Att titta på Star Wars har aldrig någonsin varit tråkigt för mig. Inte ens denna utskällda och avskydda första episod. När den hade biopremiär 1999 såg jag den minst fyra gånger på bio och jag har säkert sett den 20-30 gånger sedan dess, senast i september när den släpptes på blu-ray. Jag har varit helladdad inför premiären av 3D-versionen och längtat efter att få se den på bio igen. Någon gång när drottningens följe, Jar Jar och jediriddarna landade på Tatooine blev jag plötsligt uttråkad och under podracet, som borde vara scenen som kunde bli häftigast i 3D, undrade jag varför jag hade glasögon på mig.

Min hjärna kanske var för uppjagad för Episod I igår kväll. Redan under textrullningen i början fick jag intrycket av att allting gick långsammare än vad det brukar. Med några få undantag upplevde jag Jar Jar som en ganska tillbakalutad och cool snubbe som förgyllde filmen med lite humor. Han var filmens höjdpunkt faktiskt, ingen är mer förvånad än jag över att jag tyckte det, detta trots att jag satt framför Jar Jars största fans som på förhand verkade ha bestämt sig för att skratta åt allting den långörade gunganen gjorde och sa. Sånt får mig normalt sett att hata det jag ser ännu mer. Det var en väldigt lugn stämning i biosalongen trots att det var betydligt mer folk än jag hade förväntat mig som bestämt sig för att gå på bio. Det satt en pojke på uppskattningsvis fem år vid sidan om mig och han verkade ha lika tråkigt som jag, även om han vaknade till och glatt utropade "Yoda" när man såg jedirådet första gången.

Betyget ovan är en reflektion över biobesöket och hur jag upplevde filmen denna gång. När jag kom hem började jag jämföra några minnesbilder från 3D-versionen med mina utgåvor på Blu-ray och DVD och jag slog mig till ro och hade kunnat se om hela filmen en gång till om det inte varit för att jag skulle skriva den här recensionen. Det är någonting som är fel med 3D-versionen. Hade den inte bara kunnat gå upp på bio i 2D igen? Vad jag märkte fanns det ingenting som hade lagts till för att 3D-effekten skulle förhöja upplevelsen. Det kan jag acceptera och till och med tycka är beundransvärt; att George Lucas inte försöker få publiken att tappa hakan över alla droiddelar som kastas mot oss. Men när 3D-djupet inte ens ger mig, som har höjdskräck, svindel på Coruscant och Naboo är det ganska meningslöst att hypa Star Wars i 3D. Det enda som tillfördes var att alla panoreringar gjorde filmen suddig och att det fina fotot från den vackraste prequelfilmen styckades. Jag vet inte om Filmstaden i Malmö ställt in projektorn fel eller om det är ett medvetet val att minska bredden på filmen, men det såg hemskt ut.

Om man inte gillat filmen tidigare lär man inte göra det när man ser den i 3D heller, och om man gillat den och inte känner ett behov av att se den på bio kan man spara sina pengar. Gå inte och se den för att se den i 3D! Jag kommer att se den på bio igen. Kanske redan i helgen. Då vet jag vad jag kan vänta mig och blir kanske inte lika besviken.