När Mel Brooks ser Larry David sjunga karaoke erbjuder han honom omedelbart en av huvudrollerna i The Producers på Broadway. Premiären ska äga rum på Larrys bröllopsdag. När han gifte sig med Cheryl blev han lovad att få ligga med en annan kvinna om de höll ihop i tio år. Det har nu gått tio år och trots att Larry inte bryr sig om att det gamla löftet infrias utmanar Cheryl, som inte tror att han kan ragga upp en kvinna, honom att ro överenskommelsen i land.

Berättandet i fjärde säsongen är betydligt roligare upplagt än tidigare. Det började i liten skala i andra säsongen när avsnitten med jämna mellanrum handlade om Larrys arbete med en ny TV-serie och blev ännu tydligare i förra säsongen när han investerade i en restaurang (den, liksom Susies graviditet, är helt bortglömd i fjärde säsongen), men säsongerna var ändå till största delen lösryckta avsnitt med incidenter och skämt. Nu blir man faktiskt belönad om man ser alla avsnitt i och med att de hänger ihop. Jag kunde nästan urskilja en trilogistruktur där den första handlar om The Producers och Larrys motspelare Ben Stiller och den andra om familjen Funkhouser och golf där vi äntligen får träffa Marty Funkhouser (Bob Einstein) för första gången. Nåja. Efter de första sex avsnitten håller inte min trilogitanke längre, men incidenter som inträffat tidigare i säsongen spelar fortfarande en roll i avsnitten.

I tredje säsongen tyckte jag att Larry hade blivit alldeles för glad och trots att han är ännu gladare nu älskar jag den här säsongen. Detta beror på att han lär känna en hel del udda karaktärer som han inte har setts med tidigare. Han befinner sig utanför säkerheten på golfklubben och lär känna den prostituerade Monena, en grupp förståndshandikappade, en islamistisk fundamentalist, en fjollig koreograf och blir någon form av personlig assistent till den blinda Michael från första säsongen. Dessa krockar gör att Larry blir en riktigt älskvärd karaktär som jag blir riktigt glad när jag ser eftersom hans egen glädje när han rör sig utanför den egna sfären är väldigt smittsam.

Allt är dock inte guld och gröna skogar. Inledningen på karaokebaren och stora delar av det avslutande 60-minutersavsnittet är ganska plågsamma att ta sig igenom och drar ner helhetsintrycket. Det hindrar inte att fjärde säsongen är den roligaste hittills och innehåller några av de roligaste avsnitten i serien. Det är en bedövad vagina, marijuanarökande, gubbsjuka, oförskämda rullstolsburna och en kulturell krock mellan överlevare från amerikanska Expedition Robinson och överlevare från förintelsen. Och Ben Stiller! Jag är inte någon stor beundrare av hans skådespel och filmer annars, men hans insats här är fenomenal.