Filmen
När filmen börjar är turtlarna (de kallas faktiskt så på svenska) splittrade. Leo är i sydamerika för att lära sig att bli en bättre ledare, ditskickad av Splinter. Don och Mike gör vad de kan för att försörja sig medan Raph sover på dagarna och på kvällarna beger han sig ut på gatorna som Nightwatcher. Samtidigt försöker Max Winters samla ihop fyra gamla stenstatyer. Vad ingen annan vet är att Winters är odödlig och dessa fyra statyer är hans gamla generaler. Nu tänker han väcka dem till liv och samla ihop tretton monster, lagom till en portal till en annan dimension skall öppnas. Efter ett möte med April bestämmer sig Leo för att återvända till New York och leda de fyra bröderna, men det är inte så enkelt då han är en svikare i Raphs ögon. Kan de fyra muterade sköldpaddorna återigen samsas och bli ett team och stå emot Winters och hans armé av monster?
Det vankas en hel del action i denna film.
Temat i filmen är betydligt mer vuxet än i de tidigare filmerna eller serien. Här ser vi en familj som har splittrats och inte längre fungerar. Det är en ganska tuff sak för en åttaåring att greppa. Men jag gillar det, bara för att det är en film som riktar sig till barn måste det inte vara enkla raka teman. Här får vi istället flera frågor att fundera på och diskutera tillsammans med barnen efter filmen, plus att vi får ninjaaction i 180 km i timmen, precis som det skall vara. Regissören har haft en klar vision, att ta tillbaka TMNT till sina rötter och samtidigt se till att de nya yngre fansen där ute får de var de vill ha. Och det gör att vi får en betydligt mörkare film än vad de tidigare filmerna har varit. Jag kan förstå att många blev besvikna efter den första trailern och trodde på en vuxenversion av de muterade sköldpaddorna men det har aldrig varit Eastmans tanke med serien. Ändock har humorn blivit betydligt mer nedtonad här och New York har aldrig sett så mörkt ut i en animerad film tidigare.
När det väl vankas action i denna film behöver fansen inte oroa sig. Här har regissören Kevin Munroe sett till att hålla uppe tempot. Höjdpunkten är så klart striden på hustaket mellan Leo och Raph, som är mycket vackert animeraf, där de båda kämparna utnyttjar hela sin stridsteknik för att slåss mot den andre. All fighting i filmen känns äkta och för tankarna mer till Hong Kong än Disney och det gillar jag. Munroe gör här sin första långfilm men har tidigare jobbat mycket inom animerad film. Jag gillar hans teknik, han tänker mycket som en actionregissör och använder sig av hisnande kameraåkningar för att skapa en känsla av action och fart. Till nackdelen hör att handlingen är lite enkelspårig och det går väldigt fort från det att man har fått reda på Winters planer, till slutstriden i hans stora hus. Men det kanske var meningen också, för detta är lite som en omstart för franchisen så huvudfokus ligger på våra sköldpaddshjältar och hur de skall hitta varandra igen. Kul att se både April O’Neill och Casey Jones i filmen, framförallt O’Neill som har blivit betydligt smartare och mer intressant.
Bild
Bilden är riktigt bra, den kanske är lite för mörk men helt klart bland det bästa jag har sett inom animerad film. Färgerna går som sagt var i övervägande mörka toner men ser bra ut, kanske att det blir lite väl mörkt ibland vilket gör det svårt att se detaljer men sett över hela filmen är det en fin färgpallett vi får. Detaljnivån och skärpan håller också hög kvalité rakt igenom hela filmen, alltid skarpt och detaljrikt. Det finns egentligen inte så mycket att klaga på, med endast filmen på dvd:n finns det mycket plats för bilden och det märks. Det är bara att sitta tillbaka och njuta.
Betydligt mer vuxet än Disney.
Ljud
Här har vi valet mellan svensk eller engelsk Dolby Digital 5.1. Båda spåren låter bra men jag föredrar det engelska spåret med röster av Patrick Stewart, Ziyi Zhang, Mako et cetera. Resten av ljudmixen imponerar, det låter hela tiden från högtalarna och när det blir action blir det fullt ös i alla kanaler. Men det är inte bara tyngd utan en fin kanalseparation blandad med en djup ljudbild som skapar en dynamisk mix. Det är heller aldrig svårt att höra vad som sägs och musiken låter bra rakt igenom hela filmen. Jag gillade helt klart ljudmixarna som representerade filmen på ett bra sätt.
Extramaterial
Tyvärr kör inte Nordisk Film med extramaterial numera.
Sammanfattning
TMNT var för mig en liten njutning och mina ungar älskade den. Den kommer inte att gå till historien som ett mästerverk eller hyllas lika mycket om tio år som Toy Story hyllas idag, men det är nästan 90 minuter god sköldpaddsunderhållning och det är inte så illa det.
