Filmen
Jonas Aronsson har skrivit om boxen med alla tre Matrix-filmerna här. Läs gärna Jonas utmärkta och utförliga recension.

Filmen tar vid exakt där Reloaded slutar och nu står Zion inför maskinernas slutgiltiga anfall. Samtidigt måste Neo stoppa agent Smith, som nu helt har tagit över Matrix-världen och utgör ett hot mot både människor och maskiner. Medan Morpheus och Niobe kämpar för att rädda Zion beger sig Neo till platsen dit ingen människa åkt tidigare – han beger sig till maskinstaden, men kvar i the Matrix finns agent Smith. Han måste stoppas och det finns bara en som kan göra det.

Matrix-kod.

Tredje delen i en trilogi ska knyta ihop de tre delarna. Från den första omvälvande Matrix till den lite mer förvirrade Reloaded, som gav fler frågor än svar, och slutligen ta oss till ett slut där vi känner oss hemma och nöjda.

Att här beskriva karaktärerna känns lite överflödigt, men lite snabbt: Keanu Reeves är som gjuten som Neo. Reeves träiga och kantiga spel passar perfekt på en roll som Neo och Carrie-Anne Moss är fortfarande lika kyligt vacker som Trinity. Morpheus (Laurence Fishburne) får lite mindre utrymme och en något mer tillbakadragen roll. Agent Smith (Hugo Weaving) manifesterar sin roll som trilogins skurk. Niobe (Jada Pinkett Smith) visar att hon är en tuff kvinna som vet vad hon håller på med. Mary Alice fick ersätta Gloria Foster som Oraklet eftersom Foster dog under filminspelningen. Detta löste man dock smidigt i filmen.

Agent Smith har planer - stora planer.

En sak som skiljer sig från tidigare filmer är att i denna film sker mer av stridandet utanför the Matrix. I attacken mot Zion så får vi se mechwarrior-liknande försvarsmaskiner (som ser riktigt bra ut) styras av människor.

Efter att ha sett den avslutande delen är jag beredd att påstå något som jag inte trodde var möjligt bara för någon vecka sedan: jag anser att detta är en av filmvärldens absolut bästa trilogier. I mina ögon tangerar den Star Wars-trilogin (del 4-6), den slår Sagan om ringen och ger Gudfader-trilogin (om man nu ska räkna den som en trilogi) en god match. Om du frågar mig varför Matrix är en höjdartrilogi så är svaret enkelt: "There is no spoon!". Kan du förlika dig med det kommer du att hålla med mig om mitt höga betyg, annars kan du fortsätta att leva i villfarelsen att det du ser är verkligt och leva vidare i godan ro.

Bild
Bilden är i 2.40:1 och 1080p, 24 bilder per sekund - och i stort sett perfekt. Skärpan och detaljnivån är mycket bra, även i regniga scener syns allt. Svärtan är djup och bilden dynamisk. Jag noterade inga störande digitala artefakter alls. Detta är perfektion och utan tvekan värt ett toppbetyg.

Ljud
Ljudet är detaljerat och väldefinierat, med en klarhet och krispighet som övertygar och dynamiken är dessutom hög. Baskanalen används i större omfattning än i Reloaded, men inte den perfektion som jag upplevde med bilden. Ljudet är avlyssnat på en anläggning som inte kan avkoda HD-ljudformat.

Extramaterial
Utgåvan är späckad med extramaterial. Precis som i Reloaded har filmen två kommentarspår:

Philosophers Commentary by Dr. Cornel West, Ken Wilber och Critics Commentary by Todd McCarthy, John Powers, David Thomson. Dessa är tyvärr ej textade på svenska, men ändå intressanta för den som vill grotta ner sig. Kritkerna är roliga för de sågar i princip allt och alla filmen. Filosoferna rekommenderar jag däremot inte för jag tycker att det är viktigt att skapa sin egen bild av Matrix-världen utan hjälp av proffs. Därmed inte sagt att de i sig är dåliga.

Det finns ett antal informativa featuretter och dokumentärer: Revolutions Recalibrated, Neo Realism: The Evolution of Bullet Time, CG Revolution, Super Big Mini Models , Double Agent Smith, Mind over Matter: The Physicality of the Matrix, Future Gamer: The Matrix Online, Before the Revolution, 3-D Evolution, The Crew, Hel, New Blue World, Siege och slutligen Aftermath. Det följer också med några trailers och TV-shots och bild-i-bild-kommentarer i form av In Movie Experience. Detta grepp har blivit vanligt och ger den som vill veta mer om filmen möjlighet att på ett överskådligt sätt direkt på skärmen få relevanta fakta presenterade av olika personer som haft med just den scenen att göra. Har du sett Reloaded så vet du exakt hur det ser ut. Ett annat inslag är precis som på tidigare filmer en skriven introduktion av bröderna Wachowski.

Det är ett massivt, välgjort och intressant extramaterial som förtjänar ett högt betyg, som dock dras ner från full poäng på grund av att materialet inte är i HD och att kommentarspåren inte är textade på svenska.

Sammanfattning
Jag väntade nästan sex år med att se Reloaded och Revolutions och det är jag tacksam för. Inte för att de inte är sevärda, för det är de, men jag är tacksam för att jag lät detta mogna under några år innan jag såg dessa två avslutande delar av mästerverket som Matrix-trilogin är när jag själv var mogen att se dem – det var jag inte 2003. Revolutions är en värdig avslutning av trilogin.