TV4 kör just nu Kommissarie Travis (hon är dock assistent och inte kommissarie om vi skall vara petiga) där varje film delats upp i två eller tre delar. Andra filmen med Anna Travis heter Red Dahlia och behandlar även denna ämnet seriemördare. I den här finns dock en riktig copycat till skillnad från första filmen som hade den titeln. En serie mord som skedde på 1940-talet i Los Angeles som kallades Black Dahlia är seriemördarens inspiration. En ung kvinna hittas kluven vid midjan och munnen uppskuren i ett diaboliskt flin. Travis och Langton får uppdraget att undersöka det otäcka mordet. Vem är kvinnan och vem är mördaren? Rättsläkaren konstaterar att snittet för att klyva kvinnan i tvenne har krävt kirurgisk skicklighet vilket begränsar vem som skulle kunna utföra det makabra dådet.

Tidningarna får brev från mördaren som retar polisen och Anna Travis hamnar i skamvrån när hon har ett förhållande med reportern som avslöjar halva mordutredningen genom att rota igenom hennes saker. Travis har mycket att bevisa för att få vara med i utredningen igen.

Red Dahlia är 2 timmar och 20 minuter och delas upp i tre delar. Jämfört med första filmen som var mycket trevande och långsam bättrar sig film två och har ett jämnare flyt. Manuset är något bättre än i film ett, men lika enkelspårigt. Det är båda filmernas absolut största brist att det inte finns alternativ eller tveksamheten kring vem som är mördaren. Det går ganska fort att ringa in en misstänkt och sedan är det bara att vänta på upplösningen. Till skillnad från andra kriminaldrama saknas udden och finurligheten kring upplösningarna och när filmen är slut är jag mindre engagerad än om jag sett ett CSI-avsnitt.