Det har saknats en svensk utgåva av filmen, vilket Atlantic nu råder bot mot genom att släppa en 2-disks specialutgåva, som i stort verkar vara identisk med den från finska Future Film. Jag har tidigare recenserat en brittiska utgåva från Optimum Releasing och kommer den här gången därför främst att fokusera på att jämföra de båda utgåvorna.

Filmen
Handlingen kan du läsa om i min förra recension av The Devil’s Backbone, filmen som kom att lägga grunden för min djupa beundran av Guillermo del Toro och hans filmer. Han har, som få andra, på kort tid fått chansen att göra både kommersiella filmer i Hollywood och mindre strömlinjeformade spanskspråkiga produktioner. The Devil’s Backbone är ett exempel på det senare och det är nog ingen tvekan om att inget stort amerikanskt filmbolag hade nappat på ett liknande projekt.

"Han som suckar" rasslar inte i några kedjor, precis ...

Som spökhistoria räknat följer The Devil’s Backbone inga etablerade mallar. Spöket, ”Han som suckar”, dyker upp direkt i filmens inledning, i fullt dagsljus och redan där står det klart att det här nog inte är en film som andra. Ganska snart inser man också att det inte är spöket man ska vara rädd för, utan de levande. Vare sig det handlar om den opålitliga vaktmästaren Jacinto (Eduardo Noriega) eller Francos fascistiska rebeller, är det människornas agendor som utgör det reella hotet. Mer kontroversiell är den råa, realistiska skildringen av barnens tillvaro. Det är sällan barn såras eller dör i amerikanska studioproduktioner, men här väjer inte Del Toro för det obehagliga utan väljer att visa att också barn är riktiga människor av kött och blod. Det är sällan vi får se trovärdiga ungar i amerikansk film, här är varenda pojke briljant spelad av de unga aktörerna.

Efter att ha sett The Devil’s Backbone flera gånger det senaste året har jag också kommit att uppskatta den ännu mer än vid första titten. Därför väljer jag att höja betyget ett snäpp, det är helt enkelt sällan man får chansen att se en så mångbottnad och gripande historia som den Guillermo del Toro här snickrat ihop.

Bild
Bilden har på denna utgåva förärats en anamorfisk överföring, som dessutom är riktigt bra. Mestadels är den skarp och detaljrik, även om det långa stunder ligger som ett disliknande lager över bilden. Emellanåt framträder också en del repor och smuts. Varma färger dominerar under dagtid, blåtonade kalla nyanser under nattetid, i båda fallen är färgerna mycket bra återgivna. Svärtan är ibland dock något utvattnad och detaljerna kunde under dessa mer ljussvaga förhållanden vara ännu tydligare. Vid ett fåtal tillfällen framträder också tendenser till pixelering. I stort har dock bilden med den här utgåvan fått sig ett lyft jämfört med på den tidigare recenserade. Den anamorfiska bilden presenteras i originalformatet 1.85:1 med en medelbitrate på 5,2 Mbit/sekund.

Skumma kumpaner smider ondskefulla planer ...

Ljud
Också ljudspåret är vassare på den här utgåvan och tar mycket bättre tillvara på de stämningshöjande miljöljud som strömmar ur samtliga högtalare. Återkommande panoreringar ser till att ljudupplevelsen känns bred och levande. Särskilt en sekvens, när spökets närvaro illustreras enbart med ljudeffekter, utnyttjar hemmabions möjligheter på bästa möjliga sätt. Tal hörs tydligt från rätt riktning och den dramatiska musiken låter fylligt och rent. Också subben lever upp vid några tillfällen och levererar då skönt låga frekvenser.

Extramaterial
Extramaterialet består av liknande inslag som på den tidigare recenserade utgåvan, med ett mycket viktigt undantag. Här finns nämligen ett kommentarspår med regissören Guillermo del Toro och hans mångårige samarbetspartner, chefsfotografen Guillermo Navarro. Som alltid när den storväxte filmmakaren medverkar, är kommentarspåret mycket intressant och underhållande. Navarro bryter ibland in med detaljer om ljussättning och kamerarörelser, men mestadels är det Del Toro som håller låda. Han berättar om det bildspråk och den poetiska rytm som han eftersträvat med återkommande bildkompositioner, om sin aversion mot att ha för mycket dialog i sina filmer och om all den goda mat som erbjöds när de letade efter inspelningsplatser. Kort sagt, bättre kommentarspår får man leta länge efter. Observera att det på den amerikanska specialutgåvan finns ett annat kommentarspår signerat Guillermo del Toro, men där utan kompanjonen Navarro. Första skivan innehåller också filmens biotrailer (1:23) och biografier för Guillermo del Toro, Eduardo Noriega, Marisa Paredes och Federico Luppi.

På andra skivan ligger övrigt extramaterial som i stort är detsamma som tidigare, det är mest hur inslagen är utformade som skiljer sig. Det mest sevärda inslaget, en bakomfilm (18:39) av standardkaraktär, finns kvar i oförändrad form liksom Special Effects (16:25) som illustrerar hur olika lager av specialeffekter monteras samman till färdig filmsekvens. Sedan följer fem Story Boards (11:08) där storyboards och färdig film spelas upp sida vid sida. Filmens biotrailer (1:23) och två TV Spots (0:30) ersätter här de bonustrailers som tidigare erbjöds.

Allt extramaterial presenteras i fullskärmsformat. Det finns inga svenska undertexter till extramaterialet. Engelsk text kan dock väljas för allt utom kommentarspåret, som redan är på engelska.

Sammanfattning
Det gläder mig att Guillermo del Toros stämningsfyllda fullträff The Devil’s Backbone genom Atlantics försorg nu ges ut i en svensk utgåva, och därmed kan nå en större publik. Den här utgåvan slår fortfarande inte den amerikanska specialutgåvan som stoltserar med ännu bättre bild och ännu vassare extramaterial, men jämfört med den tidigare recenserade brittiska utgåvan är den bättre på alla fronter. Bilden är anamorfisk och riktigt bra, ljudspåret utmärkt och extramaterialet förstärkt med ett ypperligt kommentarspår.