Men så en kväll flyttar det in en ny granne, Danielle. Hon slår ner som det bombnedslag hon är och när hon kommer på Matthew med att tjuvkika på henne i sovrummet går hon direkt över till hans hus och ringer på. Efter att ha gett igen för Matthews oskyldiga smygtitt på ett lämpligt sätt inleder de två ett vänskapsförhållande.

Danielle är ganska förtegen om sin bakgrund men när Eli upptäcker hennes bakgrund som skådespelerska i en pornografisk film blir chocken för Matthew ett faktum. När han efter en tid återigen väljer att ta kontakt med henne har hennes förre producent och manager Kelly dykt upp. Mot bättre vetande följer Matthew med dem båda till en strippklubb och efter det blir nästan ingenting sig likt längre.

Danielle i egen hög person.

Det här är en trevlig liten överraskning. Efter den sedvanliga inledningen med elever som roar sig de sista veckorna av high school var de fortsatta förväntningarna oroväckande låga; skulle det bli ytterligare en tonårskomedi i skolmiljö utan något eget särdrag? Både ja och nej, det är en film i amerikansk skolmiljö men den håller sig flera steg före andra filmer på samma tema.

Handlingen kretsar givetvis kring ungdomar och sex men det blir inte några plumpa sexskämt om diverse kroppsvätskor. Nej, humorn ligger generellt på en mycket högre nivå och hela berättelsen känns befriad från moralkakor. Man använder porrbranschen simpelt som en del av handlingen och inte något att klanka ner på. Däremot driver man lite lätt med densamma utan att spåra ur. Innan vi fortsätter skall det även nämnas att den här utgåvan av filmen givetvis är den helt ocensurerade versionen (Un-rated), samma version som även gick på bio här i Sverige.

Det som är direkt trevligt att se är skådespeleriet från huvudrollerna. Emile Hirsch och Elisha Cuthbert visar verkligen prov på mycket god talang. Men även de andra rollerna görs mycket bra. Chris Marquette (Eli) och Timothy Olyphant (Kelly) gör minnesvärda prestationer. Timothy håller en hårfin balans mellan ett sansat men något excentriskt porträtt och en hel, oberäknelig och kall person. De två gånger vi får se prov på detta vänder filmen på en femöring och blir direkt obehaglig. Som tur är bygger man snabbt upp en rolig atmosfär igen, men just karaktären Kelly håller sig som en sliskig och obehaglig påminnelse om verkligheten. För berättelsen är hans medverkan nödvändig och både skådespel och händelser är snyggt balanserade så att man ändå aldrig tappar komedi-tråden.

Det är som sagt en rolig film, men emellanåt håller man lite för länge på dramascenerna vilket gör det tydligt att det finns två lager, dels komedi och dels ett allvarligare romantiskt drama om Matthew och hans oförutsedda snabbtur till vuxenlivet. Det fungerar väl och man rycks aldrig ur magin med filmen men man måste vara beredd på att det inte är hejdlöst med skratt från början till slut.

Utgåvan
Den här utgåvan av 20th Century Fox, i Sverige distribuerad av SF, är kodad till region 2 och innehåller text på de nordiska språken samt vanlig engelsk textning (inte för hörselskadade).

Lagerskiftet är placerat vid 71:59 och är trevligt placerat mellan två scener utan dialog, så det stör knappast upplevelsen.

Matthew och Danielle tar ett dopp... i Matthews rektors swimmingpool!

Bild
Först ut skall nämnas att omslaget är feltryckt, filmen är inte i 2.35:1 utan i 1.85:1 vilket i sig är rätt förhållande (OAR). Givetvis är den också anamorfisk.

Tittar vi på den faktiska kvaliteten så är den inte alls så bra som man hade kunnat förvänta sig av en alldeles ny film. Skärpan är det som man kan sätta fingret på direkt, för bilden är överlag mjuk även i de partier som ligger i fokus. Nu är många scener filmade med stort skärpedjup, men även när ansikten och kläder skall vara skarpa så saknas en del krispighet i detaljerna.

Kontrasten är också något som förbryllar. Tack och lov verkar man inte ha applicerat någon kontrastförbättring (contrast boosting) för det förekommer aldrig någon urvattnad högdager mer än i vissa scener som jag förutsätter är medvetet överexponerade. Däremot blir ansikten och kläder i exempelvis inomhusscener sällan något mer än en platt bild som knappt står ut ifrån bakgrunden, utan speciellt mycket inre detaljrikedom. Färgskalan är också väldigt neutral och sticker sällan iväg åt något håll alls. Tillsammans med kontrasten i dessa lägen blir resultatet en bild som tyvärr inte imponerar. Den vanliga artificiella konturförbättringen (Edge Enhancement) slipper vi dock inte ifrån och den kan skådas i en hel del små detaljer.

Ljud
Det svänger stundtals rejält om ljudspåret i Dolby Digital 5.1 (448 kbit/s). All musik i filmen har en framträdande roll och man lägger en hel del krut i mixen på just musiken. Resultatet blir en väldigt bred, men framtung, ljudbild där vänster och höger kanal upptas av låtarna och centern lämnas fri till några ljudeffekter och dialog. Surrounden är förvånansvärt tyst filmen igenom och ger bara vanliga miljöljud och effekter där det passar sig. Visst blir det omslutande ibland men oftast bara i scener utan någon drivande musik.

Dynamiken i ljudet är däremot mycket bättre. Dialogen är ganska jämn i styrka hela filmen igenom och utöver detta kommer musik och ljudeffekter och höjer nivån rejält flera gånger under resans gång. Basen passar då på och gör sig ordentligt påmind, emellanåt är den kanske för ivrig att mullra på men helhetsintrycket av bas/diskant är bra. Inte för dovt och inte för skarpt utan lagom, och därtill med tryck utan att bli för högt.

Extramaterial
Det bjuds på en hel del extra och först ut är kommentarspåret med regissör Luke Greenfield. Han pratar på nästan helt oavbrutet från start till eftertexter. Han är ganska scenspecifik i sina kommentarer men upprepar sig gärna om hur bra skådespelarna var, hur bra musiken är och så vidare, men han får ändå sagt väldigt mycket om inspelningen i övrigt, små roliga fakta och händelser och ibland kommenterar han även vilka scener som försvann i den kortare amerikanska bioversionen (R-rated).

Sedan kan vi välja att lyssna på direkt scenspecifika kommentarer av Emile Hirsch. Det är bara fyra scener han har valt att prata till och speltiden för detta är 8:14. Han är lite stel i sitt prat vilket hans motspelare definitivt inte är för när det blir scenspecifika kommentarer av Elisha Cutbert (12:07) pratas det på bra under fem scener. Däremot är Elisha mycket mer koncentrerad på sin karaktär i kommentarerna, medan Emile nämner fler tekniska detaljer kring inspelningen.

Vill man inte ha kommentarer i tal utan kan ta dem i skrift så finns det en funktion för Feature Trivia Track: Revealing The Girl Next Door som när det är aktiverat visar små faktarutor genom hela filmen (på engelska). Dessa i sin tur innehåller en salig blandning av fakta om inspelningen och andra roliga siffror och statistik, mest om de amerikanska ungdomarnas sexualvanor. När man har aktiverat detta spår går det inte att använda den vanliga textningen.

Härnäst kan vi ta en titt på The Eli Experience (7:57) som är en helfestlig liten ”dokumentär” där Chris Marquette som spelar Eli gör ett besök på ett riktigt porrfilmskonvent i Las Vegas som sin karaktär. Med sig har han Matt ”Horshu” Wise (WWE-wrestlern som också gör en roll i filmen). Här driver man ganska hejdlöst med de besökare som vågar sig in på The Eli Experience så pinsamhetsfaktorn kan stundtals bli hög men den är värd det – för kul är det.

En vanlig making of-featurette med de sedvanliga intervjuerna och bakom kameran-klippen finner vi under rubriken A Look Next Door (10:08). Det är inget speciellt utan bara den vanliga varan av pr-material. Men lite roligare blir det när vi tittar på gag reel (2:40) där det bjuds på sedvanliga misslyckade tagningar. Visserligen inte hejdlöst kul men underhållande är det i alla fall när folk gör bort sig framför kameran, ibland gång på gång.

Borttagna scener är 16 stycken till antalet och speltiden är 10:14 totalt. Det går att visa dem med kommentarer av regissör Luke Greenfield där han förklarar varför de inte höll måttet. En av scenerna är dessutom ett alternativt slut som föll bort då testpubliken inte kunde skilja på Vita huset och Kongressbyggnaden i Washington D.C. Så kan det gå när haspen inte är på…

Det finns även ett påskägg att finna någonstans i menyn och hittar man det så kan man njuta av en 9:32 lång riktig sexualupplysningsfilm titulerad Parent to Child från 1950-talet.

Avdelningen extra rundas av med ett stillbildsgalleri med 40 bilder av blandad karaktär samt en trailer (2:18) för filmen. Från diskens huvudmeny finns även ett menyalternativ som tar en till en reklamfeaturette och trailer för den amerikanska remaken av Taxi (4:38) och därefter går den över i en trailer för The Ringer (1:10). Båda dessa extrainslag är helt klart bara reklam men eftersom de ligger separerade från övrigt extramaterial stjälper de inte resten.

Allt som allt en trevlig mängd material som inte betas av hur snabbt som helst. Dessutom ger trivia-spåret en extra dimension till filmen och passar bra att slå på när man sett filmen ett par gånger och kan den utantill. Sådant ger bra mervärde.

Sammanfattning
The Girl Next Door är en på ytan typisk tonårskomedi i skolmiljö men som lyfter sig över mängden med en icke moraliserande berättelse som involverar porrbranschen på ett hörn. Tidstypisk är den intensiva användningen av popmusik vilken lyfter ljudspåret till höga skyar med fin dynamik och bra men framtung ljudmix. Bilden däremot är det sämsta på utgåvan, den saknar det där lilla extra och ger ett alldeles för platt intryck för en såpass ny film. Bilden är definitivt inte dålig, bara ganska långt ifrån den absoluta referensklassen. Extramaterialet är däremot bättre med en bra samling borttaget, missöden, kommentarer samt en befriande avsaknad av löjlig ”making of”. Det här är filmen för en fredag- eller lördagkväll med vännerna.