I andra säsongen bestämmer sig Larry David för att börja arbeta igen. Han får en idé till en ny TV-serie och behöver få med sig en av skådespelarna från Seinfeld-tiden.
Låt inte handlingen skrämma er. Det är givetvis det som händer på vägen som är roligt. Larry tvingas konfrontera en chef för HBO som han tidigare ljugit för, han provar på yrket som bilförsäljare, blir anklagad för att vara såväl antisemit, sabotör av en basketmatch och hustrumisshandlare och, kanske bäst av allt, det visar sig att han eventuellt har en fetisch. Det sistnämnda är en stor del av avsnittet som jag ofta tänker på som mitt favoritavsnitt: ”Thor”.
På något sätt lyckas David knyta ihop sin managers separation, en aggressiv wrestlare, miljöengagemang, konflikt kring var ett möte ska äga rum och en fetisch för rumpor på ett logiskt sätt under 30 minuter. Det är här han konfronterar Wanda Sykes för första gången och jag skrattar fortfarande lika mycket när hon anklagar Larry för att ha snokat runt och letat efter rövar.
Larry Davids manus till avsnitten är väldigt kortfattade och innehåller bara information om vad som ska hända i varje scen. Dialogen improviseras fram och det skapar en fräsch atmosfär när rätt skådespelare möter varandra. Larry David själv, Richard Lewis, Susie Essman, Julia Louis-Dreyfus och många av de ej återkommande karaktärerna är fenomenala på detta. Men jag har väldigt svårt för Cheryl Hines som Larrys fru. I andra säsongen är hon inte i närheten av att vara lika irriterande som hon var i första säsongen utan har vuxit in i sin roll och kanske själv bestämt sig för att inte vara så gnällig och bortskämd. Några gånger glider hon tillbaka till sitt gamla beteende men till skillnad från tidigare då hon försökte konfrontera och argumentera med Larry nöjer hon sig nu med att ställa frågor om varför han inte kan bjuda till. Det fungerar betydligt bättre. I sin roll som manager är Jeff Garlin inte speciellt rolig han heller. Han verkar ha sådan respekt för Larry David att han blir helt passiv när han ska göra en scen med honom. Att han kan bättre ser man när han gör scener med andra skådespelare.
Andra säsongen är bättre än den första. Varje scen får mer speltid och det är inte lika jäktigt som tidigare. Förutom redan nämnda ”Thor” finns här ”Trick or Treat” där Larry sätter ner foten och vägrar ge godis till några tonårsflickor som knackar dörr på Halloween utan att vara utklädda och ”The Doll” som innehåller scenen där Susie skäller ut Jeff och Larry för att de har stulit ett dockhuvud. Utan Susie Essman hade en sådan scen kunnat gå obemärkt förbi, men tack vare hennes tajming och betoning är det i mina ögon en klassiker.
