; ljudbilden är helt enkelt lite väl liten. Basen är dock bra – den bjuder på ett härligt lågt muller – och när väl frontarna bidrar med musik blir frontmixen riktigt bra. Men tyvärr är alltså centern mestadels dominerande och surround kan man i princip glömma. Däremot tycker jag att centern klarar av att hantera ljudet, utan att det blir för grötigt, eller att dialogen påverkas. Så totalt sätt är även ljudet av bra kvalité, dvs också en sjua.
Extramaterial och Övrigt
Jag har på många webshoppar sett att utgåvan ska innehålla bland annat en making of och effects documentary; detta är dock helt fel, då utgåvans extradel är betydligt mindre. Först har vi ett par filmografier över de största namnen, sedan följer några trailers för Irreversible och ett par andra filmer. Därefter också ett par teasers för Irreversible. Avslutningsvis har vi också en analys av filmen, i textformat. Helt klart värt att läsa, då den bjuder på lite intressant fakta.
Menyerna är helt okej och stämningsfulla. Filmen innehåller självklart engelsk text, så även vi som inte talar franska kan hänga med. Fodralet är mycket tufft och passar filmen väldigt bra. Självklart är filmen helt oklippt, då Noé vägrar att släppa klippta versioner (bra!), då sådana bara skulle förstöra filmen. Vilket jag håller med om.
Omdöme
Så, hur var nu Irreversible? Är den så hemsk som många sagt och, framförallt, är den bra? Börjar vi med filmens karaktär så är den inte helt trevlig, även om den inte är en orgie i otäckheter. Det finns dock en del scener som fångade mig rejält och som också gjorde att jag mådde lite illa inombords. Framförallt filmens mest (ö)kända scen, där en kvinna blir brutalt våldtagen i flera minuter. Den är mycket realistisk och väldigt obehaglig. Detta mycket på grund av skickligt skådespeleri och bra foto som inte censurerar någonting.
Redan under den första minuten förstod jag att jag skulle få se något annorlunda – och det fick jag! Bara Noés fantastiska bildspråk gör den här filmen sevärd, då han använder kameran på ett mycket intressant, och skickligt, sätt. Bara första scenen är ett bra bevis, då kameran snurrar runt i rummet och filmar från flera olika vinklar – och detta under en enkel dialog. Detta ger scenen en helt ny dimension och det fungerar väldigt bra, trots att det kanske låter lite pretentiöst, men jag gillar det. Det ger filmen en mystisk och obehaglig yta, vilket passar den utmärkt. Sedan fortsätter filmen i samma stil; den bjuder alltså på flera snygga visuella prestationer, tillsammans med enkel, men effektiv musik.
Skådespelarna gör också otroligt bra ifrån sig. Noé ville göra en film om ett pars relation och sökte därför två skådespelare med ett förhållande även utanför duken, då han ansåg att det skulle ge den perfekta kemin i filmen. Superstjärnorna Vincent Cassel och Monica Bellucci axlade rollerna och det med glans. De är otroligt duktiga genom hela filmen, i sina inte helt lätta roller. Dessutom märks det verkligen att kemin mellan dem är lysande. Titta bara på den långa kärleksscenen mot slutet, som helt bärs upp av dem; den känns mycket realistisk och äkta, vilket inte är alltför vanligt i dagens filmbransch.
Går vi tillbaka till filmens våldsamheter så är de alltså obehagliga, men det är ju så det ska vara, då våldtäkter och misshandel inte är trevliga saker i verkligheten. Så är det alltså inte heller i Irreversible, där våldet framställs på ett mycket ärligt sätt. Titta bara på fotot under till exempel våldtäktsscenen. Tidigare har kameran snurrat runt och filmat från alla möjliga olika vinklar, men under våldtäkten är den helt stillastående. Här försöker man inte dölja någonting. Negativt kanske vissa tycker, men jag anser att det är tvärtom, då det enligt mig känns fel att ignorera våldet, eftersom det ändå finns där och eftersom det känns fel att försöka blunda för verkligheten när man gör en film som denna. Dessutom berörde filmen mig väldigt mycket just på grund av dess ärlighet; man får lite samma känsla som efter att ha sett Requiem For A Dream, så ni som sett den vet vad ni har att vänta er av Irreversible.
Har filmen några svagheter? Ja, det tycker jag. Manuset innehåller visserligen flera intressanta händelser, små som stora, men samtidigt kan man inte komma ifrån att historien i grunden inte är särskilt speciell. Nu är det här visserligen inte en film som vill bjuda på en revolutionerande handling, men det känns ibland ändå som om manus är aningen tunt. Inte dåligt, utan just aningen tunt. Detta är något filmskaparna kanske märkte då de använder sig av flera metoder som till ytan gör upplägget mer ovanligt, men under ytan finns dock fortfarande en del svagheter kvar. Det andra minuset av modell aningen större, går till att filmen tappar lite mot andra halvan. Första delen är helt enorm och där sitter man verkligen som på nålar, men andra halvan är dock aningen svagare. Den är inte dålig, men samtidigt saknar den glöden från första delen. Inte under första titten kanske, men vid flera sittningar märks det av. Till försvar kan dock sägas att filmens upplägg gör att andra halvan i princip måste se ut som den gör och att man inte kan ösa på lika mycket som under filmens början.
Men samtidigt är Irreversible en film som få andra. Den är vågad, rå, våldsamt snygg (ursäkta ordvitsen) och på sitt sätt ändå finurligt berättad, även om den inte var först att använda sig av sin berättarteknik. Men när det är dags att summera känns slutresultatet enormt bra och betyget blir därefter.
Summering
Det här är inte en film för alla. Vet du av dig att du har svårt för våld på film ska du inte spendera tid på Irreversible. Men är du sugen på en visuell knockout och inte stör dig på grovt våld, är filmen ett måste. Själv älskade jag den, mycket på grund av just det visuella och filmens ärlighet. Dessutom berörde den mig på ett sätt som få andra filmer gjort. Se den, och förbered dig på en drömlik resa fylld av både kärlek och hat.
