Japanska Ring från 1998 blev en enorm succé i sitt hemland. Folk pratade länge om "den läskigaste filmen genom tiderna" och det dröjde inte lång tid förrän två uppföljare dök upp; Ring 2 och prequeln Ring 0 (som utspelar sig före den första filmen). Sedan gjorde koreanerna en remake - The Ring Virus - och nu har även amerikanarna gjort sin version - The Ring.

The Ring är alltså en remake (nyversion av en tidigare film), och sådana brukar ofta få mycket skäll av publiken. Titta bara på Gus Van Sants version av Alfred Hitchcocks klassiska Psycho. Själv är jag lite kluven till remakes. Visst är det lite trist med plagiat, men samtidigt finns det ändå en del remakes som jag tycker är riktigt bra och till och med bättre än originalet. Överlag känns det dock som om de flesta är tämligen meningslösa eftersom de ofta brukar vara långt efter sin förlaga, och skulle de faktiskt vara bättre är det ju fortfarande tack vare originalet som filmen överhuvudtaget har skapats. Men, det är klart, har de fördelar som originalet saknar, så...

På senare tid har det varit någon sorts inflation av remakes från Hollywood. Get Carter, Solaris, Rollerball, Ocean’s Eleven, Red Dragon, Gone in 60 seconds, Insomnia, Vanilla Sky - ja listan kan göras hur lång som helst. Visserligen tycker jag inte att alla dessa filmer är värdelösa, men samtidigt blir det ju mer och mer uppenbart att Hollywood börjar få slut på egna idéer. Vi får hoppas att det ändrar sig i framtiden.

Jag ville dock ge The Ring en chans, eftersom de trailers och klipp jag sett verkade vara mycket bra och för att jag är en stor älskare av skräckfilm och alltså inte heller är helt negativ mot remakes. Filmen inhandlades således precis när den amerikanska versionen släppts, och efter att ha sett originalet (som jag inte gillade särskilt mycket) blev det dags att kolla in The Ring.

Filmen
Filmens handling är självklart identisk med den japanska förlagan. Fyra ungdomar dör en mystiskt död efter att ha sett ett videoband som tydligen ska döda tittaren en vecka efter att personen sett bandet. Journalisten Rachel Keller (den underbara Naomi Watts) börjar gräva djupare i den mystiska historien om bandet. Tillslut kommer hon över det och tittar på det, med följden att den ena konstiga saken efter den andra börjar ske. Tillslut är Rachel övertygad om att legenden är sann och att hon bara har sju dagar kvar att leva.

Det mesta är sig alltså likt i den här remaken, men samtidigt har man ändrat en del saker. Mer om det senare, för nu är det dags att ta sig en titt på själva utgåvan.

Bild
Bilden är mycket lyckad, speciellt för att den levererar filmens turkosa ton på ett mycket bra sätt. Ljussättningen är nämligen väldigt speciell, och tack och lov håller kvalitén måttet. Färgerna är korrekta och svärtan är mycket bra. Visserligen är bildens look aningen matt, men det beror ju på att filmen ska se ut så. Och jag kan garantera att det är mycket stämningsfullt.

Det finns inga stora problem förutom möjligen det faktum att bilden blir aningen blurrig ibland. Lite irriterande kanske, men samtidigt inte ett stort problem. Totalt sätt är det här en skicklig överföring som ger det fina hantverket rättvisa, vilket resulterar i betyget åtta.

Ljud
Även ljudet är mycket lyckat, och Dreamworks ska ha tummen upp för att de har inkluderat DTS utöver DD 5.1. Visserligen är filmen väldigt lågmäld under långa partier, men när det händer saker så känner man garanterat av det. Frontarna och centern arbetar bra ihop och ger oss en fin ljudbild med bra tyngd. Även subben får göra sitt under flera scener. Surrounden är också bra, men där tycker jag att det ibland är lite väl sparsamt. Annars är det ingen tvekan om att ljudet är mycket lyckat. Dialog och effekter återges lika fint som Hans Zimmers stämningsfulla musik. En nia är helt på sin plats.

Extramaterial
Först ut är tre trailers (Ring, 8 mile och Catch me if you can), och sedan följer en 15 minuter lång kortfilm (som dock mer är ett hopklipp av borttagna scener) av regissören Gore Verbinski. Den är ganska intressant och fungerar som ett komplement till filmen. Sedan finns det faktiskt inget mer. Lite förvånande måste man säga.

Menyerna är väldigt snygga och passar filmen perfekt. Det finns engelsk text, men endast för personer med hörselproblem. Fodralet innehåller ett instick där kapitlen listas. Håll dessutom ögonen på discens FBI-varning och Dreamworks logga. Spooky!

Omdöme
Ovan nämnde jag att jag börjar tröttna lite på alla remakes från Hollywood, eftersom det känns lite trist när man snor andras idéer. Paradoxalt nog tycker jag att The Ring är en otroligt bra film, som sopar banan med sin förlaga. Visserligen beror det nog mycket på att jag inte föll för originalet, men även för att jag anser att regissören Gore Verbinski har gjort ett mycket bra jobb med den här filmen. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte att resultatet hade kunnat bli mycket bättre än så här. Verbinski har nämligen rättat till det mesta som jag inte gillade med originalet, vilket gör The Ring till en mycket väl genomförd remake som faktiskt inte känns onödig, då den på ett effektivt sätt tillför det som originalet saknar.

Det bästa med The Ring är att den aldrig tappar den ruggiga känslan av skräck – vilket jag faktiskt anser att Ring tyvärr gör. Där originalet ibland segnar till lite, håller remaken mycket bättre. Stämningen är hela tiden kanon och det blir aldrig tråkigt, trots att filmen är 20 minuter längre än förlagan. Detta beror till stor del på den visuella biten, som också är en av remakens främsta sidor. Den turkosa tonen är lika perfekt som miljöerna och fotot och det är bara att erkänna att The Ring har ett visuellt plan som är helt enastående. Även musiken är väldigt lyckad; det är min favorit Hans Zimmer (även kompositör till musik från bl. a Gladiator, Pearl Harbor och Black Hawk Down) som ligger bakom filmens krypande och stämningsfulla musikspår.

Skådespelarna är också bättre än förlagan. Speciellt Naomi Watts (från David Lynchs magiska Mulholland Drive) som gör en mycket skicklig rolltolkning och briljerar genom hela filmen. Watts var även kanon i Mulholland Drive och det ska blir spännande att få se vilka roller hon tar sig an i framtiden. Även Martin Henderson är helt okej, även om han ligger långt bakom Naomi Watts. Tyvärr är dock David Dorfman – Watts son i filmen – otroligt dålig. Han spelar inte bra, och maken till lillgammalt barn får man leta efter. Detta är helt klart filmens största brist.

Manusmässigt så är filmen mycket trogen förlagan, även om en del ändringar har skett. Dessa tycker jag inte är katastrofala, utan snarare rätt så betydelselösa. Det känns helt enkelt inte som om det spelar så stor roll för filmen som helhet.

Gillar du skräckfilmer eller visuellt snygga filmer är The Ring ett måste, eftersom den kommer långt på båda dessa plan. Själv tycker jag att den är klart bättre än originalet, och jag anser också att man ska ge den en chans även om man gillade Ring, eftersom den här versionen faktist bjuder på mycket som förlagan inte gjorde. Det är en otroligt snygg, tight, skrämmande, mestadels välspelad och välregisserad skräckfilm. Något som inte direkt är vanligt i Amerika, remake eller ej.

Summering
Gillade du originalet bör du ge The Ring en chans. Den är välspelad, snygg, läskig och fungerar bra både som remake och som enskild film. Utgåvan är – med undantag av bonusmaterialet – mycket bra. Rekommenderas varmt!