Ser man bara titeln på filmen så kan man lätt tro att det rör sig om en effektfylld katastroffilm av tveksam kvalitet (har ju gjorts ett par de senaste åren), men inget kunde vara längre från sanningen. Här bjuds vi istället på en gripande berättelse om en fascinerande människa och dennes levnadsöde. I centrum av handlingen för The Hurricane står den färgade boxaren Rubin ”Hurricane” Carter (Denzel Washington) som under 60-talet blev anklagad och dömd för tre mord som han inte har begått. Lika mycket som filmen handlar om Rubin Carter, så handlar den dock om de människor som skulle komma att påverka hans liv på ett sätt som varken han eller de föga kunde ana då de först träffades. Vi får följa Rubin Carter från hans tidiga uppväxt, men fokus på filmen ligger på hur hans framgångsrika karriär som boxare fick ett abrupt slut i och med mordanklagelserna och hans 20 år långa kamp för sin frihet.
Rubin Carter var ingen ängel, utan hamnade i bryderi med rättvisan i tidig ålder, och det tycker jag trots allt att filmen visar på ett bra sätt. Räddningen för honom blev när han tog värvning i armén och där fann ett sätt att kanalisera sin ilska, i boxningsringen. Men även om han haft problem under sin uppväxt så var han på inga sätt den besinningslöse mördare som polisen ville utmåla honom till. Istället konstruerar polisen och övriga myndigheter ett åtal byggt på förfalskade vittnesmål, rasistiska fördomar och lögner, kort sagt, Rubin Carter hamnar i fängelse på grund av sin hudfärg, inget annat. Filmen ger en god inblick i hur samhället i Amerika var under tiden då det begav sig och även om det på intet sätt kan urskuldra det som hände så ger det en förklaring till varför det kan hända (och fortfarande händer) saker som denna.
Givetvis kämpar man länge och väl mot domslutet och många kändisar som Bob Dylan, Muhammed Ali och många andra engagerar sig i Rubin Carters öde. Domslutet står dock fast och allt eftersom åren går tappar Rubin mer och mer tron på att de någonsin kommer att kunna vinna. Det är inte förrän den unge Lesra Martin (Vicellous Reon Shannon) läser Rubin Carters bok ”The Sixteenth Round” (som historien till stor del bygger på) som saker och ting sakta börjar vändas till det bättre hända. Lesra blir så berörd av boken att han bestämmer sig för att skriva till Rubin och från detta spirar en vänskap som kom att förändra livet för samtliga inblandade. Lesra och hans kanadensiska vänner Terry, Lisa och Sam (John Hannah, Deborah Unger och Liev Schreiber i nämnd ordning) ger sig helt sonika katten på att de inte ska ge sig innan Rubin Carter är en fri man och på den vägen är det
Filmen är som sagt baserad på en sann händelse, men till skillnad från många andra filmer som påstår sig vara baserade på en ”sann historia” så påpekar filmmakarna innan filmen att vissa ändringar trots allt har gjorts. Det kanske är en liten detalj i sammanhanget, men en bra sådan tycker jag. Många av ändringarna kommenterar dessutom regissören i sitt kommentarspår, vilket jag återkommer till senare.
Överlag så är The Hurricane en ganska lågmäld film, men den berör verkligen och det var vid ett flertal tillfällen det tårade sig en aning i ögonvrårna. Att se Denzel Washington i högform är en sann fröjd! Jag hade en skön känsla av rättvisa när filmen var slut, vilket är ett mycket gott betyg till sådana här filmer. Regissören har medvetet valt att inte lägga så mycket tid på de olika rättegångarna och det tycker jag är ett mycket bra val för rättegångsfilmer gjorda enligt standardmall 1A har man sett alldeles för många av, även om det finns lysande undantag. Här inriktar man sig i stället på personerna och förhållandet dem emellan och det gör att filmen hela tiden håller tittaren i ett fast grepp och inte släpper taget.
The Hurricane är en mycket välfilmad historia. Filmen hoppar en hel del mellan främst 60-, 70- och 80-talet men det finns ändå ett mycket bra flyt i filmen. Istället för att bli störande så förhöjer dessa växlingar känslan i filmen. Man har även valt att filma boxningsscenerna i svartvitt, vilket ger dem helt rätt känsla. Hantverket är verkligen gediget och man dras in i handlingen på ett underbart sätt och när filmen är slut är man förvånad över att det redan har gått 146 minuter.
Allt detta kräver dock att man har skådespelare som klarar av att fylla ut rollerna och det har man verkligen i The Hurricane. Denzel Washington gör en helt underbar rollprestation som boxaren Rubin ”Hurricane” Carter, men även de andra skådespelarna gör ett mycket bra jobb. Det hela känns övertygande och gediget, stor eloge till de som tillsatte rollerna för de visste verkligen vad de gjorde. En av mina personliga favoriter i filmen är Dan Hedaya, som den klart osympatiske polisen Vincent Della Pesca, eftersom jag är mycket svag för skurkar som man älskar att hata, och honom hatade jag av hela mitt hjärta! Denzel har verkligen gått in för rollen och tränade hårt i ett år innan man började inspelningen, vilket visar hur gärna han ville spela den här rollen. Det gör en hel del för filmens trovärdighet, för visst ser han vältränad och farlig ut i boxningsringen. Ett klart plus om man är kvinnlig Denzel fan kan man tänka.
Att sedan personer som den ovan nämnda Vincent Della Pesca tydligen är en av de saker som är påhittade i filmen är ju den sidan saken och det är här jag kan se lite brister i The Hurricane, om man nu ska försöka hitta något. Eftersom jag inte är det minsta insatt i amerikansk historia för tiden då filmen utspelade sig eller detaljerna kring fallet så är jag inte rätt person att bedöma sanningshalten i Norman Jewisons tolkning, det överlåter jag till andra mer lämpade personer. Ibland känns det hela dock lite väl onyanserat. Jewison själv säger i sitt kommentarspår att han önskade att han hade kunnat lägga ner mer tid på Rubins tid i det militära eftersom den var så betydande för honom och ibland så får jag en känsla av att Jewison försöker täcka in för många aspekter i filmen, vilket kan ge en aningen splittrat intryck. Dessa saker kan dock inte på något sätt ändra min uppfattning om The Hurricane, det är rent ut sagt en förbannat bra film!
Bilden är 2.35:1 anamorfisk wide screen och har en mycket bra skärpa och tydlighet. Färgerna sitter precis där de ska och jag hittar inga större saker att klaga på. De svartvita scenerna har en viss grynighet, vilket gör att de känns äkta. Universal har helt enkelt gjort ett mycket gediget jobb och det ska de ha all heder för.
Ljudet är DD 5.1 också håller också det mycket god kvalitet även om filmens stil inte gör att man använder sig av varken bas eller surroundhögtalare i någon större utsträckning. Dialogen sitter där den ska och det som mest utmärkande med ljudet är musiken. Det förekommer en hel del tidstypisk musik i filmen som ger en skön känsla av närvaro och även den mer klassiska filmmusiken får klart godkänt. Ljudet i sig är bra, men det är musiken som verkligen lyfter betyget.
Extramaterialet är visserligen inte så otroligt omfattande, men kvaliteten på det som finns gör det till en fröjd att plöja sig igenom. Menyerna är enkla, inbjudande och bra och gör att man efter att ha sett filmen gärna ger sig i kast med extramaterialet. Kommentarspåret med regissören Norman Jewison är det bästa av extramaterialet anser jag och där ges man massor av intressant information både om filmen och om hur det var i USA under tiden då vår historia utspelar sig. Särskilt bra är att han tar upp de saker som man valt att inte ta med i filmen och varför man valde att utelämna dem.
Att regissören kommenterar de bortklippta scenerna tycker jag fler borde ta efter, det gör det till en intressant upplevelse snarare än utfyllnad, vilket Deleted Scenes annars kan kännas som enligt min mening. Det är kul att se regissören våndas och säga att han önskar att han hade lämnat kvar en viss scen i filmen eller förklara varför en annan scen kändes överflödig. Det är totalt 5 bortklippta scener det handlar om.
I övrigt består extramaterialet av en Behind the Scenes dokumentär (där man får träffa flera av de verkliga personerna), information om filmen och de som medverkat i och omkring den, rekommendationer av andra filmer, samt DVD-Rom material.
Som jag sa redan i början så kan jag inte göra annat än att rekommendera The Hurricane av hela mitt hjärta för det är verkligen både en sevärd film och ett självklart köp. Det kanske inte är en film man ser om och om igen, men den är så välgjord och välspelad att den har en självklar plats i de flesta samlingar. Gillar man dessutom Denzel Washington (som jag) så är ju filmen helt enkelt ett måste!
