Eftersom filmen redan recenserats i sin helhet på region 1, så kommer denna recension mest att fokusera på jämförelse mellan utgåvorna.

Bild

Region 2-versionen av The Insider är i stort sett identisk med region 1. Bilden är skarp och tydlig, med ganska naturtrogna färger och nästan inga artefakter alls. Det är klart att när man smäller upp den på närmare 100" projektorsbild så blir det dock sämre. Då uppträder en tydlig grynighet och en förlust av skärpa, men det är å andra sidan lite av filmens "stil" också. Filmen har en medveten ljus- och färgsättning, en grön ton nästan rakt igenom, vilket är bidragande till överföringen och även känslan i filmen. På en bra TV så är bilden en klar 9:a, men kanske är det betyget aningen högt på en projektor. Nåväl, bra bild kan man i alla fall säga att det är.

Ljud

Ljudet är precis som på region 1, vilket också medför samma besvikelse. Ett fullkomligt makalöst soundtrack av Dead Can Dance sångerskan Lisa Gerrard och tonsättaren Pieter Bourke, kommer inte riktigt till sin fulla rätt på denna nästan helt front-balanserade ljudmix. Kan inte minnas mig ha hört sourroundhögtalarna alls, möjligtvis någon gång i eko- eller miljöljuds sammanhang, men inte annars. Subben kommer in ibland, vilket är trevligt och ökar tyngden i ljudet även om jag tycker dialogen kunde gjorts klarare och mycket skarpare, genom att låta den ta mer plats i centern. Okej ljud, som är en njutning att lyssna till rent konstnärligt, men kunde fått betydligt mer respekt av DVD-makarna.

Extramaterial

Extramaterialet var ganska tunt redan på region 1, men nu är det ännu tunnare. Allt man får här är en 6 min "featurette" som bara innehåller ett par ord av de inblandade. Thats it. Lite lustigt så finns det en ruta på baksidan av filmen som säger: "Extra! 6 min film om filmen". Wow hela 6 min... när filmen i sig är närmare tre timmar. På region 1 fanns även en trailer och en scen-i-scen genomgång av manus och själva filmningen. Inte något jätteupphetsande, men ändå mer än detta. Tycker man kunder tagit fasta på det, istället för att ytterliggare klä av en redan ganska barskrapad utgåva. Denna film förtjänar en special edition! Plus dock till SF, för att man valt det mycket snyggare omslaget (från affischen) till region 2-utgåvan.

Det är otroligt att se hur en film som denna, som till synes har en ganska enkel och "ooriginell" story (jag menar, hur många filmer på temat "Lille mannen mot stora företaget" finns det inte redan?), ändå kan kännas så unik och speciell. Mann har gått in för varenda liten detalj, alltifrån kameraarbete till färger och dialog. Han och Eric Roth har skrivit manus efter en tidningsartikel och jag kan bara säga att det är oerhört imponerande. Dialogen är fruktansvärt bra, bland det bästa jag hört (även om den tappar lite i översättningen). De sublima skådisarna Pacino, Crowe och Plummer gör sitt för att ge färg och karaktär åt det de säger och gör, och de gör det med bravur. Denna film är en film som engagerar, roar och skrämmer på samma gång i ca två och en halv timme. Ett mästerligt hantverk, som förtjänar att bli en klassiker och bör ha en given plats i alla moderna filmälskares samling.