Arbetslöshet råder i Storbritannien. Det är 80-tal och Margaret Thatcher har makten. Pakistaniern Omars nedsupne far övertalar sin bror Nasser att anställa Omar på hans verkstad i väntan på möjligheten att utbilda sig. Den unge Omar har större planer än Nasser räknar med, men till faderns förtret har de inte med utbildning att göra. Liksom sin farbror vill han bli affärsman och talar till sig ansvaret för en lokal tvättomat. Till sin hjälp har han sin gamla barndomskompis Johnny som sedan barndomen har hunnit vara en del av Vit makt-rörelsen och hans gamla umgänge ser inte med blida ögon på att Johnny nu arbetar för en invandrare.
Här var det svårt att hålla fokus. Socialrealism, triangeldrama och dålig humor mixas ihop med smågangstrar, framgångssaga och ett stänk homosexualitet. Någon dramatik hinner aldrig byggas upp eftersom skådespeleriet och tonen är så ojämn. Rasisterna växlar från att vara rent komiska karikatyrer av tuffingar till att bli väldigt våldsamma och deras agerande är lika oväntat som den homosexuella relationen som uppstår halvvägs in i filmen. Trots att det är en enkel historia kändes filmen förvirrande på grund av karaktärerna.
Daniel Day Lewis i rollen som Johnny är ett mycket tydligt bevis på att man kan gå från uselt till genialiskt (There Will Be Blood). Han kniper med ögonen och pressar ihop läpparna i en förhoppning att se hård ut, men med den frisyren ser han ut som Morrissey oavsett vad han gör och jag kommer på mig med att leta efter påskliljorna i hans bakficka.
Om jag ska vara helt ärlig hade jag blandat ihop Stephen Frears med Stephen Daldry och trodde att jag satt och såg en tidig film av regissören bakom Timmarna snarare än Farligt Begär och The Queen. I alla fall i början av filmen innan jag läste på omslaget. Och om man jämför Min sköna tvättomat med filmerna på Frears CV är den kanske inte så tokig. Ambitionen är bara för stor för att kunna få in alla samhällsfrågorna på ett bra sätt under så kort speltid. Den är underhållande för stunden utan att ge något bestående intryck. Se den om den går på TV och njut lite av 80-tals looken.
