Filmen
Dave Lizewski är en ganska typisk osynlig tonåring. Han har sina kompisar, men känner inte att han är speciellt bra på något eller att det är någon som egentligen tar någon större notis om honom. För att känna sig lite mer betydelsefull beställer han en superhjältedräkt på Internet, och beger sig ut på gatorna för att bekämpa brottslighet under namnet Kick-Ass. Utan superkrafter eller några egentliga färdigheter alls visar det sig vara svårare än väntat, men som tur är finns det andra hjältar i staden som är beredda att strida vid hans sida.

I'm Kick-Ass!

Det här är en film som egentligen skulle kunna vara riktigt dålig, med tanke på blandningen av trikåer, övervåld och humor. Den klarar dock av balansgången och blir istället riktigt, riktigt charmig. En mix av tonårsskildring, vigilante och superhjältefilm som fungerar mycket tack vare att den handlar om karaktärer man verkligen bryr sig om. Kemin mellan Dave och hans två kompisar är så pass bra att man direkt accepterar dem som verkliga tonåringar, med verkliga problem. När det sedan utvecklar sig till en actionfilm är det inte svårt att engagera sig.

Man kan heller inte klaga på modet hos regissören Matthew Vaughn (Layer Cake). Hoppen Kick-Ass gör mellan att vara lättsam, känslosam och våldsam är nog något många skulle tveka inför. Här tar man språnget fullt ut och landar på fötterna. Några scener blir, tack vare inramningen, oerhört effektiva på ett sätt de inte skulle blivit i vilken annan film som helst. De i många fall unga och oprövade skådespelarna är genomgående mycket trovärdiga, vilket definitivt är en av nyckelingredienserna till att filmen faktiskt fungerar.

Bråka inte med Hit-Girl.

Att det är en independentfilm med en klart begränsad budget syns. Man har avsiktligt försökt ge den samma polerade look som exempelvis Spider-Man har, vilket bitvis tyvärr bara ser billigt ut på ett ganska osexigt vis. Fotot och framförallt ljussättningen är ofta direkt ful. Jag förstår vad som är tanken, men gillar det för den skull inte. Manuset känns heller inte direkt finmejslat. Det är uppenbart att det är en film som satts samman till stor del vid klippbordet och att det någonstans finns en uppsjö med scener som inte kom med i den slutgiltiga versionen, vilket tyvärr även märks. Storyn tar en del onödiga kringelkrokar, framförallt i mitten, som den nog klarat sig bättre utan.

Spider-Man, Superman och Batman får ursäkta, ty faktum är att Kick-Ass är den förmodligen bästa serietidningsfilmatiseringen sedan Danger: Diabolik. Visst har den sina brister, men samtidigt är det en engagerande och underhållande stänkare som man blir löjligt glad av att se. Hit-Girl är dessutom den coolaste superhjälten som någonsin fastnat på film!

Far och dotter dricker varm choklad när de inte bekämpar brottslighet.

Bild och ljud
Den kan vara ett resultat av att man bearbetat materialet ganska hårt för att åstadkomma den där polerade looken, men faktum är att en hel del av scenerna i dagsljus känns alldeles för ljusa, framförallt under inledningen av filmen. Vid en scen på ett café känns anletsdragen på karaktärerna nästan utfrätta, vilket jag inte kan tänka mig var meningen. I övrigt ser det däremot bra ut, med rejäla färger och fin skärpa.

Ljudmixen känns även den stabil, framförallt användandet av musik, men samtidigt blir det aldrig det där riktiga trycket i actionscenerna. Tycker även att man kunde ha nyttjat surroundeffekterna lite oftare. All dialog är däremot kristallklar och jag tror inte någon kommer vara missnöjd med spåret som helhet.

Extramaterial
Regissören Vaughn jobbar på bra där han sitter alldeles ensam på kommentarspåret och pratar om olika idéer de hade, vilka beslut som togs och svårigheter som dök upp. En helt ok spår som nog hade kunnat tjäna på en till deltagare att bolla allt mot.

Featuretten om serietidningen som ligger till grund för Kick-Ass har en del intressant stoff, men lider samtidigt av hel del brister. För det första har Nordisk Film inte bemödat sig med att texta den, vilket faktiskt gjorde det lite svårt att hänga med, speciellt då några av de medverkande har en ganska tjock skotsk dialekt. Ett annat problem är att den har formen av en featurette, men ändå har en speltid på 20 minuter. Tempot är högt, intervjuerna bryts ner i korta citat och det känns som innehållet susar förbi. En stillsammare, seriösare och mer dokumentär approach hade nog varit att föredra.

Vi får även ett något trögnavigerat postergalleri samt möjligheten att titta på bildmanuset till några scener ur filmen. Inget av dem kändes överdrivet upphetsade att titta igenom, men det är ju kul att de finns där.

Sammanfattning
Modig, medryckande och underhållande superhjältefilm som visserligen har lite skönhetsfläckar men ändå definitivt är sevärd. Utgåvan är godkänd vad gäller ljud, bild och extramaterial, men är verkligen inte något särskilt. Det känns som att man sparar på lite krut inför en eventuell specialutgåva längre fram.