Jesper bor i en husbil/buss och livnär sig genom att ta betalt för att göra sexuella saker framför sin webbkamera. Kim har en pappa som bara sysslar med olagliga affärer, bland annat spritlagning till minderåriga. Hon vill inte vara delaktig och får därför inte särskilt mycket kärlek från sin far. Ylva lever i en familj som är med i en sekt, eller frikyrklig organisation som de kallar den, hon har det därför inte lätt när hon börjar få sexuella lustar och blir påkommen med en kortlek där bilderna visar nakna män. Susanne vill bli strippa och hon har en mamma som är alkoholist. De här fyra ungdomarna har en sak gemensamt, förutom värdelösa föräldrar, de vill alla bort. Vart som helst, bara de inte behöver vara kvar där de är nu.

Nej, säger jag bara. Det här blev ju inte så bra. Det finns ingen stark handling som håller i sig och det finns ingen vändpunkt, det är ett manus som bara fortsätter utan några som helst uppåt eller nedåt-svängar. Skådespeleriet var godkänt, i alla fall i de flesta fallen och jag kan se potential i många, det är ju alltid något. Men det känns som att karaktärerna är karikatyrer av sig själva och då finns det inte alltid så mycket att jobba med, den mest irriterande var Kims pappa. Han var en sådan stereotyp på allt vad ”farlig white trash man” heter.

Filmen känns inte genomarbetad, det är lite som att de hade något på gång som de inte orkade slutföra så det fick bli som det blev. Det här hade kunnat vara en gripande film om utsatta ungdomar. Det hade kunnat bli något som lämnade ett spår, en film där tittaren stannar upp och tänker till. Istället har vi en film som stressar sig igenom ungdomarnas vardag som i sin tur leder till att man sitter utan någon som helst känsla för någon av karaktärerna, och det känns hela tiden som att de stressar för att de vill nå filmens slut. Helst så fort de bara kan, vilket resulterar i en film på ca 80 minuter som lämnade mig med ett ”Jaha?”. Jag kanske låter hård, man ska stötta svensk film osv. Jag är med där, man ska stötta den svenska filmindustrin, man ska stötta den delen av svensk film som faktiskt är BRA vilket är ett fack där den här filmen tyvärr inte hör hemma. Det är tråkigt, jag hade hoppats på att den skulle vara bättre, den verkade bättre när man läste om den i alla fall. Om det nu är någon som fortfarande är intresserad av att ge den här filmen en chans så skulle jag vilja tipsa om att INTE läsa på baksidan av fodralet då slutet spoilas redan där.