Religion har alltid varit en stor inspirationskälla för konsten, i alla dess former och ingenting kan riva upp en sådan debatt som en annorlunda tolkning. Några nutida exempel är "Satansverserna" eller "Kristi sista frestelse". Det sistnämnda, från början en bok av Nikos Kazantzakis och senare en film av Martin Scorsese lyckades när den kom riva upp en hel del kontroverser. Tyvärr drabbades filmen av samma olyckliga öde som många andra filmer och böcker som kritiserats från religiöst håll; de flesta som kritiserade den hade varken sett filmen eller läst boken. Därmed inte sagt att det inte finns något att kritisera från en religiös synvinkel. Filmen kan nämligen ses som hädelse och det finns aspekter väl värda att debattera, både teologiskt och icketeologiskt. Men, nu skulle jag inte skriva om debatten om filmen i första hand, utan om filmen i sig, så låt oss börja där.
Filmens regissör, Martin Scorsese ville länge göra den här filmen. Han hade både manus, förslag på skådespelare och en budget när kritiken mot filmen gav det dåvarande produktionsbolaget Paramount kalla fötter. Projektet kom därigenom tillbaks på ruta ett och det var först många år senare som Scorsese lyckades uppfylla sin önskan om att göra filmen. Denna gång med Universal som distributör och med en mycket lägre budget. Den lägre budgeten påverkade givetvis filmen. Istället för att spelas in i Israel som tänkt, så är filmen inspelad i Marocko. Man har medvetet valt att undvika dyra specialeffekter och man hade oftast ett pressat tidsschema. Samtidigt kan jag inte påstå att filmen har påverkats negativt av detta. Om man ser till vad Scorsese lyckades få ut ur de sju (7) millioner dollar som filmen kostade så måste man ställa sig frågan vad en del filmer egentligen gör med sin budget.
Handlingen är -- som nämnt -- baserad på Kazantzakis bok och inte på Evangelierna. Det är viktigt att betona detta då en jämförelse med andra filmer om Jesus påverkas av detta. I början av filmen är Jesus plågad av att Gud har ett syfte för honom, ett syfte han inte kan förstå. I sin förtvivlan över detta söker han fjärma sig från Gud genom att vara en syndare. Bland annat så bygger han kors åt romarna som används vid korsfästelser, en nog så intressant antydan om vilket öde som väntar honom. Efter att ha slutat försöka bekämpa sitt öde får vi istället följa en Kristusgestalt vi är mer bekant med, predikaren och frälsaren. Några av de typiska händelserna i en film om Jesus betas av, bland annat templet i Jerusalem och återuppväckelsen av Lasarus. Det som väckt debatt -- bortsett från den initiala skildringen av en Kristus som syndare -- är slutet. Det faktum att Jesus värjer sig från sitt öde och försöker undvika döden på korset och istället bli en vanlig människa. Det är här vi har Kristi sista frestelse, nämligen frestelsen att leva ett vanligt liv, att uppleva kärlek och ha en familj. Utan att spoliera slutet finns det en del som skjuter in sig på andra delar i sin kritik, men då har man helt enkelt inte förstått slutet. Om vi där jämför med bibeln (Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill utan som du vill. Mat 26:39) så accepterar Jesus där sitt öde på ett helt annat sätt, även om han ber att få slippa.
Varför då överhuvudtaget göra en så annorlunda tolkning och vari ligger den egentliga hädelsen? Det Kazantzaki och Scorsese gjort är att man använt Kristus som en metafor för mänskligheten. Vad är våra behov? Varför syndar vi? Vad är en människa? Genom att ikläda Kristus en så mänsklig gestalt så besvarar vi inga frågor om Kristus eller Gud, utan vad vi besvarar är frågor om oss själva. Däri ligger också hädelsen i filmen och finner man det kränkande mot sin tro så kan jag förstå att man har problem med filmen. På något annat sätt är den inte hädande och för mig som icketroende är det en oerhört intressant vinkling. Problemet för mig när det gäller filmer om Jesu liv är just att Jesus aldrig är fullt mänsklig. Från en katolskt synvinkel är det givetvis korrekt då Jesus var en gudomlig gestalt, han kunde inte synda och hela konceptet var i sig främmande, men det säger inte mig som icketroende någonting. Om man inte kan synda, hur är det då berömvärt att överkomma synden? Om godhet är det enda möjliga, vari ligger bedriften att vara en god människa?
Jag har redan nu skrivit mer om den religiösa konflikten än jag hade tänkt, men jag finner det samtidigt viktigt att ta upp dessa aspekter. Det är trots allt en film som många inte tycker om och jag vill inte att de som kan tänkas ogilla filmen skaffar den baserat på den här recensionen och sedan blir besvikna. För mig är det en oerhört stark och viktig film, men ha då i åtanke att jag inte är religiöst lagd. Jag är oerhört intresserad av teologi, men jag kan per defintion inte få min tro kränkt.
Filmen åsido, som man kan ha olika åsikter om, så har vi här en underbar DVD från Criterion. Så här skall en film presenteras och bortsett från några fel vid första pressningen -- som jag återkommer till -- så finns det ingenting större att anmärka på.
Bilden är snudd på perfekt. En anamorfisk transfer i filmens originalförhållande, dvs 1.85:1. Criterion har gjort en mycket bra överföring, med tydliga och klara färger och en underbar skärpa i bilden. Ansikten framträder med alla sina smådefekter och landskapen blir underbart vackra. Det finns dock några småskavanker. Ibland kan man se störningar på filmen. De dyker upp ytterst sällan och det är knappt man tänker på dem, men de finns där. Likaså kan bilder med mycket rött ibland bli lite för röda. Slutligen kan man ibland i bakgrunden se små exempel på komprimeringspixelering. Ingenting att anmärka på, men tillräckligt för att jag inte kan ge filmen maximalt betyg för bilden.
Även ljudet är underbart. Presenterat i 5.1 med en mycket bra mix. Talet är tydligt och filmen lyfter verkligen av Peter Gabriels underbara musik. Surrounden används något sparsamt, vilket givetvis beror på filmen i sig. En film med så mycket dialog blir framtung. Dock, ej heller här är jag hundraprocentigt nöjd. Man har mixat något framtungt, framförallt musiken. Detta gör att då filmen i sig redan är framtung ljudmässigt så upplevs den ännu mer framtung. Jag vill dock betona att detta inte var något jag tänkte på när jag såg filmen utan framförallt reagerade på när jag letade fel.
Medföljer gör även ett kommentarsspår i stereo med Scorsese, Dafoe, Paul Schrader (manusbearbetning) och Jay Cocks (också manusbearbetning).
Jag upplevde detta spår som ganska bra, men något ojämnt. Det innehåller mycket intressant fakta och Scorsese är en njutning att lyssna på. Man märker att han verkligen brinner för den här filmen och man får många inblickar i hur filmen kommit till. Tyvärr är övriga tre inte lika bra. Cocks hör vi inte mycket av överhuvudtaget och även Dafoe är ganska frånvarande. Schrader pratar en del men han är otroligt tråkig att lyssna på. När jag lyssnade på spåret vandrade mina tankar iväg ganska ofta när det inte var Scorsese som pratade. Kommentarsspåret hade dessutom fungerat lika bra utan filmen för det mesta, vilket jag tyckte var synd. Även om mycket intressant sägs hade jag gärna sett att de pratat mer om den scen som visades för tillfället och även använt pauser i kommentaren för att lyfta fram vissa scener och viss dialog.
Extramaterial i övrigt fanns det gott om. Mycket av det bakgrundsmaterial som togs fram av Scorsese finns med. Mycket av detta är text, vilket kan bli något segt, men samtidigt var det oerhört intressant. Medföljer gör också en "behind the scenes" filmat av Scorsese själv. Det finns en intervju med Peter Gabriel och information om de instrument som använts.
Som jag tidigare nämnde var det en del problem med första pressningen. Det som hände var att man av misstag mastrade med "pan&scan info". Det innebär att om spelaren är inställd på "Pan & Scan" istället för "widescreen" eller "letterbox" så visas enbart de vänstra 66 procenten av bilden. Detta påverkade även textningen så att den inte fungerar i widescreen. Criterion har dock åtgärdat detta och senare pressningar skall vara felfria.
Helhetsbetyg då slutligen, dvs kan jag rekommendera köp av denna? Om man redan vet att man gillar filmen; ja, självklart. Det är en underbar DVD, väl värd varenda krona (eller dollar) man lägger på den. Om man inte sett filmen så vill jag betona att den är religiöst kontroversiell. Är man troende så kan man ta anstöt av filmens upplägg. Likaså är det ett drama med mycket dialog och det är inte en film som kan rekommenderas om man inte gillar den typen av film. Jag skulle rekommendera att man hyr filmen först i sådana fall och bildar sig en uppfattning. För mig är det en av mina absoluta favoriter, men det är inte en film som passar alla.
