Filmen
Steget efter handlar precis som de andra filmerna i serien om den något speciella Ystadpolisen Kurt Wallander som i denna film spelas av Rolf Lassgård. En regnig natt väcks Wallander av att mobiltelefonen ringer, det är hans chef Svedberg. Tre lik har hittats och Wallander kallas till platsen. Det är lik efter tre ungdomar som hittas, de sitter upprätta med kläder på sig och så sitter de på en picknickfilt med uppdukat picknickbord precis som om de blev mördade mitt i en måltid. Men liken är ruttna, ungdomarna har varit döda en längre tid och till sist hittar poliserna deras gravar. Plötsligt ringer Svedbergs mobiltelefon, han får ett konstigt samtal och försvinner hastigt från platsen. Ungefär samtidigt dyker Hans Christian Möller upp, en polis från andra sidan sundet. Han och Svedberg har haft kontakt utan att Svedbergs kollegor vetat något, och det börjar kännas olustigt att Svedberg bara stuckit från brottsplatsen utan att meddela sina kollegor.

Som jag skrev i inledningen tycker jag att en stor del av nöjet med Wallanderfilmerna har varit att man stundtals kunnat känna igen sig när de befinner sig på olika platser. Tyvärr känner jag inte igen mig i någon utav scenerna i Steget efter, och efter lite närmare forskning får jag reda på att filmen spelats in i närheten av Uddevalla, Vänersborg och Trollhättan, vilket jag faktiskt kan tycka är lite synd med tanke på att det trots allt ska utspela sig i Ystad, känns lite fånigt såhär i efterhand när jag ser vissa utvalda scener ur filmen medan jag skriver. Ystads polishus i Uddevalla, spännande det låter. Men detta är inget jag egentligen stör mig på, och det störde mig absolut inte under tiden som jag såg filmen.

Steget efter var faktiskt en positiv överraskning. Att Lassgård skulle vara bra hade jag på känn, jag tycker nämligen att han är en bra skådespelare samt att han passar bra in som den lite speciella människa som Wallander är, han är något utav en ensamvarg och ganska hårdför, och detta gestaltar Lassgård på ett utmärkt sätt. Jag har tyvärr inte sett någon av filmerna som Krister Henrikson spelade Kurt Wallander i, så tyvärr kan jag inte jämföra de två skådespelarna med varandra. Däremot blev jag lite överraskad av att filmen faktiskt var bra och stundtals ganska spännande. Visst, det var länge sedan jag regelbundet såg på rysare, thrillers och skräckfilmer, så i dagsläget har jag kanske inte världens bästa nerver utan får upp pulsen ganska snabbt, men filmen är som sagt klart över förväntan.

Om jag inte minns helt fel så var det någon gång under 2003 som Mannen som log spelades in och vår högskola blev tillfrågade om de hade några som de så fint uttryckte det ”atletiska ungdomar” som kunde tänka sig att ställa upp som statister och spela polisstudenter. Givetvis ställde jag och ett tjugotal av mina kursare från idrottsinstitutionen upp som statister. Det var först då jag insåg hur stor Rolf Lassgård verkligen är, han är både lång och kraftigt byggd vilket ger ett gediget och auktoritärt intryck precis som jag vill se poliser på film. De scener vi skulle medverka i tog nästan en hel dag att spela in, det blev en hel del omtagningar då vi hade en klåpare i gruppen som ständigt tittade in i kameran. Filmen visades i två delar kring jul och nyår om jag minns rätt, det hela blev ett stort antiklimax för oss statister då vi såg att en hel dags jobb blev till någon ynka sekund i miniserien. De valde att bara ha med en utav scenerna vi var med i vilket undertecknad blev lite kinkig över.

Bild
Bilden är anamorfisk och faktiskt ganska fin. Den är stundtals lite kornig, vilket syns mest i de ljusa scenerna. Tyvärr lider bilden även utav lite Edge Enhancement. Färgerna och svärtan är godkända, färgerna är klara och fina och svärtan är faktiskt svart och fin men den är tyvärr inte så detaljerad, är det svart så är det svart.

Ljud
På ljudfronten får vi faktiskt med två ljudspår, ett i 5.1 och ett i 2.0. Omdömet för ljudet baserar jag på 5.1-spåret, och det är faktiskt ett ganska trevligt spår. Det är fritt från knaster och brus och dialogen hörs klart och tydligt. Bakhögtalarna används främst då det spelas musik, men även i de så kallade skrämseleffekterna. Annars är de inte så överdrivet aktiva. I öppningsscenerna befinner sig Wallander och hans kollegor ute i regnet, här används bakhögtalarna då de återger regnet men tyvärr låter just den sekvensen alldeles för burkig för att det ska bli bra.

Extramaterial
När det gäller extramaterial till Steget efter är det riktigt snålt, vi får egentligen inte med något alls utan innan filmen kommer igång visas trailers till Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö (2:09), Pistvakt (1:18), A History of Violence (2:16), Wedding Crashers (2:18). Känns lite trist att det inte finns något extramaterial till själva filmen då det annars är en ganska så trevlig utgåva.

Sammanfattning
Gillar du thrillers och framförallt svenska thrillers så kan jag rekommendera Steget efter, jag har inte sett så många andra filmer ur serien med Wallander men tycker att denna håller högre klass än vad jag trodde att den skulle göra. Utgåvan i sig har bra bild och ljud men inget extramaterial knutet till filmen, vilket jag tycker är väldigt synd.