1798 hittas en djurisk pojke i en fransk skog. Han fångas in av de lokala byborna och uppmärksammas av läkaren Itard (spelad av Truffaut själv). Doktor Itard vill undersöka hur ett barn som växt upp utanför sin egen ras fungerar och får vårdnaden om pojken och en socialiseringsprocess tar sin början.

Vilden växer för varje minut som går. Till en början var jag ganska skeptisk till övertydligheten, tydlighet är någonting jag annars kan sakna i Truffauts filmer, i främst dialogen och Truffauts voice over påminde mig om ett drama riktat till gamla barn eller unga vuxna. Det är nog tänkt att den ska rikta sig till en bred publik i alla åldrar och så här i efterhand är replikerna ingenting som jag hakar upp mig på. Eftersom jag inte behärskar franska kan det mycket väl vara översättningen som förstör nyanser i språket och inte framkommer på det svenska textremsorna.

Jean-Pierre Cargol drar ett tungt lass i filmen. I rollen som Victor, som pojken kommer att kallas, medverkar han i princip i varenda scen och mycket hänger på hans trovärdighet. Med undantag för träffsäkerheten när han äter, inte ens en apa missar munnen på det sättet, har Truffaut fått fram en fantastisk prestation ur pojken. Kanske Truffaut valde att spela läkaren själv för att kunna regissera Cargol under tagningarna. Jag hoppas att Truffaut använde mänskligare metoder än Doktor Itard. Att låsa in barn i rum med öppna fönster för att de ska förstå vitsen med kläder och lära dem att klä på sig själva är ju inte direkt politiskt korrekt. Det är i just såna scener som Cargol är bra. Han lyckas framställa det som väldigt svårt att ta på sig ett par byxor, använda en nyckel eller att gå upprätt.

När Doktor Itard driver Victor för hårt hoppar hushållerskan Madame Guerin in och tröstar och blir en human motpol till läkarens otåliga vetenskapsmetoder som ibland glömmer bort människan i djuret. Hur tam Victor än blir trivs han ändå bäst när han får vara ute i naturen och när han får belöning för sina framsteg i form av vatten eller mjölk avnjuter han denna vid ett fönster där han får kontakt med naturen igen.

Utgåvan
Den fina och hjärtskärande filmen av Truffaut har Atlantic inte lyckats presentera på ett rättvist sätt. Bilden är inte anamorfisk och i stort behov av restaurering. Jag förstår att Blu-Ray ännu inte är så pass stort att de vågar ge ut sina filmklassiker i det formatet, men att ge ut icke-anamorfiska utgåvor är sååå 1999.