The Bunny Game bygger på huvudrollsinnehavaren Rodleen Getsics egna erfarenheter. Hon har flera gånger i sitt liv hållits mot sin vilja och den här filmen är inspirerad av det mest fruktansvärda av dessa tillfällen. Hon spelar den prostituerade Bunny som hittar en potentiell kund i lastbilschauffören Hog (Jeff Renfro, som tidigare bara haft hand om transporter till filmer som Death Wish 4: The Crackdown). Istället för att tacka ja till en av de tjänster hon erbjuder söver han istället ner henne och när hon vaknar upp finner hon sig fastkedjad inne i Hogs flak. Han inleder här en utdragen sexuell lek och snart är Bunnys nyrakade huvud täckt av en kaninmask.

Nykomlingen Adam Rehmeier leker han med, men då mer med sina svart-vita bilder. Dels så har han dragit ned på antalet bilder som visas i sekunden, vilket ger en passande otrygg känsla. Dessutom har han i många fall klippt scenerna som om han skulle klippt en rap-video (filmens egna musik går mellan hårdrock och rena skärande oljud), massor av snabba upprepningar, för att amplifiera starka bilder. När det kommer till berättarspråket använder han sig också av klipp fram och tillbaka, och särskilt effektivt är när han kombinerar bilder av tidigare offer, med framtida bilder av Bunny. Det gör att man redan från början vet vad Hog är kapabel till och att hon kommer tillföras väldigt mycket skada. Att Hog rakar sina kvinnor gör dem väldigt anonyma och det gör än mer att jag även ser våldet mot tidigare kvinnor som våld mot Bunny. Till skillnad mot vad ni har läst så är våldet nästan oavkortat psykologiskt och hur BBFC kunde totalförbjuda filmen för den brittiska marknaden är helt oförståeligt. Det är vad Hog är kapabel att göra som är otäckt, mer så än det han väljer att göra.

Det som kanske är mest kontroversiellt med The Bunny Game är att det vi ser ska vara på riktigt. På den medföljande bakomfilmen är det tydligt att filminspelningen delvis var terapi för Getsic, och att hon ville att allt skulle ske på riktigt. Det betyder att bland annat filmens inledande avsugning och den obehagliga brännmärkningen spelades in helt utan specialeffekter. Särskilt den andra scenen hade jag aldrig gissat på var äkta, men nu när jag vet det ställer jag mig ganska likgiltig till detta. Med en duktig specialeffektsmakare hade man kunnat fejka detta så jag tycker mest att det är en onödigt sadistisk gimmick. Jag är imponerad av Getsics skådespeleri, då jag aldrig hört nån skrika för sitt liv så realistiskt (även om jag hade bott i hus hade jag nog dragit ned volymen), men att hon i vissa scener inte skådespelar är inget plus för mig.

Jag förstår att det är illa att vara Bunny, men det är inte tillräckligt illa att vara jag när jag ser The Bunny Game. En sån här film ska vara så illa att jag ska skämmas för att jag tittar, och så illa blir det aldrig. Filmen är genomgående väldigt sexuell utan att, förutom den inledande avsugningen, någonsin vara grafiskt sexuell. Samma sak med våldsamheten som jag pekat på tidigare. Leken Bunny Game är väl det som är mest visuellt intressant med en film som inte är så värst, och som borde varit värre.