Regissören Norman Jewison (som i år fick Life-Time achievement Oscar), som tidigare gjort film av musikaler såsom Spelman på taket, tog tag i projektet och skrev bl a manus och regisserade även filmen. Att göra film på temat är mycket svårt och väldigt kostsamt, då det kräver miljöer och en massa skådespelare (ni har väl sett Zeffirellis otroliga mastodont TV-serie Jesus från Nasaret från 1977?). Därför har Jewison bestämt sig för att göra en lågbudget lösning, genom att göra en s.k. metafilm, en film om en film/ uppsättning.

Filmen, som bygger helt på musikalen, handlar om den sista veckan i Jesu liv. Den börjar med att en minibuss, fullsmockad med en massa glada 70-tals människor ombord, stannar i en öken och vi får se hur folket börjar bära ut rekvisita såsom romerska hjälmar och ett stort träkors. Sedan övergår allt till "riktig" film med handling och skådisar som går helt upp i sina roller. Med hjälp av enkla metoder och enkla teaterlösningar såsom ex att tre personer representerar en hel armé, så har Jewison lyckat sätta ihop en väl fungerande föreställning, som innehåller minimalt med rekvisita och folk.

Historien är den ur nya testamentet om hur Jesus (Neely) mot slutet av sin vistelse på jorden börjar bli stor i dåvarande Israel. Folket ger sitt fulla stöd och kallar honom för kung, vilket retar de fanatiska fariséerna och översteprästerna som genast vill se honom avrättad. Judas (Anderson) är brickan i spelet, han förråder (ovetande) Jesus och låter på så sätt Översteprästerna arrestera honom och ställa honom inför den romerske guvernören Pontius Pilatus (Dennen). Där döms Jesus till korsfästelse och filmen slutar där. Att berätta mer ingående om handlingen känns inte så befogat, vi får hoppas att alla känner till nya testamentet hyggligt. Hela filmen berättas uteslutande i sång, då det är en renodlad musikal.

Jesus Christ Superstar är utgiven under Universal och det är ju en film med några år på nacken (1973). Eftersom filmen heller inte var en sådan jättesuccé rent ekonomiskt, så verkar Universal inte ha lagt en dollar på att förbättra DVD utgåvan. Frågan är då: varför ens ge ut den på DVD? Bilden är skapligt, Widescreen icke-anamorfisk som ser OK ut. Extramaterial har man också lagt med lite grann, bl a en trailer och kort info om produktionen och de inblandade. Vidare finns också lite DVD-ROM material i form av Web-länkar. So far so good. Poängen med en musikal måste ändå vara att få den fina musiken att framgå. Och här har Universal gjort ett sunkigt jobb, minst sagt. På omslaget står det, helt felaktigt, att soundtracket är Dolby Digital 5.0, med den klassiska "Dolbybilden" av stereo i bak och allt. Min Sony 7700 visar bara Digital 3/1 (4.0) vilket innebär mono i bak. Vad värre är, så är i själva verket bakhögtalarna totalt stendöda, inte ens ett litet surr. Tyvärr slutar inte eländet där, utan ljudet i sig är riktigt "burkigt" och matt, ingen gnista eller "go" alls. Det låter gammal grammofon om det hela och det enda som egentligen hörs är centern. Jag kan förstå att ursprungsmaterialet man haft är gammalt och kanske bara i stereo (om inte mono!), men så här ruttet får inte en DVD låta - och absolut inte en musikal! Tusen gånger hellre hade jag tagit en kornig 4:3 bild full av artefakter med pangljud, än detta.

Det går att texta hela musikalen på tre olika språk, samt även höra den framförd på franska (med i stort sett samma ljud även om det kallas för "Surround"). Texten hjälper mycket för att man ska hänga med och även förstå bättre. Infon om skådespelarna är som vanligt, en bild och lite text med de största namnen. En annan besvikelse är dock produktions notiserna, som är mer skrivna som någon tidningsartikel med massa dold reklam. Inte ett ord om hur man riktigt intressanta saker, såsom ex vilket ljud man spelade in i eller själva DVD: ns produktion (Universal skämdes väl redan då.). Hyfsad DVD som sådan i alla fall.

Att göra filmer och musik på religion är klurigt, alltid trampar man någon på tårna. Och Jesus Christ är inte direkt försiktig, man drar på med trummor och sångare som gapar för full hals i sina solon. Vidare blandar man allt med galna 70-tals frisyrer á la Hair och tidvis oortodoxa situationer. Ändå skulle jag vilja hävda att Superstar är gjord med ganska god smak och förmodligen inte kommer att uppröra någon troende rent innehållsmässigt (om man inte retas av musikalens budskap redan, vill säga).

Anderson (som är svart, kul att man valt människor av olika ras trots allmän uppfattning om hur folket runtom Jesus såg ut) spelar Judas med stark närvaro och frenesi, han har bäst uppsättning låtar och gör ett bra jobb även som skådis. Neely, som gör Jesus, är lite återhållen och sjunger inte så jättebra (Pete Balsamo i 1996 års musikalversion är i en helt annan liga), men gör ändå en acceptabel tolkning rakt igenom. En som dessutom ska han en eloge för en mycket spännande och annorlunda rolltolkning, är Barry Dennen som gör Pilatus. Han spelar Pilatus som en mycket vis man, som verkligen inte vill Jesus illa - men tvingas till det av folket och Jesu tystnad. Någon som dock förstör en hel del av njutningen är skådisen som gör översteprästen Annas, han sjunger i en otroligt hjärn-skärande falsett som låter helt förjävligt rent ut sagt och han slaktar flera av musikalens bättre låtar. På det hela taget, fungerar filmen mycket bra som filmad musikal, med flera snygga lösningar och ett bra berättartempo rakt igenom.

Jag ska erkänna att denna musikal är min favorit, utan tvekan. Aldrig har jag hört så många låtar som är riktigt BRA, ja hela skivan är fantastisk, bara en eller två låtar som är mindre roliga resten rockar fett! Stora problemet med musikalen är dock dess mycket tvetydiga budskap. I stort så säger den att Jesus bara var en vanlig människa som gick för långt och planerade sin blodiga död för att väcka uppmärksamhet, samtidigt som Jesus visas som en filantrop som har svaret på allt - även framtiden. Dock faller allt hopp om gudomlighet och en djupare sanning platt, när Jesus på slutet dör på korset och alla packar ihop sina prylar och åker hem utan ett ord. En fullkomlig anti-klimax, som utelämnar den allra viktigaste delen av Nya Testamentet - Uppståndelsen. Som det är nu, så blir det bara fegt och egentligen negativt för det kristna budskapet, som i praktiken förnekas. Ska man göra en film baserad på en bok, så ska man följa den tycker jag - annars kan man lika gärna skriva om den. Som det är nu så är budskapet av Jesus helt förändrat - från guds son till "schysst kille som tog på sig för mycket". Det kanske rimmar bättre med dagens sekularisering, antar jag... Det ska dock påpekas att detta är så i musikalen, som Jewison följt nästan slaviskt - det är inte nödvändigtvis regissörens budskap. Då man får se det tomma korset i solnedgången på slutet, så får man även se en mörk skugga gå genom den mörka sanden under korset. Vem är det tro?

Universal har tyvärr missat poängen med hela musikalkonceptet, ljudet och främst då musiken är allra viktigast. Just detta är skivans problem - har man hört 1996 versionen som sprudlar av energi och häftiga riff, så kommer man att störa sig järnet på denna dåliga överföring. Annars, om man är mer tolerant än jag i ljudaspekt och kanske bara har 70-tals versionen som är mycket "mattare", så är denna film ett intressant tillskott till samlingen. Den är välgjord som film och har en bra berättelse att bygga på, även musikalens budskap i sig är mycket tveksamt. Vad du än gör så lyssna på musikalskivan, musiken är fantastisk!